Arbetsgivarsidan hotas av konkurs och de strejkande sopgubbarna står utan jobb. Samtidigt finns det fortfarande många soprum där de ersättande anställda inte kommer in. Nu kan Flamman avslöja att redan innan strejken bröt ut planerade renhållningsarbetarna i Stockholm – även de som jobbar på konkurrerande företag – att säga upp sig gemensamt i slutet på augusti.
Det är drygt en månad sedan arbetarna på företaget Reno Norden bestämde sig för att sluta hämta sopor. Sopgubbarna hävdade att företaget ville sänka deras löner och inventera deras nyckelknippor. Det senare ansågs vara ett försök att undergräva deras yrkesexpertis för att göra dem utbytbara.
Företaget var inte beredda att förhandla, och Transport, det fackförbund som organiserar sopgubbarna kunde inte ställa sig bakom strejken. Saken eskalerade snabbt.
Idag har de flesta av de över femtio strejkande sopgubbarna sagt upp sig. Några har gått tillbaka till arbetet, och de andra har ersatts av nyanställd personal. För ett par veckor sedan konstaterade Arbetsdomstolen att strejken var olaglig. De strejkande arbetarna dömdes till böter och ålades att återvända till jobbet.
Klockan är efter lunch på måndagen men Jan Spanedal, renhållningsarbetaren som har fört de anställdas talan i media de senaste veckorna, har precis borstat tänderna. Han har semester, men i slutet på veckan är ledigheten över, och då blir han arbetslös.
– Vi håller det fackliga löftet. Det kan man väl se lite som ett självmord, haha.
I början på juli lade han, tillsammans med merparten av sina kollegor ned arbetet på Reno Norden som ansvarar för sophämtningen i ungefär halva Stockholm. Nu berättar han för Flamman att man tillsammans med renhållningsarbetare i övriga Stockholm redan tidigare hade planer på att säga upp sig i protest mot företagens lönepolitik.
– Vår hemliga plan var att säga upp oss allihop i slutet av augusti. Alla sopgubbar i Stockholm, även på Liselotte Lööf, säger Jan Spanedal, som menar om att man tagit ett gemensamt beslut om saken.
– Vi har haft möten om det här och när vi röstade så var vi helt enhälliga.
När Reno Norden ville inventera nycklarna i juni ansåg dock sopgubbarna där att man inte kunde vänta till augusti, utan lade ned arbetet direkt.
På fredagen den 25 juli klockan 15:39 meddelade företaget Reno Norden i ett utskick på Oslobörsen att man planerade att sälja företaget.
Ekonomin går inte ihop och en försäljning av hela eller delar av företaget tros vara det sista hoppet innan en konkurs. Experter som bland andra TT har talat med menar trots det att en konkurs är det mest troliga alternativet.
Företaget skriver själva i sitt uttalande att de inte avser komma med mer information om en eventuell försäljning förrän allt är klart.
Det är till en försäljning arbetslösa sopgubbarna nu sätter sitt hopp: att ett nytt företag ska ta över driften och välja att anställa dem.
– Jag kan inte jobba på Reno Norden, och jag kan jobba med annat, men jag är sopgubbe i hjärtat, säger Jan Spanedal.
Jag kan inte jobba på Reno Norden, och jag kan jobba med annat, men jag är sopgubbe i hjärtat.
Krister Schultz, VD på Stockholm Vatten och Avlopp tror dock inte på en sådan utveckling.
Den svenska delen av företaget är lönsam, och en konkursförvaltare skulle behöva driva den delen vidare för att betala av skulderna.
Att Stockholm Vatten och Avlopp så sent som förra året avslutade upphandlingen med ett företag som redan nu kan vara konkursmässigt, är ingenting man har kunnat påverka, eftersom företaget formellt levt upp till kraven, enligt honom.
– Vi kan konstatera att de uppfyllde de krav som krävs för att lämna anbud, säger Krister Schultz.
Är era krav tillräckligt hårda då?
– Ja vi har inte haft anledning att ompröva dem. Sen gäller ju det all offentlig verksamhet; om man gör en upphandling så kan man inte försäkra sig om att det inte händer någonting som gör att bolaget får problem.
Dokumentationen av den upphandling som gav Reno Norden i uppgift att ta hand om drygt hälften av sophämtningen i Stockholms stad har maskats i mycket hög utsträckning för att skydda de inblandades företagshemligheter, men där framgår bland annat att Reno Norden säger sig vilja ha ”högt till tak” och en god och inkännande relation till sina anställda.
Offentliga upphandlingar omges av omfattande regelverk, och upphandlaren måste kunna visa varför en viss aktör blir vinnare. I fallet Reno Norden har man i sina ansökningar om att ta över sopdriften för så gott som samtliga områden i Stockholm erbjudit ett klart lägre pris än konkurrenterna.
Krister Schultz menar ändå att det framförallt har varit ”mjuka värden” som har varit avgörande när man utformade ramarna för upphandlingen.
