Man ska kunna lita på Arbetsförmedlingen. Nu måste regeringen styra. Jonas Wikström om att Arbetsförmedlingen inte är till för arbetsgivarna.
Arbetsförmedlingen berättar stolt om sin pågående ”förnyelseresa”. Myndighetens kommentarer om regeringens jobbpolitik är frispråkigare än någonsin. Då blir fallet desto hårdare när man inte klarar av de mest fundamentala saker, som att inte hjälpa kriminella företagare att få tag på billig arbetskraft.
Sveriges Radio berättade i veckan att svarta jobb förmedlas på de träffar mellan företag och arbetssökande som Arbetsförmedlingen arrangerar. Arbetsförmedlingen kontrollerar inte om företagen är seriösa: ”Vi är till för att arbetsgivarna ska kunna vara hos oss […] Det ingår inte i vårt uppdrag att kontrollera arbetsgivare på det sättet”, säger en chef för ett kontor i Stockholm.
Nej, det ska gudarna veta. Den som någon gång besökt Platsbanken vet att jobben som förmedlas numera heter saker som ”Ta chansen att tjäna 40.000KR / MÅNAD!” eller ”Gör raketkarriär hos oss!”. Det avslöjar ett grundproblem: att Arbetsförmedlingen ser sig själva som en plattform för arbetsgivarna – helt på deras villkor. Det är en undfallenhet som är beklämmande, men som tyvärr inte överraskar i en tid då vilket jobb som helst alltid anses bättre än inget jobb alls. Då kommer man inte och har synpunkter på den som vill anställa.
Det politiska sammanhanget är att regeringen medvetet har gett Arbetsförmedlingen friare tyglar. Arbetsförmedlingen har fått ”större frihetsgrad att själva avgöra hur resurserna ska användas för att uppnå målen”. Det verkar ha inspirerat Arbetsförmedlingen till att ta ut svängarna rejält när det gäller synpunkter på regeringens politik. Myndigheten har kallat regeringens jobbmål för ”orealistiskt”, argumenterat för fler ”enkla jobb” och för utökat rutavdrag. Samtidigt har man gett sig ut på en ”förnyelseresa” med en ”målbild”. Generaldirektören Mikael Sjöberg bloggar på modernt mumbo-jumbo om myndighetens ”kunder”. Det förvånar inte: det är åt det hållet som managementindustrin drar även offentliga aktörer om inte de folkvalda erbjuder en annan styrning. Det är nog dags för Ylva Johansson att dra lite i de där tyglarna.
