Israels regering planerar att med matematisk precision att fördriva tillräckligt många palestinier för att inte hamna i minoritet. Fredrik Wadman tycker att omvärlden måste utsätta Israel för en handlingskraftig råstyrka för att vända utvecklingen.
Det enda alternativet som egentligen ligger på förhandlingsbordet är tvåstatslösningen som förespråkas av nästan alla världens länder, FN, EU, Hamas och samtliga palestinska partier i Palestinska myndigheten. Hamas godkänner inte ”den sionistiska enheten”, men däremot godkänner de gränserna som upphörde i och med ockupationen 1967.
Men den enda realistiska lösningen i nuläget är ett apartheid-Israel som blir en enstatslösning som sväljer allt område mellan Libanon, Syrien, Jordanien och Egypten. Hade det inte varit frågan om rädsla för palestinsk majoritet hade detta genomförts för länge sedan. Det här alternativet framskrids av den sittande regimen.
Fatah har sagt att israelerna får kalla sin stat vad de vill –men minus de över 50 stycken lagar som diskriminerar Israels palestinier – minus ghettoiseringen, de extra svårigheterna att få jobb, exkluderingen från statens traditioner samt firanden av koloniseringen och den etniska rensningen – nu senast genom 100-årsfirandet av Balfourdeklarationen.
Israel har makten – och de har visat sig vara tålmodiga. Det kanske dröjer ytterligare 50 eller 70 år innan de har fördrivit tillräckligt många palestinier för att inte hamna i minoritet – men det kommer, med matematisk precision, att ske.
I höjd med Jerusalem finns det endast en snårig väg som får användas av palestinier med palestinskplåtade fordon och hela området är en flaskhals som dagligen skärs av mer och mer.
Planen är att bygga samman E1 (12 kvadratkilometer stort) med bosättningen Ma’ale Adumim, i vilken det bor 40 000 kolonisatörer, med ”det större Jerusalem”. Det finns även planer på att 2050 ha byggt färdigt ”det metropoliska Jerusalem”, som får dagens Jerusalem med dagens ytterområden att kännas som en stadskärna, plus att det arbetas på att skära av hela Jordandalen, om man får lita på den israeliska fredsaktivisten Angela Godfrey Goldstein, och skapa tre Västbankenbantustaner.
Bosättningarna, muren, bosättarvägarna och de israeliska vägarna byggs bokstavligen dygnet runt – och allting placeras ut mycket strategiskt för att hacka sönder palestiniernas mark – allt för att omöjliggöra en eventuell tvåstatslösning. Det israeliska bosättarsamhället samt det palestinska lokalsamhället ligger sida vid sida jämte varandra på ungefär samma yta, men enda förbindelsen dem sinsemellan är via militärens checkpoints.
Samtidigt har det internationella ramverket vuxit sig mer och mer starkt. Obamas avskedsgåva, som var att inte lägga in amerikanskt veto mot FN-resolution 2334, bekräftar 10 tidigare resolutioner, som antingen påpekar det internationellt olagliga i att bygga israeliska kolonier på palestinsk mark eller är olika ramverk för fredsprocesser baserade på mänskliga rättigheter, och 2334 är i sig själv en resolution som påminner om det olagliga i de israeliska kolonierna.
Det israeliska bosättarsamhället samt det palestinska lokalsamhället ligger sida vid sida jämte varandra på ungefär samma yta, men enda förbindelsen dem sinsemellan är via militärens checkpoints
I ramverket ingår det även att EU och fjärde Genèvekonventionen kriminaliserar Israels ockupation. Det ”enda” som nu krävs är att Israel tvingas avsluta den. Det innebär att evakuera fler än 650 000 kolonisatörer från Västbanken samt östra Jerusalem, att riva den över 60 mil långa muren, att överge östra delen av Jerusalem, att bryta blockaden av Gaza, att avlägsna sin armé från de ockuperade områdena, att återlämna Golanhöjderna till Syrien, att evakuera ytterligare 200 000 kolonisatörer därifrån och lösa flyktingfrågan.
Det kommer att bli ett ramaskri utan dess like såklart. Men det är absolut nödvändigt om inte enstatslösningen skall innebära ett Israel som glufsar upp samtliga palestinska områden och låter palestinierna leva i total misär i reservat där de kommer att betraktas som arabiska motsvarigheter till amerikanska indianer.
Om det däremot är total markstöld, total dominans och total folkfördrivning världen eftersträvar kan den fortsätta utsätta Israel för samma handlingskraftiga råstyrka bakom resolutionerna som den har gjort hittills – nämligen ingen alls.