– Det är en kombination av priset och hur man har beskrivit att man ska utföra uppgiften, så kallade mjuka värden. Den här upphandlingen är lite unik dels i att vi ställt krav på kollektivavtal. Sen har vi också gett priset en väldigt låg vikt, den utgör bara 15-20 procent. Resten är hur du har beskrivit att du ska nå stadens mål med materialåtervinning och hur du ska nå ett mer arbetsmiljövänligt inhämtningarbete och så, så det är det som har fått störst vikt.
Men än så länge har ni inte sett att det här företaget har misskött sig på något sätt?
– Nej, det har vi inte. De har ju naturligtvis blivit utsatta för en väldigt svår situation med en vild strejk. Det är klart att då blir det problem för dem och för oss – och för Stockholmarna.
Det är klart att då blir det problem för dem och för oss – och för Stockholmarna.
Reklamationerna angående sophämtningar till Stockholm Vatten och Avfall som Flamman har begärt ut visar att det fortfarande i förra veckan kunde röra sig om så många som tusen klagomål per dag, lika många som när sopkrisen var som värst.
Fortfarande finns det många soprum dit de nya förarna inte kommer in, eftersom de inte vet vilken nyckel eller kod som gäller.
I ett pressmeddelande från förra veckan ber Reno Norden sina kunder att skicka in nya, tydligt uppmärkta nycklar och portkoder.
”RenoNordens samtliga sopbilar i Stockholm är nu ute i ordinarie drift. Vi saknar dock fortfarande information om vilka nycklar och portkoder som behövs för att komma in i många av Stockholms soprum. En inventering pågår, men den tar tid. ”, skriver man.
Enligt Jan Spanedal kommer en avslutad inventering inte vara tillräckligt. Att vara sopgubbe är svårare än att hitta rätt nyckel, säger han.
– Om man är en person som är väldigt bra på att lära sig och får handledning av en erfaren sopgubbe kan man kanske lära sig ett område på ett år. Det handlar om sånt som vart du ställer bilen; parkerar du bara tre meter fel varje gång kommer rundan ta flera timmar längre, och kommer du till fel gata vid fel tid kan den vara helt full av budbilar, säger han.
Flamman har sökt Reno Norden som tackat nej till att kommentera.
En samling hjälmar i skumgummi på Mullvads kontor i Göteborg. De ska inte skydda mot fallande föremål – utan mot stress. Foto: Jacob Lundberg/Flamman.
Göteborgsföretaget Mullvad pressar på världen över för ett fritt internet – och gör mångmiljonvinster. Själva ser de sig som aktivister, medan kritiker hävdar att de ger fritt spelrum åt grovt kriminella. Flamman möter grundaren Daniel Berntsson – som menar att även Sveriges politiker drömmer om ett ofriare internet.
En bil kör upp på en drive-in. Det är Amerika, en reklamfilm, alla talar engelska.
– Välkommen! Vad får det vara för övervakning? säger rösten i högtalaren.
– Pedofiler! Och mördare, och våldtäktsmän, säger mannen i bilen.
– Okej! And then, något mer?
– Kanske journalister? säger en av medpassagerarna.
Rösten fortsätter pressa på: ”And then?”
– Folks sovrum!
– Självklart! And then?
En logotyp dyker upp på skärmen – en brun gnagare i gul hjälm. Under står ett ord på svenska: Mullvad.
Reklamen från det svenska företaget var tänkt att visas i brittisk tv, men fick ett nej.
Grundare. Daniel Berntsson grundade Mullvad 2009 tillsammans med Fredrik Strömberg. Foto: Jacob Lundberg.
”Konceptet saknar tydlighet”, ”det är otydligt vem talaren representerar” och ”exemplen med pedofiler och våldtäktsmän är olämpliga”, var några av motiveringarna från Clearcast, den organisation som all tv-reklam i Storbritannien måste passera och godkännas av.
– Det är nonsens, Kafka rakt av, säger Daniel Berntsson, medgrundare till Mullvad, till Flamman.
Han beskriver kraven som ”otydliga” och säger att det hade varit omöjligt att arbeta ”kreativt, satiriskt, vasst” utifrån dem för att kritisera massövervakning.
Vi är definitivt en politisk organisation, men vi är väldigt smala.
Mullvad kontaktade Londons tunnelbana och föreslog att annonsera där i stället. Men även där fick de nej på ett förslag som kritiserade portningen av reklamen från brittisk tv. Ett nytt förslag parafraserade kollaget på punkbandet Sex Pistols debutalbum, med drottning Elizabeths ansikte utbytt mot en mullvad.
”Banned on British TV”, löd texten över gnagarens ögon. Även den nekades.
Till sist valde företaget ett oväntat grepp: man projicerade de refuserade reklamfilmerna på Londons fasader.
– Det är väl klassiskt att ta motståndet till gatan. Speakers’ corner är ju en gammal engelsk tradition, säger Daniel Berntsson.
– Det finns uppenbarligen en irritation hos många britter över hur massövervakningen och censuren ökar, och många har visat stor uppskattning för att vi gör offentligt motstånd på det här sättet.
