På tåget mellan Malmö och Stockholm, på väg mot julfirandet med familjen, hörde jag ett barn berätta en Bellmanhistoria som på så många sätt beskriver Sveriges förhållning till rasistisk och främlingsfientlig politik.
Bellman ser på sin promenad i skogen något som ser ut som en bajskorv. Bellman luktar på den, och visst luktar det som en bajskorv. Bellman känner på den, och nog känns det som en bajskorv. Till slut smakar Bellman på bajskorven, och bestämmer därmed att det absolut är en bajskorv. Bellman lämnar bajskorven och konstaterar lättad att ”Vilken tur att jag inte trampade på den”.

Sveriges politik (med stängda gränser, id-kontroller, skärpta terrorlagar etc) ser ut som, luktar som och smakar som nationalistisk främlingsfientlighet. Stefan Löfven vill dock paketera det som något annat. I jultalet beskrev han det till och med som en samordning mot rasism och hat. De som blir förvägrade att fortsätta tågresan över bron i Kastrup på grund av identitetskontrollerna håller nog inte med.
Det ironiska är att i Sveriges balanserande cirkusnummer med att  försöka hålla sina skor rena har vi ramlat rakt ner i den bruna politikens gödselstack. Regeringen (med Alliansens hejarop) plogar vägen för Sverigedemokraterna och andra nyfascister. Jag känner dock fascismens stank på mils avstånd.