Det fria ordet
Johannes Klenell.
Natur & Kultur.
Trött på troll? Vänd blicken från datorn mot banken. Det kan vara svårt att se dem som verkar utan att synas, men de verkliga trollen är de som ljusskyggt gömmer undan sina rikedomar.
När huvudpersonen i Johannes Klenells debutroman Det fria ordet i ena stunden slåss med Twittertroll för att i den andra försöka smälta in bland de övervintrade vänstertomtarna på jobbet, kan man därför inte påstå att den verkliga makten hotas. På mediehuset ”Det fria ordet” som har en tydlig förlaga i Ordfront, går diskussionerna varma medan verksamheten haltar. Här har den unge kulturvetaren Jonas Thunander mest av en slump fått praktikplats. Och trots ambitionen att inte göra ett jota blir Jonas kvar och stiger i graderna. Snart är han redaktör för satirtidskriften ”Guano” och uppnår viss ryktbarhet som politisk tyckare. Lättjan och likgiltigheten förväxlas av omgivningen med säkerhet.
Som läsare är det lätt att finna romanens jagberättare Jonas sympatisk, och samtidigt se en del av personteckningen som problematisk. Johannes Klenell som tillsammans med Mats Jonsson håller igång serieförlaget och tidskriften Galago, har skrivit en bok om en man utan driv och karriärambitioner. Den hygglige men hämmade Jonas betraktar egen framgång som tur, och politik som något för andra. När denne ovillige opinionsbildare likafullt summerar svensk samhällsutveckling från mitten av 00-talet och tio år framåt, skiner författarens röst igenom. Dessa långa partier är sannolikt ett utslag av ivern, att i sitt förstlingsverk uttrycka flesta möjliga kloka iakttagelser.
Med lätt handlag skildrar Klenell såväl de tvära kasten i den mediemarknadsanpassade politiken, som hur demokratifrågor förvandlas till prestigeprojekt
Frånsett de här utvikningarna bärs Det fria ordet ändå fram i ett elegant och rappt flöde. Med lätt handlag skildrar Klenell såväl de tvära kasten i den mediemarknadsanpassade politiken, som hur demokratifrågor förvandlas till prestigeprojekt. Utgångspunkten tycks vara att visa på vilka villkor en enskild människa kan påverka och avancera. Jonas Thunander konstaterar till exempel, att de effektiva kvinnorna på kontoret aldrig kommer att bemötas med annat än tyst uppskattning. Men vem är väl han att göra något åt det?
Som kontrast mot de snälla glidarna och trotjänarna ställer Klenell en självförbrännande pajas, i form av läkarsonen Einar som Jonas lärt känna på universitetet. Einar som byggt en scenkarriär på att slå mot pk-etablissemanget, återuppstår efter varje skandal likt en sexistisk och rasistisk komiker-Jesus. Jonas undrar om han kunnat hejda vännens hat. Efter Det fria ordets konkurs frågar Einar hur arbetslöshet känns. I den cyniska underhållningsindustrin har de båda männen blivit främlingar och samtidigt beroende av varandra.
Johannes Klenell beskriver relationer både skarpt och nyanserat. Och utan att revolutionera litteraturhistorien är Det fria ordet befriande frispråkigt. Att dagens samhällsskick betyder bekräftelse och berikande på andras bekostnad, är ju knappast ett bekvämt budskap.