Han nämner krav på insyn som regeringen riktat mot Apple, och en tvist med Wikipedia om krav på att verifiera användarnas identiteter.
– Brittiska myndigheter är just nu väldigt intensiva i att lägga fram lagförslag för mer massövervakning. Det handlar dels om statlig spionvara på telefoner och datorer, som registrerar allt som händer på enheten, och de har även lyft förslag om ID-krav för att använda VPN.
VPN? Förkortningen står för ”virtuella privata nätverk”, vilket är exakt vad Mullvad sysslat med sedan grundandet 2009. Produkten de säljer är – mycket förenklat – spårlöshet.
Idén kom när de tittade på riksdagsdebatten om FRA-lagen 2008. Den nya lagen, som föreslogs av regeringen Reinfeldt och klubbades igenom av den borgerliga majoriteten, gav staten rätt att övervaka ”kabelburen trafik”, vilket omfattar både telefon- och internettrafik.
Kritiken på nätet var så hård att den resulterade i ett nyord: bloggbävning. Oppositionen var kritisk, och frågan splittrade den dåvarande Alliansen. Bara ett fåtal borgerliga riksdagsledamöter, däribland Birgitta Ohlsson, röstade dock i slutändan emot den egna partilinjen. Det räckte inte – lagen gick igenom.
– Det ledde till att vi började fundera på om man kunde komma runt övervakningen på teknisk väg. Och konstaterade att jo, det kunde man ju.
Svaret var så kallade VPN-tunnlar, där internettrafik slussas in och döljs för utomstående. Själva tekniken fanns redan på plats när de startade bolaget, men var i stort sett okänd.
– De kan se att du kopplat upp dig mot Mullvad, men de kan inte se vad du gör på nätet sedan eller hindra dig från att göra det, förklarar Daniel Berntsson.
– Det skyddar dig från övervakning i både stort och smått, från att kaféägaren inte kan se vilka sajter du besökt på din laptop till att stora statsapparater som Kina inte kan spana på dig.
Det låter nördigt, men tjänsten är populär. Under 2020-talet har omsättningen åttafaldigats, och båda de senaste två åren gjorde företaget resultat på hisnande 57 miljoner kronor efter att löner och andra utgifter var betalda.
– Vi har dels tagit andelar från andra VPN-bolag, men marknaden har också växt. Det finns en global trend mot mer massövervakning och censur, säger Daniel Berntsson.
– Då blir det förstås en motreaktion också.
I dag hyr företaget in sig på tre våningar i ett sekelskifteshus i centrala Göteborg. Kontoret är luftigt och högt i tak, med stuckatur och dubbeldörrar.
Siffran på medarbetare per kvadratmeter närmar sig noll, åtminstone under torsdagen jag är där. I entrén på det lägsta våningsplanet lyser en stor neonskylt med mullvadslogotypen, och bredvid ligger en hög med bygghjälmar i skumgummi.
– Det där är våra stressbollar.
I en bokhylla står ett gäng tummade böcker, bland annat Shoshanna Zuboffs tegelsten Övervakningskapitalism. Där skriver hon om hur vår tids företag blivit besatta av att samla in data om kunderna. En besatthet som drivs fram av marknadens och konkurrensens lagar, snarare än av intresse av övervakning i sig självt.
Maskhål. En dag dök Mullvads reklam upp på Times Square i New York. Foto: Mullvad.
– En stor del av annonsering på nätet handlar om att spåra väldigt mycket, säger Daniel Berntsson.
– Man gör profiler av individer, riktar reklam, övervakar beteendemönster och besökshistorik, bygger databaser och använder det för att rikta reklam.
Men ni lever som ni lär, eller?
– Ja, lite så. Eftersom vi är väldigt privatlivsfokuserade så använder vi inte den typen av riktad annonsering. Därför använder vi inte nätreklam för att rikta oss på smala grupper. Däremot är affischreklam bättre än nätreklam för att nå ut brett i ett geografiskt område.
Men på Times Square? Det måste vara jättedyrt!
– Konkurrensen om reklamplatserna är ganska låg när alla håller på med nätreklam. Och det är svårt att tro, men det kan faktiskt vara billigare att annonsera i New Yorks tunnelbana än i Stockholms.
Bland kampanjerna finns en storsatsning på reklam i Stockholms tunnelbana. Där har företaget samarbetat med serietecknaren Max Gustafsson, som bland annat tecknar för rödgröna Dagens ETC. På en av affischerna sätter en svartklädd man med öronsnäcka upp etiketter på lådorna i ett arkiv: ”raser”, ”sexuella avarter” och ”bidragstagare” är några av kategorierna. ”Skulle vi inte bara leta efter sexualbrott och terrorism?” utbrister en förskräckt kvinna. ”Det var förra mandatperioden”, replikerar en man vid en dator.
Max Gustafson har ju en tydlig vänsterprofil. Ser ni hotet mot integriteten som större från något av de politiska blocken?
