Vi är mycket oroliga. Det gnager i själen från morgonen till sömnen kommer tassande frampå nattkröken. Människor ropar tills oss från kriget där bomberna tjuter och granaterna skräller. Föräldrar vrålar i panik, medan barnen drunknar i Medelhavet utan att ge ifrån sig ett ljud. Här hemma drar våldsdruckna lynchmobbar omkring och attackerar vem som helst som råkar vara mörkhårig och brunögd. Säkert känner de sig uppmuntrade av att regeringen för en flyktingpolitik som inte ens SD kunde fantisera om för ett halvår sedan.
Samtidigt går den drömda omvandlingen från högerpolitik till vänsterpolitik med myrsteg. Åtta år av nedmontering tar tid att återställa, för att inte tala om alla förlorade år med socialdemokratiska regeringar som fört borgerlig politik. Nu diskuteras det inom socialdemokratin hur man ska möta opinionsraset, och ett förslag är: mer samarbete åt höger, avveckla samverkan med  Vänsterpartiet! Allt medan Miljöpartiet har förlorat sin politiska heder. Och Vänsterpartiet tuggar fram med 6-7 opinionspoäng…

Det enda parti som skulle kunna vrida samhällsutvecklingen på rätt köl och återinföra rättvisa, humanism och  – vi tvekar inte att säga det – rättfärdighet! – i politiken, det partiet vinner inga nya väljare.
Nu vill vi se att Vänsterpartiet samlar krafterna för att föra ut partiets bild av Sverige – Sverige som vi vill se det. Vi är alldeles för snälla och traditionella. Det räcker inte att droppa ut framgångarna i budgeten. Jättebra med gratis glasögon och med sjukpenning tills man blir frisk! Men det mobiliserar ingen. Vi måste visa upp oss på ett helt annat sätt, ge en tydlig bild av vilket samhälle vi vill ha. Information är bra och nödvändig, men vårt långsiktiga mål måste också föras fram, tydligt, enkelt och med ett bildspråk som talar till hjärtat! Och gärna med okonventionella medel.

Kostar det pengar? Ja, men mobilisera oss då! Be oss medlemmar om pengar till kampanjer. Föreslå projekt och låt oss tala om vilket eller vilka vi vill stödja ekonomiskt. Alla har inte råd, men många kan säkert avstå en slant bara vi vet vad vi får för pengarna. Fråga åtminstone om vi vill ställa upp! Det är faktiskt det minsta man kan begära.