”Barnet måste få en signal om att det här livet är värt att leva” sa Göran Bodegård, en av våra främsta barnläkare på ett seminarium som Vänsterpartiet ordnade. Barnet han pratar om är det apatiska barnet. Barnet som har upplevt saker som ligger långt bortom det outhärdliga, saker som inte något barn skulle behöva uppleva. Barnet som inte orkar mer utan stänger av de fysiska och psykiska kroppsfunktionerna för att överleva. Signalen det barnet behöver är ett uppehållstillstånd vilket jag tycker borde vara självklart i Sverige.

Då, i mitten på 00-talet, hette flyktingministern Barbro Holmberg (s). Hon menade att det inte var politikernas fel att de apatiska barnen led. Hon uppdrog till en av sina vänner, Marie Hessle, att ta reda på varför barnen blev apatiska. Holmberg och Hessle var rörande eniga – det var bara i Sverige som de apatiska flyktingbarnen fanns. De flesta barnen simulerade och hade manipulerats av sina föräldrar för att familjen skulle få uppehållstillstånd, sa de.

Är det svenskt att ha utländska rötter?

Ett antal föräldrar polisanmäldes av en av Migrationsverkets beslutsfattare som hade ett nära samarbete med Hessle.
När dåvarande socialminister Morgan Johansson – ni vet han som numera är migrationsminister och som stängt Sveriges gränser för flyktingar – fick höra om polisanmälan applåderade han och tyckte att det var bra att debatten ”nyanserades”. Att Hessle och polisanmälaren hade helt fel, ändrade inte Johanssons uppfattning om att det inte var politikernas fel.

Under Almedalsveckan hörde jag alla partiledarna – utom Jonas Sjöstedt – prata om svenska värderingar som grund för vad som gäller här. Men det är inte någon luddig, antifeministisk, rasistisk, homofob värdering skapad av Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson, och som de kallar svenskhet, som är rättesnöret utan de lagar som demokratiskt stiftas i riksdagen. Svenskhet och svenska värderingar är inte något statiskt utan förändras över tid.

Vad vi gör är att vi kodifierar dem i lag. Det är svårt att hitta något som är typiskt svenskt. Rårakor är typiskt svenskt sa jag till min man född i Ukraina. Glöm det sa han, rårakor lagas i Ukraina och är typiskt ukrainskt. Hasaposerviko är en dans som anses vara typiskt grekisk i Grekland, men som är en armenisk folkdans i Armenien – jag har dansat den i båda länderna. Jimmie Åkesson kommer från en del av Sverige som inte blev svenskt förrän Roskildefreden 1658. De som bodde i Skåne då omnationaliserades från danskar till svenskar. Så mycket för den svenskheten – eller är det svenskt att ha utländska rötter?

Vi får nog finna oss i att det inte finns något som är typiskt svenskt. Järnaxeln i flyktingpolitiken – Moderaterna och Socialdemokraterna – har alltid hävdat att det är svenskt att ha en human flyktingpolitik. Nu har de – i strid med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter – lyckats åstadkomma den sämsta flyktingpolitiken i EU. Fast det är klart, järnaxeln är förstärkt med MP:s Gustaf Fridolin som vänt sin kappa efter Morgan Johanssons vind för att få behålla sin maktposition.

I Borås har en 14-årig apatisk, asylsökande, armenisk pojke just skilts från sin familj och tvångsomhändertagits av kommunen och placerats på ett behandlingshem. På bästa Morgan Johansson-manér ansåg politikerna att föräldrarna manipulerat pojken att bli apatisk för att få uppehållstillstånd. Under tiden som pojken ligger på ett vippbräde på ett behandlingshem kryper hans lillasyster längre och längre in i sig själv.
Det hade varit bra om de partiledare – över blockgränserna – som styr flyktingpolitiken hade lyssnat på Fredrik Reinfeldt och öppnat sina hjärtan.
Fast det får man väl inte säga i det här j-a landet!