– Nej, inte som organisation. Just den bilden säger nog mer om vad Max Gustafsson tycker. Vi är definitivt en politisk organisation, men vi är väldigt smala. Det finns folk här som har vänsteråsikter och de som har högeråsikter, men det är egentligen inte relevant så länge man står för yttrandefrihet och rätten att kommunicera fritt.
Kina är en återkommande referens under samtalet.
– Både där och i Iran är det krångligare att bli kund eftersom de inte låter folk betala för vår tjänst eller ens komma åt vår webbsida. Men det finns sätt att gå runt det.
Hur gör man det?
– Dels via darknet och webbläsare som Tor. Men vi säljer också kuponger, fysiska papperslappar som man kan köpa i en kiosk eller via Amazon. Även via USB är ett alternativ. Då behöver du inte ens komma åt webbsidan.
Vi vandrar runt i kontoret på jakt efter ett bra rum för fotograferingen. I vissa delar av lokalen råder strikt fotoförbud.
Det var på det här våningsplanet som polisen stormade in en vårmorgon för tre år sedan.
– Det var ett tiotal poliser som knackade på och ville ha information om någon hackning. Men vi förklarade för dem hur tjänsten funkar och att vi inte lagrar någon sådan information. Så de fick gå igen, berättar Daniel Berntsson.
Tillslaget skedde efter en begäran från den tyska polisen, efter en utpressningsattack mot flera kommuner i Nordtyskland hösten 2021. Men hos bolaget, som inte sparar data om sina kunder, fanns det inte mycket att hämta.
Skydd. Genom att köpa kuponger eller betala kontakt till företaget kan kunder undgå spårning. Foto: Jacob Lundberg.
Mullvad är en av de tjänster som går längst i skyddet av integritet, och tillåter till och med sina användare att betala kontant.
– Det är lite ovanligt för ett it-bolag. Men att betalsystemen är centraliserade är ett enormt problem och kan missbrukas något oerhört, säger Daniel Berntsson.
Han exemplifierar med lastbilsprotesterna i Kanada 2022, som riktade sig mot obligatorisk vaccination mot covid-19 för att få passera gränsen till USA. När protesterna växte till sig valde landets dåvarande premiärminister Justin Trudeau att beordra en frysning av demonstranternas bankkonton.
– Händer det i Kanada, för inte särskilt allvarliga demonstrationer, så förstår man hur stor risken är på sikt om det saknas alternativ.
Vilka stora hot mot integriteten ser du i dag?
– En grej nu är id-kontroll för att besöka olika webbsidor eller använda olika program. Ofta har man ursäkten om att det handlar om barn och ungdomar, men i praktiken innebär det ju att alla måste verifiera sig.
– I allmänhet tittar hela västvärlden avundsjukt på Kina och den makt som kinesiska myndigheter och stat har. Det verkar som att man försöker skaffa så mycket av det man kan själva.
Det säger de ju inte själva. Menar du att de har en dold agenda?
– Det är så klart svårt att spekulera i, men eftersom trenden är så tydlig i den riktningen så får jag det intrycket, ja. Att man ser att, ”oj, man kan faktiskt göra så här”. Och så hittar man på en massa politiskt gångbara skäl för att göra det.
”Välkomna till Sverige, EU-politiker. Vänligen fatta demokratiska beslut innan ni åker hem.”
Texten stod på en enorm banderoll vid en svensk flygplats, signerad Mullvad.
Under de senaste åren har bolagets ägare engagerat sig i flera frågor som rört svensk och europeisk lagstiftning. Ofta är det just sakfrågorna som står i centrum för företagets reklam, snarare än VPN-tjänsten i sig.
I ett blogginlägg från 2023 hävdar den moderata riksdagsledamoten Jan Ericson att Mullvad lägger ”oerhört stora resurser” på inte bara reklam, utan också ”uppvaktning av riksdagens ledamöter i frågan”.
Brett. Mullvad använder sig av fysiska kampanjer för att nå ut till många, och inte rikta in sig på smala grupper genom att spåra på nätet. Foto: Mullvad
”Jag hade en del personlig kontakt med dem när debatten rasade som mest och fick då en del ökad kunskap när det gäller de tekniska delarna”, skriver Jan Ericson i ett mejl till Flamman, men tillägger:
”På senare tid har det varit väldigt lite om denna fråga överhuvudtaget i min inkorg.”
Daniel Berntsson vidhåller att de inte ägnar sig åt något större lobbyarbete direkt mot politiker:
– Det har hänt när det varit relevant, men inte i någon större utsträckning. Vi är ju inte stora nog att genomföra dyra lobbyingkampanjer, som Google eller något oljebolag, säger han, och tillägger:
– Dessutom tjänar vi ju inga pengar på att Chat Control inte går igenom.
För er är väl repressiva lagar snarare bra för affärerna?
– Ja, utan de här problemen hade vi inte haft något existensberättigande.
Skulle du vilja leva i en värld där Mullvad inte behövdes?
