Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar

En antologi av Föreningen Arbetarskrivare.
Redaktörer: Anna Jörgensdotter och Henrik Johansson.

Visst, opinionsinstituten i all ära. Men även behovet av flaggdagar säger en del om tillståndet i nationen. I slutet av maj kompletterades den svenska högtidsfloran med ”veterandagen”. Så vilka inkluderas i skaran krigsveteraner? Enligt standarddefinitionen personer som deltagit i ett eller flera krig. I Sverige finns barn som flytt från väpnade konflikter och vuxna som farit illa eller rentav dött på jobbet. Samtidigt som ”kriget” förpassas till andra tider eller länder, pressas både nya och gamla svenskar mot den fysiska bristningsgränsen. Tröttheten märks kanske främst genom den samlade, tysta protesten.

Så förefallet det åtminstone i Föreningen Arbetarskrivares nyutkomna antologi, där frustrationen över att känna sig som ett arbetsredskap och likafullt beroende av systemet ständigt bubblar under ytan. I Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar medverkar 44 författare med 42 skrivna och ibland även illustrerade bidrag. Redaktörerna Anna Jörgensdotter och Henrik Johnsson har mellan pärmarna varvat namnkunniga prosaister, poeter och serietecknare med mer oetablerade och – i ett fall – helt anonyma skribenter. Denna text som signerats av ”Statstjänstekvinnor på gränsen till sammanbrott” hör också till samlingens roligaste. Här lustmördas med knappa medel kontorshierarkier och härsklystna chefer. Ibland räcker rökpausen under den registrerade friskvårdstimmen långt, i varje fall litterärt. Vem livas inte upp av att låtsas desertera från den filtgrå byråkratdöden?

I Henrik Bromanders bidrag ”Tillfällig lösning” blir de barnsliga krigslekarna ett än tydligare sätt att utnyttja och hantera arbetssituationen. Här porträtteras i ord och bild den borgerliga opinionsbildaren, som besatt av Star Wars tvingar sina anställda på bemanningsföretaget att göra en reklamfilm om striden mot Imperiet. Med självklarhet förutsätter hon gemensamma intressen i kampen för det fria näringslivet.

Stora likheter med Bromanders lagerknegare som i fantasin störtar sin företagsledning, har den callcenter-personal som Tommy Sundvall skildrar i ”Utbildningsserier: del 19”. För arbetsstyrkan gäller det att tygla såväl eget som andras vansinne. Sundvall klipper tråden mitt i en scen koncentrerat telefonkonverserande. Betecknande för många av historierna i Jag har tänkt så mycket på oss och våra utmattade kroppar är att de snarare tar stopp än har ett tydligt slut.

I Föreningen Arbetarskrivares elfte antologi präglas kanske berättarform och tematik mer än någonsin av arbetslivets inbäddade konflikter. Fritid och föreningsliv har liten plats, och familjerelationer beskrivs uteslutande genom tillbakablickar. Typiskt nog är den största triumfen en vinst på travet (Robert Johnsson: ”Allra längst underst”) men segrarna av egen kraft desto färre. I stil och genrebredd får boken ändå räknas som en framgång. Allt som allt gestaltar den briljant skillnaden mellan att fnissa diskret åt andras elände, och att gissla sitt eget med ett matt leende.

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.