Vilken är den viktigaste frågan för vänstern i Europa i dag?
– Utan tvekan är det frågan om EU. Den har gått in i en självförstörelseprocess men det kommer inte från det håll vi väntade oss. Vi trodde att etablerandet av en extremt aggressiv nyliberal ordning stödd av ett batteri av frihandelsavtal skulle ge upphov till en folklig reaktion som skulle underminera systemet. I stället håller förstörelsen av produktionskrafterna i Europa och handels- och konsumtionsmodellerna som införts på att splittra samhället. I rika länder som Frankrike har vi nio miljoner fattiga och Europarekordet i aktieutdelningar. Så vi ser att den ekonomiska modellen inte bara håller på att leda till en absurd social situation, den håller också på att kväva sig själv till döds.
Vilken roll spelar extremhögern i detta?
– Extremhögern har alltid spelat samma roll. Det är en maskin som avleder den folkliga ilskan från en antikapitalistisk kritik till en xenofobisk. Förut var det judarna som var fienden, i dag är det muslimerna. Snart kanske det blir kineserna eller buddhisterna. I många av våra samhällen placerar det mediala systemet folket i husarrest genom att ständigt repetera högerpopulisternas budskap. Det resulterar i att den folkliga högern, vi får inte glömma att det alltid har funnits en höger inom arbetarklassen, börjar röra sig ännu längre högerut. Samtidigt har vi händerna bakbundna av socialdemokratin som går bakåt överallt och som följer de nyliberala recepten. Alla andra delar av vänstern stigmatiseras som våldsamma revolutionärer fastän ingen av oss förespråkar revolution. Det var detta som utspelade sig på ett karikatyrartat sätt i USA när de eliminerade Bernie Sanders genom fusk, lögner och osynliggörande.
I rika länder som Frankrike har vi nio miljoner fattiga och Europarekordet i aktieutdelningar
Finns det något vänstern kan lära av extremhögern?
– Man kan alltid lära sig något av alla. Det finns något som vi redan har lärt oss. För tio år sedan hade jag inte kunnat tala såhär, men nu kan jag det. Extremhögern har alltid vetat att i första hand spela på folks känslor. Den talar om vad du äter, om dina kläder, din musik. Den talar om din kvinna, om hur hon borde klippa sig, hur hon borde gömma sig. Vi i vänstern har alltid varit väldigt rationella och kyliga och aldrig talat om sådana saker. Men vi har lärt oss av Latinamerika att återinvestera i känslorna. Dessutom har vi uppmuntrats av Podemos vänsterpopulism i Spanien. Jag tycker att jag har bidragit till denna utveckling genom min presidentvalskampanj 2012. De kallade mig ”ultravänster” och jag började med tre procents stöd. I slutet hade jag nästan 12 procent. Det visar att en person kan förändra saker. Ärligt talat måste alla ledare inse detta. Det gör våld på vår anständighet men det måste göras. Folktribunen måste ställa sig på bordet. Folket har behov av tribuner. Där vi inte gör det kommer andra att göra det i vårt ställe.
När blev du en folktribun?
– (Skratt) Det var jag redan som gymnasist. På den tiden fanns det ett slags kult av vältalighet i Frankrike. Jag fick tidigt politiskt ansvar och började tala som man gjorde då med ett kyligt och tekniskt språk. Men efter Berlinmurens fall och vänsterns självblockering på grund av socialdemokratin kom en deprimerande period. För att bota mig från depressionen reste jag runt i Latinamerika. Jag såg Chávez, Correa, Mujica, Lula och jag insåg att jag måste sticka fingrarna i elkontakten, som man säger. Och jag kom tillbaka helt utan hämningar. Det hände saker i Frankrike då som på sätt och vis ”kallade” på en folktribun. Det gällde framför allt debatten om EU:s konstitution 2005. Vi var många som trodde att vi var helt isolerade i samhället. Men plötsligt kom det massor när vi talade. Vi fick mycket energi av det och sedan dess har jag inte klivit ned från bordet.
Beskriv situationen i Frankrike i dag.
– Den är fruktansvärd. Vi har nio miljoner fattiga och sex miljoner arbetslösa. Det är oförklarligt, vårt land är rikare än någonsin. Frankrike är också speciellt för det är konstruerat kring staten. Inte sedan femtio år men sedan tusen år tillbaka. Så den nyliberala doktrinen som söker förstöra staten har i själva verket förstört Frankrike självt. Fransmännen är helt vilsna. Det är därför extremhögern har så stort stöd och det är också därför jag ökar så snabbt i mätningarna.
Vad är dina tankar om François Hollande?
– Det var ett casting-fel. Han var inte gjord för den här rollen vid det här tillfället. François Hollande är inte en riktig socialist. Han är godhjärtad men det är allt. Han har inte huvudet som krävs. Och han har förrått oss på ett fruktansvärt sätt. Ingen av oss trodde att det skulle sluta såhär, med att han erkänner att han låtit lönnmörda människor, att han vill dra in folks medborgarskap. Det är en enorm sak, de enda som har gjort det är extremhögerns regering under kriget. Han har varit en direkt orsak till högervridningen av Frankrike. Framförallt har han demoraliserat miljoner människor. Ordet vänster går inte att uttala längre för alla tror att det innebär Hollande.
Vad är det regerande Socialistpartiets ideologi?
– I dag? Det har ingen. Det är ett mitten-högerparti för politiska tjänstemän. Det har inget längre att göra med den historiska vänstern som föddes i Frankrike elfte september 1789. Den dagen föddes vänstern och högern kring frågan om kungens vetorätt och folkets suveränitet. Om han (Hollande) bestämmer att EU-kommissionen är starkare än det franska folkets suveränitet, att marknaden och utbudet är starkare än efterfrågan, är det inte en förolämpning att säga att det är motsatsen till allt vi har stått för under ett och ett halvt sekel.
Vilka är de viktigaste reformer som du skulle genomföra som president?
– Konstitutionen. Jag skulle avskaffa den presidentiella monarkin i Frankrike. Man säger att det inte är en social reform, men när regeringen i våras drev igenom reformen av arbetsrätten via dekret för att det inte fanns någon majoritet insåg folk att det finns en koppling mellan konstitutionen och den sociala friheten. Det är den första punkten. Den andra är såklart utträdet ur EU. Och den tredje är reformen av den franska ekonomin till en ekologisk ekonomi.
Vilket är det vackraste ögonblicket i vänsterns historia?
– Vi har haft många. Men det bästa var nog 1936 när Léon Blums regering gav folk möjlighet att åka på semester och de åkte till stranden för första gången.
