På 1980-talet fick jag en präktig restskatt, så hög att jag ringde upp Skattemyndigheten för att kolla om man kunde delbetala eller något. Kvinnan i andra änden skrattade och sa att nä du, tyvärr du får låta det gå till Kronofogden istället. Varför jagar ni inte skattesmitare och höjdare istället för oss vanliga Svenssons, undrade jag irriterat. Hon skrattade ännu mer och svarade, det inser du säkert att det är mycket lättare att få ut pengar från den stora massan?
Just det. För höjdarna, de varnas av Skattemyndighetens generaldirektör när de ska granskas, det fick vi ta del av i Uppdrag granskning. Man brukar prata om skit och pannkaka och i dag verkar skillnaden vara mer än avgrundsdjup. När jag hör om 640 miljarder i undanhållen skatt, i hela Europa, tror jag knappt mina öron. 46 miljarder bara i Sverige från rikingar och bolag. 46 miljarder! Det är ju inte klokt. Det är mycket pengar som går vården, förskolan/skolan och åldringsvården förbi. 900 svenskar hade/eller har haft obeskattade pengar utomlands.
Mitt i härvan lyser namnet  på min egen bank som ett stoppljus: Nordea. Det pratades om oligark-pengar och målvakter också. En lukrativ marknad förstår jag, med chans till god förtjänst. En kvinna var visst målvakt till 11 000 olika Panama- konton, eller vad det nu var. Till slut surrade det bara i skallen av allt man kunde smita ifrån, tjäna pengar på eller låta bli att skatta för.
Milde tid, det är verkligen en avgrund mellan vanligt folk och de här människorna. Vad har en ensam mamma, en asylsökande, en farbror som inte kommer in på hemmet eller en undersköterska att sätta emot? Tror att de här giriga människorna har totalt tappat färdriktningen, det har blivit så fartblinda av sin egen förträfflighet att de gjort det till en skön konst. De skatteplanerar helt lagligt(?) och verkar inte skämmas det minsta.
Det enda vi andra kan göra är att gapande se på när folk skor sig. Eller finns det nu kanske/möjligen/eventuellt en chans till att sånt här kan stoppas? Bara avundsjuka säger någon, som kanske känner andra genom sig själv. Knappast, för det som irriterar mest är att rikingar inte vill bidra till det allmänna. Det är där skon klämmer. Det får ha hur mycket pengar de vill, bara skatten betalas. Men istället ska vanliga löntagare jagas för påstått fusk med sjukskrivning, vab-dagar, bostadstillägg och annat medan de stora, fulare, fiskarna går fria. Inte nog med det, de ska ha barnbidrag, sänkt vad tusan som helst i sina bolag, åldrings- och sjukvård, ungarna i skolan men betala vill man inte! Men när de blir sjuka vill de gärna komma hem och få hjälp. Är det inte nog nu? Eller vad säger du, Magdalena Andersson?