Bästsäljande litteratur kan både bekräfta och utmana ett rådande kulturellt klimat.
– Vi har dem inte i den här butiken, tyvärr.
För mig som har rätt gedigen erfarenhet av att stå i bokhandel framstår detta meddelande från Akademibokhandeln som förbryllande oproffsigt. Titlarna som jag frågar om har nämligen den där självklara bästsäljarlystern som alla som har jobbat med böcker känner igen. De borde ligga i högvis på lagret, särskilt hos en kedja ägd av ett riskkapitalbolag.
Det handlar alltså om Elena Ferrantes Neapelsvit. En ”litterär sensation” där den första delen nyligen utkom på svenska, och de tre resterande fortfarande är oöversatta (de finns på engelska, fast inte på akademibokhandeln vid Odenplan).
Hjärtat i berättelsen är vänskapen och maktkampen mellan Lila Cerullo och Elena Greco, två flickor från samma stradone i Camorrans Neapel. De blir formade, förvridna, förstörda (?) av sin sociala miljö, och männen i den. Visst, böckerna handlar också om det moderna Italiens historia, kommunism och fascism, spänningen mellan nord och syd, men framför allt är det två aspekter av dem som sticker ut: raseriet med vilket de är skrivna, och den exceptionella karaktärsteckningen. Genom böckernas gestalter förstår läsaren sig själv. Botten i andra är också botten i dig.
Nu beror litterär hajp inte bara på inneboende litterär slagkraft. Litteraturvetaren Ann Steiner har till exempel betonat genretillhörighet, marknadsföring, topplistor, möjligheter till filmatisering, och läsarnas önskan att ta del av sådant som också andra läser, som viktiga faktorer när bästsäljare blir till. Hajp genererar mer hajp. Till detta kan även läggas hur pass medialt gångbar den marknadsförande berättelsen om berättelsen är. Innehåller den kanske ett ungt geni? Extraordinära summor i förskott till författaren? Någon mystisk omständighet att spekulera vidare i?
Svaret här är ja. Elena Ferrante skriver under pseudonym. Det är ett beprövat grepp för att skapa publicitet, men framstår ändå som smått apart i en bokbransch som 1) har kört diskussionen om självupplevd verklighet kontra fiktion i botten (lex Knausgård, Witt-Brattström & Engdahl och så vidare) 2) gjort sina författare till ständigt uppträdande, twittrande superkändisar.
Bästsäljarna uppstår i ett kulturellt klimat till vilket de har ett komplext förhållande. Å ena sidan slår de an en kulturell nerv, bemöter en oro eller ett begär, och berättar på så vis om marknaden, läsarna och samhället generellt. Å andra sidan kan de också berika, påverka och utmana existerande trender och normer.
Så vad säger hajpen kring Neapelsviten om vårt kulturella klimat? Jag tror att detta är de viktigaste beståndsdelarna: den aktualiserar vår längtan efter något asocialt – en berättarröst som vägrar göra sig tillgänglig. Den svarar mot ett behov av social och politisk kritik som görs med kunskap och ödmjukhet. Den handlar om kvinnor mer än män och om människor mer än idéer. Den har ett litterärt ärende mer än ett politiskt, men det finns ingen motsättning mellan dessa båda. Läs den.