– Det där är ju en sån grej som ingen någonsin tror på när man säger det. Men ja, det skulle jag vilja.
Den stora kritik som riktas mot både Mullvad och andra VPN-tjänster handlar om huruvida integritetsskyddet är för långtgående. Specifikt för en grupp: kriminella.
En sökning i en databas visar att namnet Mullvad figurerar i ett antal polisutredningar, bland annat kring grova narkotikabrott där kriminella använt tjänsten för att kommunicera ostört. I ett av fallen påträffade polisen en telefon där endast en app var installerad: Mullvad VPN.
– En sak som förvånade oss redan från början var i hur liten grad vi dyker upp i sådana sammanhang, säger Daniel Berntsson.
Kriminellt användande av VPN-tunnlar och krypterade meddelandetjänster har på senare år blivit en het fråga i Europa. Europolchefen Catherine De Bolle har liknat de krypterade tjänsterna vid ett hus där en brottsling uppehåller sig:
– Om vi har en husrannsakan och står framför ett hus med en stängd dörr, och vi vet att den kriminella personen är i huset, kommer allmänheten inte att acceptera att man inte kan gå in, sade hon i samband med förra årets toppmöte i Davos.
Andra, exempelvis Sveriges tidigare EU-kommissionär Ylva Johansson, har uttryckt oro över att krypterade tjänster även kan användas av pedofiler för att dela övergreppsmaterial med varandra, eller till och med för att samordna terrorattentat.
– Det brukar vara antingen terrorism eller barn, och man byter friskt mellan dem beroende på vad som är mest inne för tillfället, säger Daniel Berntsson.
– Men det är så uppenbart att det bara är just förevändningar.
Men oavsett om argumentet är ärligt menat så finns det väl risker med ett internet som inte går att övervaka?
– Det är ju ungefär så redan nu. Eftersom internet till sin konstruktion är så decentraliserat så är det även i dagsläget svårt att ha en totalitär kontroll och översikt över det.
Om en terrorist läser det här och blir sugen på att använda Mullvad, vad har du för budskap?
– Nu är ju den typen av personer inte så mottagliga för argument. Men genom att missbruka saker som många har nytta av så förstör man så oerhört mycket mer än vad man själv tjänar på det. Det är väldigt destruktivt, säger han, och tillägger:
– Men det bryr sig naturligtvis inte en terrorist om.
Flamman har sökt justitieminister Gunnar Strömmer.
Advokaterna Jonas Bergström och Christina Kokko är glada över byrån Vinges framgångar inom M&A-affärer. Foto: Joey Abrait/DI/TT.
Lovisa Broström menar att medelklassen mobbats bort från vänstern. Men det är arbetarklassen som lämnat vänstern – och de kan lockas tillbaka, menar Johan Alfonsson.
I sin kritik mot min bok Vad hände med arbetarklassen? (Flamman #9, 2026) lyfter Lovisa Broström en viktig fråga: hur kan vänstern vinna?
Hon förespråkar en löntagarallians och menar, om jag läser henne rätt, att en sådan hindrats av att medelklassen smutskastas. I stället borde vänstern understryka likheter inom löntagargruppen och rikta blicken mot den verkliga fienden: kapitalägarna.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Människor sitter i vårsolen på en uteservering på Strandvägen i vårväder med sol och plusgrader. Foto: Fredrik Sandberg/TT.
Vi har tappat kontrollen över välfärden, men fortsatt hålla privatlivet under strikt kontroll. Det är dags att göra precis tvärtom – ordning i vård och skola, och full frihet för mänsklig glädje.
Berättelsen om den stora tråkiga staten som förbjuder folk att dansa, skratta, supa, klubba och knulla är väl förankrad. Högern har jobbat hårt med bildsättningen.
Näringslivets tankesmedja Timbro har släppt rapport efter rapport om hur roliga städerna skulle bli om allt bara såldes ut och avreglerades. Liberala ledarsidor har i åratal skrivit om de glädjedödande Socialdemokraterna – senast om kontrollen över färger på folks husfasader.
Och tyvärr har de inte helt fel.
Men den svenska vänstern har blivit stark där den borde vara försiktig – och försiktig där den borde vara stark.
Det finns goda ideologiska skäl för en stark stat. Men den svenska vänstern har blivit stark där den borde vara försiktig – och försiktig där den borde vara stark. Staten har försvagats som investerare, som garant för välfärden, som motor i samhällsbygget. Marknaden har släppts in i skolan, vården och socialförsäkringarna.
Samtidigt kontrollen över individen blivit kvar. Man har försvarat dansförbud, rökförbud och matkrav på restauranger. Man har till och med velat lagstifta mot strypsex.
Det finns säkert argument för både det ena och det andra. Men det är ironiskt att höra socialdemokratin varna för hur farligt det är med en cigg på uteserveringen samtidigt som marknaden släppts in i välfärden, infrastrukturen och socialförsäkringssystemet.
Socialdemokratin har släppt kontrollen där den uppenbarligen behövts och i stället alienerat människor genom att reglera deras privatliv.
