Vänsterpartisten, feministen, politikern, fd riksdagsledamoten Siv Holma har lämnat oss med stor sorg i våra hjärtan. Vi är många i Vänsterpartiet som under åren har mött Siv i hennes politiska gärning och det gemensamma vi alla bär med oss är hennes engagemang, envishet och orubbliga tro på socialismen. För henne var det politiska uppdraget det största och finaste förtroende man kan få.
Siv kom in i politiken via kulturen och sitt engagemang i Seskaröspelen för 35 år sedan. Hon var redan från början engagerad i jämställdhetsfrågor och var en av vårt distrikts tidigaste feminister.
1990 blev siv vald till distriktsordförande, ett uppdrag som hon hade under sex år. Ordförandeskapet blev med tiden en tuff erfarenhet för Siv, då en relativt ung kvinna i ett parti med tydliga patriarkala strukturer. Hon var den som tog strid på partikongressen 1996 för att skriva in feminismen som en av partiets grunder i partiprogrammet. Majoriteten av norrbottensombuden var emot, men hon tog den tuffa striden – och vann. Idag är feminismen självklar i vår politik.
1995 fick Siv ta plats i riksdagen och där blev hon kvar i nästan 19 år fram till valet 2014. Under första delen av sin tid i riksdagen satt Siv i finansutskottet. Där deltog hon och förhandlade fram ett antal statsbudgetar med Göran Perssons regering fram till 2006. Hon tog bland annat strid för regementet i Arvidsjaur, där hon i en kompromiss med S såg till att jägarutbildningen fick vara kvar.
En del av hennes starka engagemang för Norrbotten var engagemanget för de nationella minoriteterna
Efter valet 2006 hamnade de rödgröna i opposition. Siv fick då byta utskott och blev under fyra år ordförande för riksdagens kulturutskott, ett uppdrag där hennes stora kulturintresse kom väl till pass. Där hon bland annat såg till att Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna inte lades ned.
2010-14 var Siv Vänsterpartiets trafikpolitiska talesperson och satt i riksdagens trafikutskott. På slutet av denna period kom cancerbeskedet. Siv ville inte sitta hemma och vara sjukskriven, hon fortsatte sitt riksdagsarbete på lägre nivå under det sista året före valet samtidigt som hon behandlades för sjukdomen.
Förutom sitt riksdagsuppdrag satt hon dessutom många år i Vänsterpartiets partistyrelse och hade även kommunala uppdrag i Haparanda och Kiruna.
En del av hennes starka engagemang för Norrbotten var engagemanget för de nationella minoriteterna. Det var ett personligt engagemang som bottnade i att hon själv hade rötter i två av våra nationella minoriteter och så sent som maj i år blev Siv invald i Sameteaterns styrelse.
Siv Holma var en politiker som berörde alla, motståndare som partikamrater. Hon brydde sig om allt och alla, tog strid för det hon trodde på in i det sista – en politiker från topp till tå, en aktivist, en parlamentariker, en feminist och en medmänniska som många av oss kommer att sakna. Tack Siv och vila i frid.