Sedan Barack Obama blev USA:s första svarta president har ungefär 29 procent av presidentrollerna i amerikansk film spelats av kvinnor eller minoriteter, skriver tidningen Vice. Fiktionen ligger alltså ofta före, även om jag inte hittar någon skildring av en socialistisk president och särskilt inte en som är god.
Sammy Davis Jr spelade filmhistoriens första svarta president (en som sjunger och dansar) redan 1933, även om det får betraktas som en satirfilm märkt av sin tid. En av de mer minnesvärda svarta presidenterna är annars Dennis Haysberts orubbligt lugna skildring i tv-serien 24, vilken Haysbert själv menade kan ha ”öppnat ögonen på det amerikanska folket”, och banat väg för Barack Obama.

Den första kvinnliga presidenten dök upp i skräprullen Project Moonbase från 1953. Som genre är science fiction förstås särskilt välkomnande mot kvinnliga presidenter som tillsammans med flygande bilar och utomjordiska invasioner har tjänat till att representera en fjärran och skrämmande framtid.
Fiktionen ligger ofta före – även om det råkar vara satir eller scifi. Och nu är det premiär för den fjärde säsongen av House of Cards på streamingtjänsten Netflix. Det är en säsong av osannolika händelser, som i ljuset av Donald Trump ändå framstår som nästan rimliga. I fokus står jakt på metadata, åtkomlig via de stora internetföretagen, som berättar vad väljarna vill ha. Roligt nog är tv-serien House of Cards i sig självt helt skräddarsydd efter klick och metadata om till exempel önskvärda skådisar och längd på avsnitt. Här låg verkligheten före.