När vänstern uppfattas som den kraft som vill förbjuda, begränsa och moralisera, samtidigt som högern klär sig i frihetens språk, då förloras initiativet på ett område som egentligen borde fördelas rättvist: rätten till livets goda.
De som har pengar behöver nämligen ingen hjälp från politiken. Saknar de festen kan de flyga till Ibiza. Saknar de kulturen kan de promenera genom art deco-kvarteren i Miami.
Men för de flesta av oss är tillgången till kultur, nöjen, gemenskap och kärlek beroende av hur samhället organiseras. Det är här den breda vänstern har haft sin styrka historiskt. I folkparkerna. Studieförbunden. De kommunala badhusen. Dansgolven där motståndsrörelser organiserats. Den subventionerade kulturen. I idén att också folkflertalet har rätt till skratt, dans, kärlek, verklighetsflykt, konst, bekymmerslöshet och fest.
Vi har organiserat glädjepolitiken i decennier – innan någon ens benämnde det som nöjen.
I dag riskerar socialdemokratin att framstå mer som ordningsmakt än som frigörelsekraft. Samtidigt poserar konservativa politiker i Rädda-Trädgården-tishor – medan de skär ned på kulturen i samarbete med fascister.
Det skiljer 18 år i livslängd mellan ett barn som föds i Vårberg och ett som föds i Danderyd. Det är förstås dåligt för folkhälsan om jag tänder en Marlboro gold på uteserveringen i april. Men – snälla någon – välj dina strider, Magdalena Andersson.
Det är knappast konstigt att rejv blivit en form av protest mot Ryssland i Kiev. I en auktoritär och krigisk tid ringer frihetsbudskapet dessutom sant för många människor. För alla dem som vill dansa, sova, supa, läsa, röka och älska.
Den som har råd klarar sig ändå. Men för oss andra krävs politik.
Cem Özdemir från Allians 90/De gröna sträcker upp lillfingret under partiets valvaka i Stuttgart, Tyskland, söndagen den 8 mars 2026. Foto: Bernd Weißbrod/dpa/AP/TT.
Färgstarka ledare som Cem Özdemir i Tyskland och Zack Polanski i Storbritannien har nått framgångar för sina gröna partier – genom att prata om allt annat än klimatet. Är det bara så gröna partier kan vinna?
”Med dig känner jag mig lätt som en fjäder”, sjunger 30-åriga Madeleine Juno i låten som strömmar ur högtalarna. ”Mitt hjärta dansar, mitt hjärta dansar.”
Cem Özdemir hade knappt avslutat sitt segertal innan basen drog igång. Hans Gröna parti hade precis tagit hem valet i tyska delstaten Baden-Württemberg med 30,2 procent av rösterna, och nu väntar fortsatt styre i den grönsvarta koalitionen tillsammans med konservativa CDU. Socialdemokraternas hjärtan däremot lär behöva blodförtunnande, då deras stöd halverades till 5,5 procent.
Vad kan förklara framgångarna för ett grönt parti i en tid där ordet ”klimtatåtgärder” blivit ungefär lika attraktivt som en sällsynt hudsjukdom?
Väljarna accepterar klimatåtgärder som bäddats in i en bredare berättelse som även väger in andra värden.
En ledtråd kommer från hans 77-årige partikollega Winfried Kretschmann, som avgår som ministerpresident efter 15 år som delstatens politiska landsfader.
– Vi har väckt starka förväntningar […] om att det ska handla om delstatens bästa, inte om partiintressen. Det är så jag vill leda delstaten.
För några år sedan oroade sig många gröna för om en muslimsk vegetarian kan vinna ett val i den konservativa södern. Men det visade sig vara fullt möjligt, även om partiet backar ett par procent. Frågan var i stället om man kan vinna som grön. Under kampanjen tonade Cem Özdemir ned sin partitillhörighet och underströk hur konservativ och kompromissvillig han var. Enligt flera analyser fokuserade han mer på sin person än på sina idéer.
”Jag tillhör inte vilka gröna som helst. Jag tillhör de württembergska gröna, jag tillhör de Winfried-Kretschmann-gröna”, förklarade han. Det fick Christoph Hickmann i Der Spiegel att dra slutsatsen: ”De gröna vann inte valet.”
I Storbritannien ser vi en omvänd framgångssaga. Där fick Green party nyligen ett genombrott genom att vinna lokalvalet i Labourfästet Gorton and Denton i Manchester. Även där tonade den gröna kandidaten Hannah Spencer ned klimatfrågan för att i stället lyfta fram sin bakgrund som rörmokare och kritisera Labour från vänster. I kampanjen lovade hon att ”pressa ned kostnaderna, höja lönerna och få in välbehövliga investeringar i vårt samhälle.”
Även nationellt har partiet brutit fram genom att prata om välfärd, nedskärningar och Gaza, snarare än om spetsiga klimatåtgärder. Vilket får mig att undra: kan gröna partier bara vinna på att profilera sig som antingen vänster eller höger, och smussla undan klimatet?
