Förutsättningarna för att svensk sjukvård ska vara mycket bättre än vad den är idag är mycket goda. Lösningen på vårdkrisen är att vinsterna ska bort och resurserna öka. Judith Kiros om helgens vårdvrål.
Den fjärde september samlades vårdarbetare på ett tjugotal platser runtom i landet under parollen ”Slut på rean – En annan vård är möjlig”. Kraven som ställdes handlade bland annat om att personalen ska få en dräglig arbetsmiljö, om att de ska kunna utföra sina jobb utan att bli utbrända och utslitna; om att patientsäkerheten än en gång ska prioriteras och lönerna höjas. I en debattartikel på nyhetssajten Sjukhusläkaren (29/7 2016) skriver man: ”Att köra en bil utan att serva den är i början billigt, men blir till slut dyrt. Det priset får vi alla betala.” Just nu är det den överarbetade, utnyttjade personalen som får stå för kostnaderna, tillsammans med de patienter som fastnar i köer och akutavdelningar.
När sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) av TT (4/9, 2016) blev tillfrågad om protesterna menade han att det finns brister ”inom vissa delar av vården”, men att ”svensk vård håller väldigt hög kvalitet och att patienter ofta är väldigt nöjda”. Men genom att peka på den generellt höga kvaliteten jämfört med andra länder försöker ministern kringgå de uppenbara systemfel demonstranterna berättar om: privatiseringarna, nedskärningarna och de ohållbara förhållandena för hemtjänstarbetare måste adresseras.
Sverige har förutsättningarna – engagerad och empatisk personal, kompetens, resurser – för att bygga upp en annan typ av vård, men det kommer att kräva mer än ytliga förändringar. Det kommer att kräva ökade resurser, som kan gå till bland annat höjda löner och fler anställningar; det kommer att kräva att man gör upp med och stoppar privatiseringarna och deras konsekvenser för vårdarbete och patientvård. Det kommer också att kräva att man försvarar vården mot vinstjakten och kapitalet – mot en bild av människan då hon även i sjukdom och svaghet ändå är en shoppare som kastas mellan ”val”.
Just nu är det den överarbetade, utnyttjade personalen som får stå för kostnaderna, tillsammans med de patienter som fastnar i köer och akutavdelningar.
Personalen bakom manifestationerna sätter fingret på är att problemen går att lösa. Bara beslutsfattarna lyssnar på vad demonstranterna har att säga och agerar i enlighet med deras krav. På Aftonbladets debattsida (3/9, 2016) skriver representanter för Yrkesföreningen Sveriges undersköterskor och specialistundersköterskor: ”Tillsammans kräver vi en förändring och att alla beslutshavare lyssnar på oss. Stat, landsting, kommun, politik, sjukhusledning och allt annat chefsskap.”
Enligt Riksrevisionens granskning från 2014 har vårdvalet främst gynnat patienter ”med mindre vårdbehov och högre socioekonomisk status”. Det är färre läkare i glesbygder och förortsområden. Det är brist på vårdplatser. 2035, varnar Kommunal Västerbotten, kommer Sverige att lida brist på 160 000 undersköterskor. Men det går att bygga om och göra bättre – kunskapen kring hur vi bör gå till väga finns här. Lyssna bara på vårdvrålet.
