I veckan meddelade civilminister Ardalan Shekarabi (S) att det kommer läggas fram en proposition om ett vinsttak i välfärden – innan valet 2018. Detta är glädjande. Vänsterpartiet har antagligen accepterat det som stod i Ilmar Reepalus utredning och sitter snällt i båten om det blir ett vinsttak på 7 procent. Huvudsaken är att det kommer ett system på plats… 

… det är bara det att det inte kommer komma något system på plats eftersom det inte finns någon majoritet i riksdagen. Högerpartierna (med stöd av extremhögern) vill, till skillnad från en stor majoritet av Sveriges befolkning, att vinstjakten i vård, skola och omsorg ska få fortsätta.

Det är svårt att förstå hur Stefan Löfven ska bilda regering med denna höger.

Förra veckan föreslog Alliansen att den svenska, hyfsat liberala ordningen som råder på svensk arbetsmarknad – att parterna ska få sköta sitt och staten ska inte blanda sig i lönepolitiken – ska bort. Fram istället för något som liknar en kinesisk modell, med statliga lägstalöner och gärna en amerikansk utveckling där människor inte bara ska ha ett jobb, utan flera, för att klara sig. Genom att ”rekonstruera marknadsgränserna” och ”skapa nya behov” ska vi låta människor packa kassar på ICA, putsa skorna åt dig medan du väntar på tåget och tvätta dina vindrutor när du sitter i bilkö. Tjänster som ingen behöver och som ingen därför kommer betala skäliga löner för.

Det är svårt att förstå hur en regering som innehåller både Stefan ”Den svenska modellen” Löfven och Annie ”Fuck facket forever” Lööf ska se ut och verka.

Men nu vill ju Stefan Löfven ha en sån. Men, och detta är viktigt att komma ihåg för folk som kan tänka sig att rösta på Socialdemokraterna, hur ska det gå till? I händelse av en mittenregering så är ju inte frågan om Löfven ”säger nej” eller inte till Lööfs förslag om statliga lägstalöner. Frågan är snarare hur en kompromiss kommer att se ut.

S är sällan naiva. Alltför ofta är de snarare pragmatiskt beräknande, på gränsen till maktfullkomligt cyniska. Men sossar som föreställer sig att det fortfarande finns en socialliberal mitt i svensk politik är lika naiva som storögda barn. För Löfven har väl inte tänkt sig samarbeta med DN:s ledarsida i regeringsställning?

För Löfven har väl inte tänkt sig samarbeta med DN:s ledarsida i regeringsställning?

Problemen med regeringsbildandet beror på att det uppstått ett rasistiskt tredje block till höger om högerblocket. Grogrunden för rasisterna skapades i och med att Fredrik Reinfeldts regering (och Göran Perssons dito några år tidigare) sålde ut välfärden, bantade socialförsäkringssystemen och gjorde klyftorna större mellan fattig och rik.

Detta ställer nu till det för varje statsministerkandidat som vill bilda regering. Utvägen är inte att sitta sömnlös och räkna på hur ett decimerat vänsterblock skulle kunna räddas av borgerliga mandat. Den enda lösningen är att inte vara decimerade längre – bilda opinion för sin politik och öka chanserna till inflytande genom ett bra valresultat. Prata och kommunicera faktisk politik och ignorera borgerlighetens sandlådelek och misstroendevotum för gallerierna.

Det är lite drygt ett år kvar till valet. Det är dags för Löfven att vakna upp ur drömmen om den teoretiska högern han vill ha. Centerparitets och Liberalernas ledare heter inte Olof Johansson och Bengt Westerberg längre. De socialliberala falangerna förlorade internstriderna för många år sedan. I verkligheten finns bara en höger som drar mer och mer åt höger.

Frågan om vinster i välfärden och kampen mot statliga lägstalöner är två utmärkta frågor som gör att de politiska konflikterna hålls vid liv i. Utmana högern i dem, tyck något. Prata om alternativet, om utbildning, kortare arbetstid, poängen med att dela på jobben. Prata om hur välfärden kan utvecklas om alla pengarna går tillbaka till den.

Att vinna på politik och inte på spel – det är så Löfven kan undvika dåliga kompromisser med högerpartierna efter nästa val.