Hired: Six Months Undercover in Low-Wage Britain
James Bloodworth.
Atlantic Books.
”Gig-ekonomin” måste vara den mest förskönande omskrivningen som den nyliberala ordlistan hittills frambringat. Den får hårt och osäkert arbete att låta som en soft spelning man stiger upp till framåt eftermiddagen, om man inte är för bakfull. Så sitter jag och tänker när jag läser journalisten James Bloodworths nyutkomna reportagebok Hired: Six Months Undercover in Low-Wage Britain. Där reser författaren runt och jobbar för företag som Amazon och Uber, och sällan har jag läst en text som så effektivt monterar ner myten om gig-ekonomin. För i Bloodworths reportage framstår det tech-utopia som företagen gärna vill framställa sig själva som snarare som embryot till ett nytt statarsamhälle.
Först ska det sägas att det är ett lysande reportage. Eller, det är ett understatement: det är ett helt jävla makalöst reportage som jag förutspår kommer bli en klassiker. Som läsare kommer jag att tänka på Jack Londons Avgrundens folk och George Orwells Nere för räkning i London och Paris – geniala wallraff-reportage som skildrar dem som på samtidsbrittiska kallas ”the left-behind”. Likt en modern Orwell närmar sig Bloodworth sitt ämne med en saklighet och en vrede som får meningarna att glöda. Dessutom skriver han förbannat roligt, framför allt när han driver med tech-företagens mumbojumbo.
James Bloodworth.
Bloodworth inleder med att konstatera att sedan finanskrisen 2008 har antalet egenanställda arbetare blivit en miljon fler i Storbritannien. Många av dessa hade tidigare fasta anställningar, men arbetar nu i gig-ekonomin, där de i princip saknar rättigheter. Detta är en av författarens huvudpoänger: vi kan inte förstå hur hårt finanskrisen drabbat Storbritannien om vi inte beaktar utbredningen av egenanställningar och zero hour-contracts på arbetsmarknaden. Som läsare noterar jag att vi har liknande problem med de så kallade allmänna visstidsanställningarna på den svenska arbetsmarknaden.
Därefter följer vi hur Bloodworth reser till Rugeley, en gammal gruvstad i det brittiska rostbältet med 24 000 invånare. Dit kom Amazon 2011 med löften om att återupprätta stadens forna glans. Snabbt och enkelt får Bloodworth en anställning på Amazon och till en början verkar allt frid och fröjd. Men så kommer en isande passage där författaren beskriver en typisk arbetsdag på lagerlokalen. Först får den anställda lämna nycklar och mobil och gå in på förmannens kontor för en redogörelse av alla ”misstag” från föregående dags arbete (det kan till exempel handla om toalettbesök). Därefter börjar kneget som går ut på att irra omkring i en 700 000 kvadratmeter stor labyrint och plocka prylar under svår tidspress. Några vattenfontäner finns knappt och varje rörelse klockas och registreras. Som anställd, skriver Bloodworth, har man känslan av att befinna sig på en anstalt och vid dagens slut blir man kroppsvisiterad av vakter med stora maktbefogenheter. Samtidigt får de anställda höra att Amazon inte har några hierarkier och att de som skulle kunna uppfattas som chefer egentligen är ”medarbetare”. Då kan en plockare tjäna max 29 pund på en dag medan ”medarbetare” Jeff Bezos under samma tid har tjänat 1,4 miljarder.
Ett lifehack för livspusslande storstadsbor. Skit samma om den slår sönder arbetsmarknaden, bara man slipper köa till utlämningsstället
När Amazon kom till Rugeley, skriver Bloodworth, utlovades massor av arbetstillfällen. Men det som hände i stället var att staden översvämmades av östeuropéer som tog de jobb som gamla gruvarbetare inte förmådde utföra. För invånarna blev detta symbolen för EU och den fria rörligheten: underbetalda rumäner som sov under broar, eftersom alla pengar skickades till hemlandet. Här behöver jag knappast påpeka vad Rugeley röstade i Brexit. Överlag ger Hired en djupare förståelse av Storbritanniens utträde ur unionen än någon ledarsideanalys av xenofobin i det brittiska samhället.
Nu ska det dock sägas att Hired inte är någon renodlad svartmålning av gig-ekonomin. I ett avsnitt beskriver Bloodworth hur han kör taxi för Uber i London och upplever en känsla av kontroll. Som chaufför kan han själv bestämma sina arbetstider, han har ingen chef och kan dessutom tjäna hyggligt. Detta är ett annat viktigt budskap i boken: plattformsekonomin har en demokratisk potential. Därför avfärdar han taxifackets kamp för att förbjuda Uber. Varför inte försöka ta kontroll över företaget i stället?
Som ni förstår betraktar jag Hired som nödvändig läsning för den som vill förstå den moderna arbetsmarknaden. Det som gör boken så bra är att den börjar som en berättelse om träligt lagerarbete och slutar med en teori om hur underanställning och prekaritet har blivit ett lika stort samhällsproblem som arbetslöshet. Faktum är att Hired är så bra att den genast borde översättas, för vi har ju exakt samma problem här (vilket ett reportage från Breakit visade för något år sedan). Precis när jag har läst klart boken rapporterar Dagens Nyheter att Amazon håller på att etablera sig i Sverige. I en kommentar tycker en ekonomireporter att det är fantastiskt, eftersom företaget har potential att styra upp det undermåliga postväsendet och leverera paket direkt till dörren. När jag läser detta blir det tydligt vad gig-ekonomin är för den liberala medelklassen: ett lifehack för livspusslande storstadsbor. Skit samma om den slår sönder arbetsmarknaden, bara man slipper köa till utlämningsstället. ”Hired” kan därför tjäna som ett nödvändigt korrektur till denna bild. Det är en bok som, för att travestera Marx, lyfter på locket till gig-ekonomins hemliga verkstad.
_____________________________________
Prova Flamman gratis!
Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.