Att kämpa för det som är rätt har ett pris. Det vet de femton terroranklagade aktivisterna i England som inväntar fortsatta domstolsförhandlingar i ett mål gällande kampen om flyktingars rätt till asyl. De åtalade personerna i fallet som benämns som ”Stansted 15” genomförde under förra året en ickevåldsaktion på en flygplats i England i syfte att stoppa en massdeportation av nigerianska och ghananska flyktingar. Med på planet fanns en lesbisk kvinna som hotades av sin exman i Nigeria, en man vars familj blivit mördad av Boko Haram och två unga män som bott i Storbritannien i stort sett hela sina liv. De hade skyddsskäl men skulle likväl utvisas. Aktivisterna i fråga kedjade fast sig själva i planet och låg i timmar på asfalten. Nu står de anklagade för att ha gjort sig skyldiga till terrorbrott och riskerar därmed att dömas till stränga straff, som mest livstids fängelse.

Den pågående rättegången i England är bara en av många straffåtgärder som flyktingaktivister från olika länder nu kan vittna om. Beatrice Ask (M) ville redan 2015 att straffen för flyktingsmuggling skulle skärpas. Efter knivattacken i Åbo 2017 ville den finska regeringen strama åt lagstiftningen och göra det straffbart att gömma flyktingar. I Frankrike står Martine Landry, 73, åtalad efter att ha hjälpt två flyktingar från Guinea över den italienska gränsen till Frankrike. Runtom i hela Europa tar man till alltmer kreativa metoder för att med hjälp av domstolar och polismyndigheter komma åt grupper och personer som kämpar emot Fort Europas inhumana regelverk.

Sverige är inget undantag. Flyktingaktivister här hemma vittnar om hur polisen ägnar sig åt uppsökarverksamhet i aktivistkretsar och kartlägger individer som engagerar sig praktiskt i bland annat flyktingars rätt. Det går dessvärre helt i linje med den analys av nationella hotbilder som Säpo nyligen presenterade i sin årsrapport för 2017. I den likställer man återigen vänstergrupper – där flyktingaktivisterna ingår – med organiserade nationalsocialister och andra terrorister. Demoniseringen av aktivister på den så kallade yttersta vänsterkanten fortsätter och sannolikt kommer vi få se fler aktivister runt om i Europa som kommer att åtalas och fällas för grova brott liknande det pågående fallet i England.

Men vi har goda skäl till att fortsätta vår kamp.

Historien har lärt oss att makten inte skyr några medel när det kommer till att sätta stopp för det som står i dess väg

Nätverket UNITED for Intercultural Action som består av över 550 frivilligorganisationer från 48 europeiska länder har kartlagt de officiella siffrorna vad gäller flyktingar som dött inom Europas gränser under de senaste femton åren. Där framgår att minst 33 305 personer har mist livet på väg in i Europa, under asylprocesser eller i samband med tvångsdeportationer. Mörkertalet är naturligtvis massivt.

Bara här i Sverige rapporterar Karolinska Institutet på uppdrag av Socialstyrelsen om tolv ensamkommande ungdomar som bekräftas ha tagit sina liv under 2017 i samband med asyl­processen eller avslag på asyl­ansökan och tvångs­depor­tation.

Européer i allmän­het och svenskar i synnerhet stoltserar gärna med att de bor i demokratiska länder. Här råder frihet att tycka, tänka och göra som man vill – till skillnad från många andra delar av världen. Men hur mycket av en sanning med modifikation är detta när europeiska medborgare som kämpar för mänskliga rättigheter åtalas för terrorbrott? Hur pass demokratiska samhällen lever vi i när man återkommande stramar åt handlingsutrymmet för somliga av oss? Vems definitioner av demokrati är det som råder när vänsteraktivister och nazister likställs som lika stora nationella hot?

Historien har lärt oss att makten inte skyr några medel när det kommer till att sätta stopp för det som står i dess väg. Den oerhörda skandal och det hot som rättegången i England och liknande händelser runt om i Europa innebär för demokratin borde därför intressera, oroa och engagera alla som bor här.