Det första avtalet undertecknades redan den 26 september och lades fram för folkomröstning den 2 oktober. Överraskningen var att Nej-sidan vann med en hårsmån, med 50,21 procent av rösterna, drygt 50 000 röster fler än för Ja-sidan. Valdeltagandet var bara knappt 35 procent.
Orsaken till att Nej-sidan vann analyserades grundligt efter den 2 oktober. Den extrema högeroppositionen, som leds av den förre presidenten och nuvarande senatorn Alvaro Uribe, kampanjade mot fredsavtalet och riktade in sig mot vissa stora befolkningsgrupper.

Uribes psykologiska krigföring

Till de kristna evangeliska grupperna, som är i kraftig framväxt och mobiliserar hundratusentals människor under pastorernas inflytande, sade Uribe att fredsavtalet skulle leda till att homosexuella strömningar i det colombianska samhället skulle få ett större inflytande på familjens och barnens bekostnad via en ny utbildningsreform.
Till den armé av taxichaufförer som finns i det avindustrialiserade Colombia sade Nej-kampanjen att regeringen skulle ta ifrån dem subventioner som i stället skulle gå till demobiliserade gerillasoldater.
Till de militärfamiljer som under 52 år av väpnad konflikt har begravt någon anhörig, sade Uribe att gerillaledarna, i stället för att avtjäna ett straff, kommer att väljas in på direkta mandat i kongressen. Landägarna skrämdes upp med att den i fredsavtalet stipulerade jordreformen skulle konfiskera deras jord.
Och så vidare. Den känslosamma kampanjen som byggde på ren okunskap och kall psykologisk krigföring gick hem i dessa grupper, menar Ja-sidan. Det går att dra paralleller till ”Kosackvalet” i Sverige 1928.

Kongressen godkände avtalet

Det var med den knappa förlusten bakom sig som gerillan och regeringens förhandlare åkte tillbaka till Havanna för att sätta sig ned och under 40 dagar arbeta fram en reviderad version av fredsavtalet. Oppositionen, men också kyrkliga och sociala grupper, presenterade mer än 500 förslag som de ville få in i det nya avtalet. 65 procent av dessa har på ett eller annat sätt tagits i beaktning av förhandlarna för både gerillan som regeringen, hävdar Santos. Trots det kallade Uribe det nya fredsavtalet för ”kosmetiskt” och ville fortsätta förhala det definitiva beslutet.
Nu har både representanthuset och senaten i landets kongress beslutat att ge sitt godkännande till avtalet. Oppositionen i Uribes parti Centrumdemokraterna deltog inte i omröstningen vilket inte bådar gott för framtiden. Uribe har en politisk och social bas hos mäktiga ekonomiska och militära kretsar i Colombia som i sin tur kontrollerar de alltjämt intakta paramilitära grupperna. Delar av militären och andra samhällssektorer har tjänat miljarder dollar på kriget och har inget intresse av fred.
Uribe krävde i debatten att det nya avtalet också borde gå till folkomröstning men lade ned sitt partis röster när frågan kom upp i de bägge kamrarna. I mars 2018 hålls parlamentsval och i maj samma år är det presidentval. Uribe satsar på att dessa två val ska bli symboliska folkomröstningar om fredsavtalet, något som oroar den demokratiska opinionen i landet. Därför kommer valkampanjen att inledas redan i början av 2017.

Nu inleds implementeringen av avtalet

Efter kongressens godkännande inleds nu implementeringen av fredsavtalets olika etapper. Det första innebär koncentration, demobilisering och avväpning av gerillastyrkorna i 29 olika läger runt om i Colombia. Sedan följer en lag om amnesti respektive benådning. Den förra måste beslutas i en lag av kongressen medan beslutet om benådning kan tas av presidenten.
Efter dessa beslut ska det substantiella innehållet i fredsavtalet verkställas, inklusive den moderata jordreformen, gerillasoldaternas politiska deltagande och säkerhetsgarantier för den politiska oppositionen, en fråga som är brinnande aktuell. Enbart i år har mer än 70 människorättsledare och aktivister mördats. Den breda vänsterfronten Marcha Patriotica är utsatt för en veritabel mordkampanj och har begravt 124 mördade medlemmar under tiden som fredsförhandlingarna har pågått.

Fredsprocessens målsättning

Uribes krav på att gerillaledarna först skulle avtjäna ett fängelsestraff och inte vara valbara för det parti som Farc kommer att skapa förkastas i det nya avtalet som står fast vid att de ska kunna delta i allmänna val.
– Motivet för alla fredsprocesser i världen är just att gerillan lägger ned sina vapen och för politik inom lagens råmärken, sade Santos i debatten.
Enligt avtalet garanteras gerillan fem mandat i senaten och representanthuset under två perioder. Vinner de tre mandat i landet får de ändå fem, som avtalet stipulerar. Men vinner de tio får de bara tio från och med valet 2018.