“Bauman, som fortsatte förklara sig som socialist livet igenom, såg de återkommande attackerna på honom som en del i den häxjakt på allt som anses ”vänster” som fortsätter att pågå i Polen.”
Zygmunt Bauman föddes i Polen 1925 och deltog som aktiv kommunist i motståndet mot den tyska ockupationen under andra världskriget. 1968 gick han i exil på grund av antisemitiska pogromer. Hans far hade emigrerat till Israel och Bauman bosatte sig själv där under två år innan flytten gick vidare till England där han var verksam vid universitetet i Leeds fram till sin död den 9 januari 2017.
Baumans internationella erkännande kom med boken Auschwitz och det moderna samhället (på svenska 1991), där han argumenterade för att förintelsen skulle ses som en produkt av moderniteten, i stället för som ett uttryck för tillfällig barbarism, ”ondska” eller samhällsförfall. Under 90-talet blev han en förespråkare för idén om att samhället numera kännetecknades av ”flytande modernitet”, präglad av individualism och allmän osäkerhet. I denna påstått förändrade verklighet har ”makten” frigjort sig från nationalstaten, medan ”politiken” – och därmed möjligheten till att demokratiskt utmana makten – sitter fast inom densamma. Idén om det postmoderna tillståndet – ett begrepp Bauman själv dock drog sig för att använda – gjorde honom under en tid till en flitigt åberopad teoretiker inom antiglobaliseringsrörelsen.
Som uttalad antisionist – Bauman jämförde bland annat situationen för palestinierna under ockupation med förhållandena i Warszawaghettot – åtdrog han sig vrede från Israel, och i Polen utsattes han för regelbunden förföljelse. Bauman, som fortsatte förklara sig som socialist livet igenom, såg de återkommande attackerna på honom som en del i den häxjakt på allt som anses ”vänster” som fortsätter att pågå i Polen.
2013 var det tänkt att Bauman skulle bli hedersdoktor vid universitetet i Wrocław, men han avsade sig självmant utmärkelsen efter att ha utsatts för en antikommunistisk och -semitisk smutskastningskampanj. Efter att ha fått en föreläsning på samma plats angripen av nazister, påminde han publiken om den europeiska vänsterns kapitulation inför nyliberalismen och utsiktslösa omfamnande av en idé om brist på alternativ till en kapitalistisk ekonomi.
