Dagen vi firar vunna segrar och samlar kraft för nya är här. Den 1 maj 2018 kommer förhoppningsvis arbetarrörelsen mobilisera till sina största demonstrationer på länge. Det är bra och efterlängtat – förhoppningarna på arbetarrörelsen består.

Arbetarrörelsen har sedan sin födelse utgjort ett hopp för den arbetande klassen. Hoppet om förändring, hoppet om förbättring och hoppet om trygghet. 2018 ställer människor, om än ett sjunkande antal, sitt hopp till arbetarrörelsens partier. Vad får de tillbaka? Ett socialdemokratiskt parti som utger sig för att vara bättre än inget och i alla fall lite bättre än högern. Ett vänsterparti som riktar in sig på att vinna dem som lämnar S, men som inte riktigt når dem heller utan organiserar främst i storstäderna och mest utanför LO-leden.
Arbetarrörelsens främsta kampenhet, fackföreningsrörelsen, allierar sig för mycket med en stagnerande socialdemokrati men tar också avgörande strider på en arbetsmarknad där kapitalet allt för länge har fått hålla i taktpinnen.

Där är vi. Det är nuläget.

Efter valet 2018 kan vi vänta oss en tid av politiskt kaos, för oavsett vilket parti som får stöd för att bilda regering så kommer det inte finnas något läger som har majoritet och decemberöverenskommelsen är som bekant död. En inte alltför vågad gissning är att vi kommer att få se många fega eftergifter från arbetarrörelsens partier. Som ibland kommer uppfattas som nödvändiga, men oftast kommer vara väldigt svåra att försvara.
Den utvecklingen måste motas i grind till varje pris. Frågan är, vad ska vi socialister då göra för att hålla hoppet om förändring, rättvisa och människovärde uppe? Tanken om en organisation, en rörelse, en plattform för alla radikala krafter i arbetarrörelsen, som i första hand inte bygger på partilojalitet, måste därför prövas.

I Storbritannien, som till skillnad från Sverige är mer eller mindre ett tvåpartisystem, startades 2015 en sådan plattform: Momentum. Det är en rörelse som nu organiserar och aktiverar över 40 000 medlemmar. Deras uttryckliga vilja var inledningsvis att få Labour-partiet att förflyttas till vänster på den politiska skalan – och med detta har de lyckats. Deras framgång går inte att översätta till en svensk kontext, men tankarna och strategierna är värda att fundera över.

Frågan är, vad ska vi socialister då göra för att hålla hoppet om förändring, rättvisa och människovärde uppe?

Momentum består av lokala grupper som gör det centrala markarbetet; de knackar dörr i valrörelser, kampanjar i sina områden och på arbetsplatser. På ett nationellt plan så försöker man nu att backa upp och understödja Labourledningen, man utvecklar digitala verktyg som mobiliserar människor på internet för att bilda opinion för de frågor som medlemmarna tycker är viktigast. De pengar som krävs för att driva verksamheten kommer från oändligt många små donationer från medlemmarna. I genomsnitt ger varje medlem ungefär tre pund om året.

Så vad gör Momentum till denna centrala politiska kraft? I en intervju med BBC (4/4, 2018) säger Jonathan Lansman, som är en av grundarna till denna semi-självständiga organisation och numera medlem i Labourpartiets nationella exekutiva kommitté, att Momentum är den nya mitten. Han menar att det rörelsen föreslår; att det gemensamma ska sköta mer av den samhälleliga servicen, egentligen inte är särskilt radikalt. Men det är på tvärs mot vad ”New Labour”-falangen och de konservativa i Tories vill.

Men för att bygga en sådan rörelse krävs det just ett momentum för politiska frågor som visar varför en sån här opinionsbildande plattform behövs i Sverige. Så vilka är sakfrågorna som kommer att göra ett svenskt Momentum framgångsrikt? Frågorna bör vara enkla att kommunicera, enkla att genomföra och de bör ha ett stort stöd både i ”folkdjupet” och i arbetarrörelsens partier. De bör heller inte vara för många. Här är några exempel:

• Monopolisera tågtrafiken
• Reglera apoteksmarknaden
• Avskaffa SMS-lånen
• Höj pensionerna
• Inför en extra semestervecka
• Gör tandvården avgiftsfri
• Förbjud vinster i välfärden
• Höj skatten på kapital

Ovanstående krav är inte speciellt radikala. Det är egentligen självklara positioner för alla som ser hur marknadsexperimenten misslyckas. Det gemensamma kan bättre ta hand om välfärden och dess service till medborgarna än vad marknaden kan. Runt detta kan man bygga ett gemensamt och i vår tid, radikalt projekt.

För att förverkliga delmålet om ett samhälle där marknaden har mindre inflytande och demokratin mer så krävs det en rörelse som driver dessa krav. För det finns inga genvägar för den politiska rörelse som vill vara framgångsrik. Organisering och aktivering av människor och deras politiska handlingskraft är alltid svaret.

_______________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.