Mer än någon annan sorts bok, hör flickboken ihop med sommarens serieläsande. Den hittas kanske på en vind – en hel låda böcker som tillhört mormor eller mamma – eller på loppis där titlarna säljs för fem kronor styck.

Det brukar sägas att 70-talets kritik av flickboken som förlegad, förljugen och indoktrinerande dödade genren. Men även om flickboken länge var ”älskad och förnekad” är det i dag knappast kontroversiellt att påstå att flickböckerna genom att göra flickan till protagonist skapade ett unikt sammanhang som stärkte den kvinnliga läsaren. Men själva böckerna har också omvärderats. Serier som Katitzi och Kulla-Gulla beskrivs nu för tiden ofta som de politiska stridsskrifter de är, och ingen talar i dag om Merri Viks Lotta-böcker utan att nämna humorn i dem.

En höjdpunkt i flickbokens upprättelse är den amerikanska kritikern Roxane Gays essä om 80-talets Sweet Valley-böcker. Gay insisterar på att hon som enda svarta elev på sin high school, med en ständig längtan efter att bli populär, utvecklade en möjlighet till ”wish fulfilment” genom berättelserna om de blonda, blåögda och ”välsvarvade” tvillingsystrarna Elizabeth och Jessica. Sin ångest och ensamhet kunde hon sublimera till deras perfekta, artificiella värld.

Det har talats om ett ”hemligt systerskap” i flickboksläsandet, att det samlar ”besläktade själar”, som Anne på Grönkulla skulle ha sagt. Och kanske är L. M Montgomerys Anne på Grönkulla – som har inspirerat både författare som Astrid Lindgren och den polska motståndsrörelsen under andra världskriget – inte bara den bästa och mest älskade flickbok som någonsin skrivits, utan också det främsta beviset på att flickboken kan bära på någonting absolut utopiskt, flickans längtan efter hur världen borde och skulle kunna vara.

I Anne på Grönkulla står inte bara kvinnlig lek, erfarenhet, vänskap och ambition i centrum, också föremålet för Annes kärlek, Gilbert Blythe, förkroppsligar ett feministiskt begär. Gilbert kan jämföras med Lottas Månssons Paul som kallar Lotta för dumma jänta, med Elizabeths och Jessicas småkorkade sportfånar och bad boys, med Majken Oskarssons Gunnar som är svartsjuk och kontrollerande, för att ge några exempel på flickboksmän som är löjliga som bäst och motbjudande som sämst.

Till skillnad från dessa är Gilbert ett romantiskt ideal som både Anne och flickboksläsaren kan, och bör, älska. En jämbördig intellektuell, som tålmodigt och trofast dyrkar Anne genom åren. Alltid empatisk, omtänksam och generös, aldrig hotad av Anne, aldrig i behov att ironisera, förlöjliga eller på något sätt använda sitt kön för att trycka ner henne. Det övertag som Gilbert har genom att vara en självsäker boy-king i ett patriarkalt samhälle, använder han istället för att lyfta även Anne.

Den här sommaren kommer nya hjärtan att bulta för Gilbert Blythe, hjärtan som tillhör flickor som hoppas och önskar att detta ska hända även dem.