Så presenterades då vårbudgeten. Där står bland annat att läsa att regeringen har för avsikt att minska anslaget för skydd av värdefull natur, som till exempel skyddsvärda skogar, med 250 miljoner kronor.
I och för sig inte särskilt förvånande, för det ligger helt i linje med den miljöpolitik som förts på området i decennier oavsett de regerande partiernas politiska färg. Det har nämligen aldrig funnits någon avsikt att på allvar leva upp till miljömålen. Åtminstone inte om det på något sätt utmanat eller missgynnat kapitalstarka särintressen. Med facit i hand är detta helt uppenbart. Inte minst om man ser till vilka åtgärder som vidtagits, eller snarare inte vidtagits, samt till de ynkliga resurser som skjutits till i förhållande till vad som skulle krävas.

De som borde företräda folket och genomföra de av riksdagen fattade besluten om nationella miljökvalitetsmål – där ”levande skogar” ingår som ett – har i stället konsekvent företrätt näringslivet, skogsindustrin och storbolagen. Men de har vi ju inte röstat på. Ändå är det deras agenda som tillåts gälla. Maximalt virkesuttag och maximal vinst på naturens, miljöns och arternas bekostnad.
Skogsskövlingen har pågått så till den milda grad i det här landet att det snart inte finns några gamla naturskogar kvar att tala om utanför reservaten och nationalparkerna. Det finns betydligt mindre areal skog med höga naturvärden än vad som krävs för att kunna skydda 20 procent av den produktiva skogsmarken, vilket enligt forskningen är en minimigräns för att säkerställa alla skogslevande arters långsiktiga överlevnad.
Utarmningen av den biologiska mångfalden är det i dag största hotet mot vår överlevnad och forskningen visar att det är det område där vi överskrider den här planetens begränsningar som allra mest. Klimatet kommer på tredje plats.

Majoriteten av det svenska folket anser att skogen i första hand ska vara till för djuren, växterna och fåglarna, men också för människors välbefinnande i form av rekreation, svamp- och bärplockning och turism som för övrigt ger en större slant till statskassan än vad massaveden gör.
När ska regeringen i handling visa att man lyssnar och företräder dessa intressen?
Den rödgröna regeringen sviker miljön. Istället för att på allvar ta itu med problemen och skjuta till nödvändiga resurser tillsätter regeringen Sveaskogs tidigare skogschef Herman Sundqvist som generaldirektör för Skogsstyrelsen. En man som i radion (P1 Naturmorgon 5/3 2016) påstår att det inte längre finns några kalhyggen i Sverige utses alltså av en rödgrön regering till att bli högsta chef för den myndighet som ansvarar för skogen – vårt största landbaserade ekosystem. Det säger liksom allt.