Arbetsmarknadens parter har lagt ett förslag angående strejkrätten och planen är nu att det förslaget ska tillämpas istället för det förslag som presenteras i regeringens utredning. Parternas förslag ser ut så här: om det finns ett kollektivavtal på en arbetsplats men det avtalet är tecknat med ett annat fack än det som majoriteten av de anställda är med i; då ska de anställda som är med i det fack som arbetsgivaren inte tecknat avtal med ha rätt att strejka för att arbetsgivaren ska teckna ett avtal även med deras fack. Men! Avtal nummer två får inte ”tränga undan” det första avtalet vilket innebär att arbetsgivaren inte är skyldig att verkställa de krav som finns i avtal nummer två.

Det finns alltså ingen orsak att strejka för ytterligare ett avtal då det inte innebär några reella förbättringar gällande lön eller arbetsvillkor. Utfallet blir således att de anställda låter bli att strejka – vilket det också blivit om regeringen beslutat att införa ett förbud. LO, TCO och Saco menar att överenskommelsen med Svenskt Näringsliv gjordes för att för att förhindra ännu större inskränkningar av strejkrätten.

Förhindrar överenskommelsen det då? Svar: nej! Peter Jeppsson, vice vd för Svenskt Näringsliv, säger till Kommunalarbetaren att deras krav på att den regering som vinner valet inför ett förbud mot sympatiåtgärder samt inför en proportionalitetsregel vid konflikter står kvar. Mats Glavå, universitetslektor i arbetsrätt, säger att uppgörelsen på kort sikt inte kommer att innebära några märkbara skillnader för facken som ingår i LO, TCO och Saco. Däremot påverkar den Hamnarbetarförbundet och SAC. På sikt kan uppgörelsen också komma att missgynna även de fack som är en del av LO, TCO och Saco.

Då nya företag etablerar sig på arbetsmarknaden kan de komma att starta upp egna fackförbund (så kallade gula fack, alltså fack som styrs eller kontrolleras av arbetsgivarna själva) och sen sluta kollektivavtal med dem istället för de som fack som tillhör LO, TCO och Saco. Och då kan vi löntagare komma att stå där med ett avtal som varken innefattar tjänstepension eller försäkrar oss och som ger oss en lön på 70 kronor i timmen. Och vi kan inte strejka för förbättring eftersom villkoren i avtal nummer två inte får ”undantränga” avtal nummer ett.

Inskränkt strejkrätt för löntagare betyder sämre möjligheter för oss att få igenom våra krav på drägliga arbetsvillkor och skälig lön. Vi kan inte acceptera att de som ska företräda våra intressen springer Svenskt Näringslivs ärenden – låt dem få veta att vi inte gör det!

Kritisera överenskommelsen som parterna gjort! Skriv debattartiklar med din fackklubb! Skriv debattartiklar med din avdelningssektion! Ta gruppbilder tillsammans där någon håller upp en lapp där det står Försvara strejkrätten – riv överenskommelsen och lägg upp på sociala medier! Kräv tillsammans med andra klubbar och avdelningssektioner politisk varningsstrejk till dess att er fackförbundsordförande känner sig tvungen att rygga tillbaka från överenskommelsen med Svenskt Näringsliv om hen vill ha ”ordning och reda på arbetsmarknaden”.

Vi ska komma ihåg att de rättigheter som arbetarrörelsen tidigare kämpat för och erövrat fick vi inte som gåvor från överklassen. Allmän rösträtt var till exempel ett sätt för dem med makt att mota revolutionen som då pågick i Europa i grind.

Alltså: Vi löntagare får inget gratis; vi får bara det vi är beredda att kämpa för. Vill LO, TCO och Saco-toppen ha ”ordning och reda” på svensk arbetsmarknad – då får vi helt enkelt bete oss på ett sånt sätt att de fattar att enda sättet för dem att få till det är att de backar från överenskommelsen. Så: politisk varningsstrejk till dess att överenskommelsen är bruten och Svenskt Näringsliv fattat att strejkrätten tafsar man inte ostraffat på – det är vad vi ska jobba för nu.