Nätterna på Mon Chéri
Stefan Lindberg.
Albert Bonniers Förlag.
Att det i år är trettio år sedan Olof Palme mördades har knappast undgått någon. Bland de kulturyttringar som uppmärksammar mordet utmärker sig Stefan Lindbergs nya roman, Nätterna på Mon Chéri. Boken är en personlig betraktelse över Palmemordet som historisk händelse och samtidsmyt, där den misstänkte så kallade 33-åringen tilldelats en huvudroll.
Delar av boken slår an en essäliknande ton. På lågmäld prosa lotsas läsaren genom privatspanarnas, konspirationsteoriernas och de förbisedda ledtrådarnas förtrollade värld. Och det är lätt att ryckas med. Palmemordet är en berättelse som har allt, utom möjligen en saftig kärlekshistoria. Här finns excentriska karaktärer på båda sidor rättsskranket, kallakrigsromantik och folkhemsnostalgi, blod och lögn. Myllret av information tillåter Lindberg att placera sig jämsides med läsaren, att iaktta samtidigt som han berättar.
Essästyckena varvas med gestaltande scener spunna kring 33-åringen, som i boken getts namnet Kenneth Swärd. Dessa partier är skrivna på ett poetiskt målande språk, där känslan av besvärjelse, av att försöka frammana 33-åringen ur skuggorna, förstärks genom textens du-tilltal. 33-åringen levandegörs här i flera bemärkelser: I ett par av bokens scener tillåter sig Lindberg att ryckas med av spekulationerna som hävdar att Swärd inte alls mördades i ett svartsjukedrama i USA 1993 utan lever under falsk identitet i Mexiko.
Bokens tredje spår består av autofiktiva avsnitt som beskriver hur författaren arbetar med färdigställandet av boken, diskuterar spår och får tips av vänner och familjemedlemmar. Att sökljuset här riktas mot författaren själv ligger helt i linje med romanens utgångspunkter. För i än högre grad än mordet självt är det fascinationen för mordet som är Lindbergs studieobjekt.
Mer svårbegripligt är att boken utöver dessa avsnitt har försetts med både för- och efterord som upplyser oss om att den bok vi håller i handen är en roman och att texten, trots att den baserar sig på verkliga händelser, ytterst är ett uttryck för författarens fantasi. Den minutiösa redogörelsen för var, när och hur fiktiva inslag uppträder i boken är ett märkligt sätt att beröva läsaren delar av det nöje som sysselsatt författaren, nämligen att försöka orientera sig i härvan av ledtrådar och villospår och göra en självständig bedömning av deras trovärdighet. Antagligen har ämnet ansetts vara så känsligt att man velat utesluta varje möjlighet till feltolkning, men det tyder i så fall på en sorglig misstro till läsarnas kompetens.
Det gör dock inte romanen mindre läsvärd. Den som hoppats på en gastkramande thriller eller ett bokslut över Palmeutredningens alla förvecklingar kommer att bli besviken. Men för den som vill få en försmak av privatspaningens besatthet utan att själv behöva sätta sig in i de hyllkilometer material som döljer sig i Rikspolisstyrelsens arkiv och Flashbacks vindlande trådar utgör Nätterna på Mon Chéri en poetisk och tankeväckande introduktion till Palmemordets gäckande gåta.
