Den 11 mars 2011 havererade Fukushimas kärnkraftverk. De första sex veckorna påstod bolaget att de explosioner vi sett på TV enbart var ”knallgasexplosioner”. Reaktorerna var oskadda! Det var också den förklaring som de japanska brandmännen fick när de kom till platsen enbart iklädda sina röda brandmansuniformer.
I själva verket hade reaktorerna 1, 2 och 3 gått till partiell härdsmälta och om man inte hade lyckats kyla den jättelika mängden bränslestavar under taket på reaktor 4 hade vi fått en fission 100 gångar värre än någon härdsmälta. Kärnkraftskatastrofen orsakades inte av tsunamin fastslog den parlamentariska undersökningskommissionen 2012, det var istället ”A man made disaster”. ”Regeringen, tillsynsmyndigheten och kärnkraftbolaget TEPCO, har alla svikit när det gällde att utveckla de mest grundläggande säkerhetskraven” fastslogs av kommissionen.
I dag säger Naoto Kan, premiärminister när olyckan inträffade, till DN att han förberedde en evakuering i ett område 25 mil runt kärnkraftverket som skulle omfatta större delen av Tokyo och 50 miljoner invånare. Han fruktade att katastrofen även hotade Japans existens som land. Enligt Japans kärnsäkerhetsorgan NISA, var mängden radioaktivt cesium som spreds i atmosfären efter explosionerna lika med 168 Hiroshimabomber.

Enligt den parlamentariska kommissionen dog de första människorna under den kaotiska evakueringen av omkringliggande städer och byar, nämligen de som glömt sina hjärtmediciner hemma. I dag är förekomsten av sköldkörtelcancer bland barnen i Fukushima Prefektur 30 till 50 gångar större än bland barnen i andra delar av Japan. 60 000 utav mer än 200 000 evakuerade bor fortfarande i provisoriska läger, (vi filmade dessa läger år 2011, ofattbart trånga toalettliknande utrymmen för varje familj). Depressioner och alkoholism ökar hos de evakuerade. IPPNW, den internationella sammanslutningen av läkare mot kärnvapen vittnar om att det havererade kärnkraftverket fortfarande läcker strålning, som smittar regionen. Mer än 25 000 räddnings- och röjningsarbetare riskerar sin hälsa bland annat därför att TEPCO och dess entreprenörer, har manipulerat både dosimetrar och mätning, enligt japanska parlamentariska kommissionen. Fortfarande ”dör” robotar som skickas in för att reparera reaktorerna och den ismur som planerats för att skydda Stilla Havet från det vatten som ständigt rinner ned igenom ruinerna har ännu inte byggts.

Kärnkraftens främsta svenska förespråkare Evelyn Sokolowski påstod så sent som 2006 att enbart 31 personer dött på grund av Tjernobylkatastrofen. Samma år framträdde Ukrainas och Vitrysslands ambassadörer på Kennan-Institutet i Washington D. C. De beskrev Tjernobyl – inte som en historisk – utan som en akut nationell katastrof. Ukrainas ambassadör (Oleh Shamshur): Fram till 2004 förlorades 500 000 människoliv, bland dem 7 000 barn. 2006 har 2,6 miljoner medborgare i Ukraina hälsoproblem som är en följd av katastrofen, mer än 160 000 medborgare har drivits bort från sina ägor. Tiotusen kvadratkilometer av en gång fruktbar och blomstrande mark är fortfarande förgiftad av strålning, 25 år efter katastrofen visade en statlig rapport från Ukrainas katastrofministerium ”Ministry of emergencies” att mycket har blivit ännu värre sedan dess. Men i Sverige kan vi väl lita på kärnkraftbolagen? Det finns 10 reaktorer i Sverige i dag, byggda samtidigt som Fukushimas reaktorer, med samma amerikanska patent som i Fukushima med bränslemagasinen direkt under ett (tunt) betongtak. De är byggda mellan 1972 och 1984 efter tidens byggnormer, ”BABS 1967”, då dagens översvämningar inte förekom.
Efter Tjernobylkatastrofen 1986 blev det stopp för nya kärnkraftverk och kompetensen, det vill säga de ingenjörer som kunde sina reaktorer, försvann. Våra reaktorer skulle stängas 2010. Istället har man från 2004 och framåt investerat 9 miljarder kronor i modernisering av våra gamla kärnkraftverk med en effekthöjning från 10 till 43 procent. Tyvärr är våra reaktorinneslutningar av stål möjligen inte konstruerade för denna effekthöjning. Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, påpekar att när reaktorinneslutningarna göts och svetsades ihop på 1970-talet valde man svetsgods som inte var lämpad för en så stor höjning. I tidningen Ny Teknik kunde man läsa: ”Oskarshamn reaktor 1 är nere för räkning. Taket för reaktorn är 255 snabbstopp. Den har hittills haft 208. Snabbstopp innebär en stor påfrestning och ger spänningar i reaktortanken, eftersom reaktorn då stoppas på 4–6 sekunder genom att styrstavarna skjuts in”. Temperaturen kan falla från glödheta 385 grader till 25 grader på kort tid. Ringhals två har haft 47 snabbstopp, Ringhals 1. 170 snabbstopp. Vad termisk utmatning tillsammans med eventuell försprödning av metallen skulle kunna innebära, vill vi helst inte tänka på. Men en tysk parlamentariker har anmält Sverige till Europarådet för oansvarig utbyggnad av gamla kärnkraftverk.
Om våra svenska kärnkraft­operatörer inte går att lita på, vad bör vi då göra i stället?