En del tyder på det. De gröna i Tyskland är fortfarande traumatiserade efter 2013, när man befann sig i fritt fall trots att klimatfrågan stod högst på dagordningen. Särskilt stor uppståndelse väckte förslaget om en ”Veggie day”, som tolkades som ett angrepp på landets stolta grillkultur – inte minst av tabloidtidningen Bild. Efter valet kämpade partiet hårt för att de skulle sluta ses som ett ”förbudsparti” och steg åter i opinionen.
Sverige verkar bekräfta mönstret. Miljöpartiet nådde sina bästa resultat när klimatfrågan fanns i bakgrunden, men sjönk till 4,4 procent (2018) och 5,1 procent (2022) när Greta Thunbergs klimatrörelse svepte över världen. Där ligger man kvar trots att grön energi diskuteras flitigt, och att FN-rapporterna blir allt mer apokalyptiska.
Frågan är vilken slutsats man ska dra. Försvinner de grönas nisch när klimatfrågan tar mycket plats? Eller skapar deras förslag en ännu starkare motmobilisering från höger – om bensinpriser, kött och kärnkraft?
Så verkar vara fallet enligt en ny studie av två Umeåsociologer. De menar att den rena klimatförnekelsen i dag har ersatts av ett mer subtilt ifrågasättande av åtgärderna. Forskarna kallar det ”fördröjningsdiskurser”, som att andra länder borde gå först eller att klimatpolitiken slår orättvist. Sådana resonemang minskar enligt forskarna stödet för klimatpolitik, trots att människor accepterar vetenskapen.
Problemet är alltså enligt detta synsätt att människor även väger in annat:
– Detta innebär att riktade motargument som bemöter de mest problematiska fördröjningsdiskurserna kan vara avgörande för att öka allmänhetens stöd för kraftfulla klimatåtgärder, säger en av forskarna, Joakim Kulin.
Sanningen lär vara den motsatta. Väljarna accepterar klimatåtgärder som bäddats in i en bredare berättelse som även väger in andra värden – i Storbritanniens fall orättvisor och folkmord, i Baden-Württembergs fall industri och stabilitet. Att avfärda alla sådana hänsyn som smygförnekelse idiotförklarar inte bara väljarna, utan håller klimatpartierna kvar i marginalen just när de behövs som mest.
Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar (V) och ekonomisk-politiska talespersonen Ida Gabrielsson (V) håller pressträff om förslag om frysta hyror på Riksdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.
Frysta hyror kommer att vara ett krav under eventuella regeringsförhandlingar i höst, uppger Vänsterpartiets ledning under en pressträff på måndagen.
– Det är en orimlig orättvisa att hyresgästerna ska bära kostnaden medan fastighetsägarna gör rekordvinster, säger Nooshi Dadgostar.
Enligt förslaget ska hyrorna ligga kvar på dagens nivå under en period.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Hashtaggen #metoo blev till en global feministisk rörelse mot sexuella övergrepp. Foto: Fredrik Sandberg/TT.
Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
Häromveckan släpptes Forum för levande historias stora rapport. Den visade att intoleransen bland svenska skolungdomar har ökat sedan förra gången studien genomfördes 2013.
Tillbakagången är historisk: tidigare kartläggningar har visat att skolelever sedan början av 2000-talet blivit allt mer positiva till minoritetsgrupper.
Nu tycks den utvecklingen ha avstannat.
Frågan är då: hur organiserar vi motstånd på sociala medier på nytt?
Givet normaliseringen av rasismen i det offentliga samtalet i Sverige – liksom i resten av Europa – är det inte konstigt att dessa ständiga normförskjutningar också påverkar stora delar av den yngre generationers föreställningar och värderingar.
Retoriken om vilka krav ”vi” ska ställa på ”dem” är en verbal våldsamhet som sår frön till radikalisering och som riskerar att utmynna i verkliga våldshandlingar. Bland de värsta exemplen finns Peter Mangs i Malmö 2003-2010, Anton Lundin Pettersson i Trollhättan 2015, Theodor Engström i Almedalen 2022 och Rickard Andersson i Örebro förra året.
Men vad är det som saknas i dag som fanns 2013 när trenden såg ut att gå åt andra hållet, mot större tolerans?
Bland annat hashtagaktivismen.
Om något kännetecknade förra årtiondets politiska samtal var det hashtagkampanjer i sociala medier, i synnerhet det som då hette Twitter. Bland exemplen finns #pldebatt, #sverigebilden #regeringen #klimatpol och #avgå. Ibland resulterade det i att en bred folklig opinion gjordes synlig. Det ledde i sin tur vidare till större organiserade kampanjer, däribland #jagärhär som började som en mobilisering för att bekämpa hat och hot i kommentarsfält och främja saklighet.
