Henrik Stawe, lärare och vänsterpartist tycker inte att Liberalernas förslag är tillräckligt långtgående och menar att mobilförbud på lektionerna borde vara ett V-förslag.
Liberalerna har kommit med ett förslag att lagstifta om mobilförbud på lektionerna i svensk grund- och gymnasieskola. Utmärkt. Det är enkelt och bara logiskt, eftersom Sverige i dag bryter mot sin egen skollag genom att tillåta dem. Det är framför allt viktigt att svensk vänster slutar tro att det är vänster att vara för att ”överlåta frågan om mobiler i skolan till professionen”.
Professionen beslutar inte om eleverna ska få röka eller knarka på lektionerna och det är den dimensionen av mobilerna vi i dag måste våga se – de är inte bara neutrala tekniska mojänger utan används av kapitalet för att så många timmar om dagen som möjligt stänga in våra barns och ungdomars hjärnor i sweatshops där de lydigt och obetalt producerar klick och skärmtid åt osynliga företag i en ständigt växande miljardindustri. ”Arbetstiden” tas från skolarbete och livsviktigt socialt umgänge.
Den femte paragrafen i skollagens första kapitel slår fast att ”utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”. Ett totalt mobilförbud har ett överväldigande stöd både i vetenskap och erfarenhet.
En stor och ständigt växande hög vetenskapliga studier visar i princip samma saker när man undersöker mobilernas inverkan på vår förmåga att lära oss, komma ihåg och umgås socialt. Resultaten är så välkända att de bara behöver nämnas kort.
• Själva närvaron av en mobil stör, oavsett om den används eller ej. Elever med en avstängd mobil framför sig på bänken presterar sämre än en kontrollgrupp som inte alls har mobiler i rummet.
• Mobilernas närvaro skapar en ständig multitasking-situation för hjärnan. Denna leder till trötthet, förlorad förmåga till djupinlärning och ger höjda nivåer av stresshormoner vilket kan leda till impulsivitet och aggression. Hjärnan är konstruerad så att den inte reagerar negativt, tvärtom går belöningssystemen igång på detta.
• Mobilerna försämrar naturlig social interaktion. Samtal blir ytligare och mer sällan förekommande när mobilen är närvarande.
Vad säger då den beprövade erfarenheten? Ja, förmodligen nickar varenda lärare igenkännande åt alla ovan beskrivna effekter av mobilanvändande bland elever. Personligen kan jag tillägga att jag fram till för tre-fyra år sedan fortfarande hade kollegor som tyckte att mobilerna kunde vara till hjälp i klassrummet men att dessa kollegor försvunnit, och det beror inte på att de har slutat. Vi ser också helt följdriktigt en våg av lokala mobilförbud i landets skolor – med höjda resultat som följd. Det är den beprövade erfarenheten som talar – allt högre.
Det finns bra saker på internet, det finns bra appar som kan barnen, men vi kan inte fastna i en sådan diskussion
Vi vet att våra barn och ungdomar (och många av oss själva) är helt chanslösa mot internetföretagens armé av psykologer och programmerare som ständigt utformar nya programvaror med ett enda syfte: att hålla användaren kvar vi skärmen så länge som det går. Varje skärmsekund kan säljas till reklammakare och marknadsanalytiker och det är inga småpengar det handlar om. Det är inte användning som eftersträvas – det är beroende – och det är också beroende vi ser.
Det finns debattörer som pratar om att ”hantera” mobilerna, eftersom eleverna måste förberedas för ett vuxet användande av mobilerna för framtida studier och yrkesliv. Det är ytterst svårt att följa en sådan logik: Inom högre studier används ju mobilerna inte alls då man ägnar sig åt själva kunskapandet: läsning, laboration eller skrivande. I yrkeslivet är det etikettsbrott att använda dem under möten – en lektion är ett möte. Ett moget användande kommer med mognad och vi bör resonera likadant som med alkohol och bilkörning, nämligen att ålder är avgörande, och barn och unga har inte den mognaden.
Det enda jag kan invända mot i Liberalernas förslag är att det inte är tillräckligt långtgående. Mobilerna förstör inte bara undervisningen, utan även umgänget. Fler och fler barn och ungdomar lider av psykisk ohälsa. Många upplever att dator- och mobilanvändning gör dem socialt isolerade. Vi behöver ta steget fullt ut och förbjuda mobilerna under hela skoldagen.
Låt våra barn och ungdomar få uppleva koncentration, att få tänka en tanke till slut, låt dem slippa att ständigt få sina tankar störda antingen av att det plingar till i mobilen eller av känslan att missa något om man inte tittar på den hela tiden, låt dem få umgås ansikte mot ansikte med levande kamrater under hela skoldagen. De kommer att lära sig mer och må bättre. Och alla som är vänster: Håll tillbaka anti-Björklundreflexen bara ett par sekunder och tänk efter, gör er egen socialistiska analys av situationen och ta först därefter ställning.
