Margot Wallströms feministiska utrikespolitik har kritiserats för vacklan och inkonsekvens. En viktig del i utrikespolitiken är säkerhetspolitiken, som med bland annat försvarspolitiken som medel ska hantera de utrikes relationerna så att vårt land genom klok diplomati, dialog och fredliga kontakter stärker fred och säkerhet. Men den är motsägelsefull.
Våren 2015 havererade de diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och Saudiarabien, en av världens värsta diktaturer, när utrikesminister Margot Wallström kritiserade den saudiska regimen för medeltida straffmetoder och diktatur. Hon fick inte tala på Arabförbundets möte och den saudiska regimen hotade att stoppa bygget av ett IKEA-varuhus och försvåra svenska affärsförbindelser. Efter påtryckningar från svenska storföretag beklagade den svenska regeringen ”missförståndet”. Vid en presskonferens i slutet av mars förra året förnekade utrikesministern att hon skulle ha bett om ursäkt, men Sverige vill ha en dialog med Saudiarabien. ”Det är viktigt att tala inte bara om utan med Saudiarabien.”
Dialog, samtal och goda relationer till den saudiska diktaturen. Helt annorlunda är Sveriges förhållande till Ryssland, ett stort och betydelsefullt land i vår nära omgivning, vars regering är auktoritär men landet är ingen diktatur. Här är det inte tal om dialog, här gäller bara anklagelser, fördömanden och sanktioner. Starka stormaktsintressen är inblandade. Saudiarabien är nära allierad till USA, medan Ryssland argt värjer sig mot ett upplevt hot från USA/Natos militära inringning.
Dagens officiella säkerhetspolitik utgår ifrån att Sveriges och USA:s intressen är identiska. Det intima samarbetet med USA sträcker sig från det aktuella värdlandsavtalet, som ger USA/Nato rätt att efter en enkel regeringsinbjudan stationera trupper och vapen, inklusive kärnvapen, på svenskt område, till ett helt USA-styrt psykologiskt försvar. Försvarsminister Peter Hultqvist har beslutat att Sverige ska bädda in sig i Nato Stratcom, Natos propagandacentral. Och hos Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap gör senioranalytiker Fredrik Konnander ingen hemlighet av att han är utbildad i Fort Bragg, ”en av USAs största militära installationer i världen” enligt Wikipedia och centrum för utbildning av personal för Psyop, psykologiska operationer, det vill säga USA:s psykologiska krigföring. Myndighetens uppgift är i dag helt inriktad på att skydda oss mot den tydligen oerhört farliga och skickliga ryska propagandan, som sprider nättroll och andra lögner via svenska medlöpare som DN kallar ”Putins svenska brigad”.
I år fyller Tryckfrihetsförordningen 250. Men åsiktsfriheten är beskuren. Allt som sägs från det officiella USA är sanning och ifrågasätts bara om man tillhör Putins svenska medlöpare, medan ryska utsagor alltid är listig desinformation som svensk offentlighet måste skyddas ifrån. Till rysk desinformation räknas exempelvis den aktuella franska dokumentären om Ukraina Revolutionens mörka sidor som inte får sändas av SVT. Det finns censur och censur. Den liberala censuren i en västerländsk demokrati är förstås av en finare sort? Feministisk säkerhetspolitik?