Hashtaggar blev en förekommande strategi inom stora delar inom den feministiska rörelsen. Bland kända exempel märks #inteerkvinna som spreds under februari 2016 där kvinnor bjöd motstånd mot högerextrema mäns attacker mot ensamkommande flyktingbarn. Hashtaggen var ett sätt att markera mot användningen av kvinnor som förevändning för rasistiskt motiverade attacker eller för den delen att ”skyddas” från våldsverkare.
En annan klassiker är #knytblus som uttryckte solidaritet med dåvarande ständiga sekreterare Sara Danius i samband med krisen i Svenska Akademien våren 2018. Knytblusen blev en symbol mot patriarkalt våld inom akademiska och litterära kretsar. Internationellt märks vittnesmålsbaserade, varav den med störst genomslagskraft var #metoo.
Känslan av ett världsomspännande simultant samtal där en hashtag kunde dominera världsflödet under några dygn är som bortblåst. 2010-talets nätkultur var mer centraliserad, medan 2020-talet är betydligt mer algoritmstyrd och fragmenterad då vissa övergett Twitter/X och gått över till Bluesky, Mastodon och Threads.
På Tiktok sprids politiska budskap genom format, ljud och virala trendspridningar. På Reddit sker mobilisering i underforum. På Instagram används stories och karusellinlägg. I inget av dessa forum samlas samtalet under en gemensam tagg på liknande sätt som tidigare.
Frågan är då: hur organiserar vi motstånd på sociala medier på nytt?
För vi kan bara inte låta denna oroande utveckling fortgå. I det avseendet kan jag till viss del sakna hashtagaktivismen när den var som störst förra decenniet. Visst hade den sina brister, men den förmådde åtminstone snabbt synliggöra motstånd och – inte minst – få en att känna att man inte var ensam.
Den iranska flaggan med ”tulpanen” hölls upp av flera deltagare i fredagens demonstration. Flaggan, vars centrala emblem är en stiliserad variant av ordet ”allah”, infördes efter den islamiska revolutionen 1979. Foto: Florian Schroetter/AP & Antiimperialistisk aktion Stockholm/Instagram.
Gruppen Antiimperialistisk aktion går ut med sitt fulla stöd till Irans auktoritära regering – och uppmanar övriga vänstern att göra detsamma. ”Att ifrågasätta den iranska regeringens legitimitet och kräva dess fall under angreppet gör imperialismen en tjänst”, säger talespersonen Tesfaye Woubshet Ayele till Flamman.
”Bekämpa USA-imperialismen”, löd texten på den stora banderoll som frontade fredagens demonstration genom centrala Stockholm.
Tåget arrangerades i protest mot USA:s och Israels bombningar av Iran och mordet på landets statsöverhuvud Ali Khamenei, som styrt Iran auktoritärt sedan 1989. I tåget höll flera av deltagarna i den variant av den iranska flaggan som infördes efter revolutionen 1979. Även porträtt av Khamenei hölls upp av deltagare.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
”Faunen” har just vaknat. Ett verk Sergel påbörjade som 30-åring i Rom. Foto: Nationalmuseum.
Att Nationalmuseum öppnar en utställning med ärkeklassicisten Sergel låter som Tidö-fjäsk. I själva verket var han en nyskapande snuskrebell som förkastade auktoritär stelhet och som ständigt sökte de de mänskligaste konflikterna och begären.
Han föddes som nepobaby i närheten av Hötorget, var granne till Gustav III:s favoritmålare och spåddes att ta över efter pappas jobb som ”pärlstickare”, ett hantverksyrke för karlar, alltså broderare. Genom att hänga över axeln i målarateljén blev han en skicklig tecknare och banan som kunglig hovleverantör var som snitslad. Tajmingen för svenska konstnärer var perfekt, när hovet äntligen började storsatsa på inhemsk produktion och sponsra utbildningsresor söderut.
Ändå fick Sverige underbarnet Tobias Sergel (1740–1814) något de först inte efterfrågat. Sedan älskades han ihjäl, vilket fick till följd att han än i dag är okänd internationellt. Till sist blev han belönad med att få ge namn åt det mest sterila och skitiga torg en huvudstad kan straffas med.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Konstnären Alexandra Ravskaja kom till Sverige från Odessa i december 2022 och är aktuell i grupputställningen Drömmar och hopp på Södertälje konsthall – samt på Flammans omslag med verket ”Flyglarm”, från 2023.
Berätta om när du och din man Alexander gömde er undan Rysslands bombningar.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
SVT: s ”Mammor” får mig att aldrig vilja föda barn
Mammor gör det än mer rimligt att förbli barnlös, menar skribenten. Foto: SVT.
Efter allt tjat från politiker om att vi unga kvinnor föder för få barn hoppar SVT på kärnfamiljstrenden med serien Mammor. För det är såklart vårt fel.
Med ett gäng influerare hoppas SVT kunna nå unga kvinnor och – antar jag – inspirera dem till att skaffa barn. Jag som varken är särskilt intresserad av barn eller influerare, klickade mig ändå in på serien när jag låg hemma sjuk häromveckan. Fråga mig inte varför.
Lås upp
Laddar...
Redan prenumerant? Logga in här
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
