Ett land Obama framhöll som särskilt exemplariskt var Sverige. Här har också konsten att äta och behålla kakan förfinats genom tidevarven. Under flyktingkrisen hösten 2015 trängde sig Stefan Löfven upp i talarstolen som anförare under parollen ”Refugees Welcome” och Kristdemokraternas ungdomsförbund i Skåne, vars ordförande uppmanat Kustbevakningen att ”bogsera migrantbåtarna i Medelhavet tillbaka dit de kom ifrån”, bjöd lika hastigt som skamlöst in sig själva som initiativtagare till manifestationer för flyktingmottagande när opinionen signalerade om det. Angela Merkel – alldeles nyss enhälligt erkänd som Fort Europas arkitekt – framhålls numera som mänsklighetens sista hopp av en socialliberalism med guldfiskminne.

Chocken över USA:s visumstopp – enligt en lista på suspekta födelseländer som togs fram under Obama-administrationen och givetvis inte innehöll allierade Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Turkiet eller Qatar – skiljer sig från det europeiska arbetssättet att genom svårnavigerad byråkrati och godtyckliga tjänstemannabeslut hindra invandring. Sedan länge vägras svenska medborgare besök av till exempel en förälder från Iran – även via turistvisum – om denne ”bedöms” använda besöket till att söka asyl. Genom en parantes att du – trots att alla krav för ett visum uppfylls och att mottagaren i Sverige ansvarar för vistelsen – fortfarande kan nekas visum om myndigheten ”bedömer att du inte kommer att lämna Schengenområdet efter besöket” sätts både rättssäkerheten och anständigheten ur spel utan att dra åt sig omvärldens bestörtning över ens rättframma tilltal. Så arbetar ett regeringsdugligt proffs.