I förra veckan rapporterade SVT Sörmland (7/10, 2017) om hur Eskilstuna kommun nu planerar och har tagit första spadtaget för ett LSS-boende för barn med funktionsnedsättning. Till SVT Sörmland säger Ann-Christin Jansson, enhetschef för stöd och service på barn- och utbildningsförvaltningen, att det tidigare inte funnits ett tillräckligt stort underlag för att ha ett eget boende för denna målgrupp. De barn som har haft behov av boende har man placerat på boenden utanför kommunen.
Att det finns boenden för barn från familjer som behöver avlastning för sina barn och sin egen både för barnens och familjens skull är en sak, det kallas korttidsboende och är också en insats barn och familjer har rätt till inom ramen för LSS. Men ett LSS-boende för barn som är permanent, det är något annat.

Byggandet av Eskilstunas första LSS-boende för barn måste också ses i ljuset av vad som händer med just assistansen i hemmet för många familjer runt om i Sverige nu. Loke, fyra år, som får krampanfall av något som kallas Dravets syndrom, en form av epilepsi, nekas assistans för att Försäkringskassan inte anser att han behöver tillräckligt mycket assistans. I Värnamo bor Hampus, som sedan ett års ålder lider av obotlig cancer och har en lättare CP-skada. Hans assistans riskerar att bli helt indragen sedan Försäkringskassans praxis ändrats. Detta är bara två fall av många under det senaste året.

I kommentarerna kring Eskilstunas nya boende beskriver kommunen hur boendet ska hjälpa barnen, ge dem möjligheter att bo nära familjen etcetera. Vad som inte nämns är den generella trenden som sker parallellt: att assistansen för många andra barn dras in. Neddragningarna i assistansen bidrar till behovet av den här typen av barnhem.

Det vi nu ser är en utveckling som går bakåt i synen på människovärde och rätten till ett självständigt liv

Det är staten som är ansvarig för assistansen, men betalar bara assistans för över 20 timmar, allt under det blir ett ansvar för kommunen. När Försäkringskassan nu avslår timmar till höger och vänster innebär det att staten lägger över mer och mer av ansvaret för assistansen på kommunerna. När staten drar ner och nekar, står kommunen där och tvingas ta från andra delar av den kommunala budgeten – allt för att staten ska få mindre kostnader. Regeringen och finansminister Magdalena Andersson har precis lagt en budget där man använder 40 miljarder för att skriva av statsskulden – samtidigt som assistansen dras ner. Det är skamligt.

Ju färre barn som får den assistans de har rätt till, desto fler dylika barnhem som det i Eskilstuna kommer att behövas. Tänk dig själv att ditt barn måste flytta hemifrån i tidig ålder för att det system som ska tillåta dem att utvecklas till självständiga individer hemma hos dig, anses vara för dyrt.
Det vi nu ser är en utveckling som går bakåt i synen på människovärde och rätten till ett självständigt liv. I söndags protesterade funktionsrätt-rörelsen på Mynttorget i Stockholm. Uppslutningen var stor, men kunde varit större från de av oss som är ”friska”. För nästa gång kan det vara du, ditt barn eller ditt syskon som blir sjuk.
Detta är inte bara en kamp för funktionsrättsrörelsen – det är en kamp för oss alla.