Love Antell, musiker och konstnär, är aktuell med nytt låtsläpp och den kommande EP:n Ideal och livet.
Grattis till nya låten ”Tänker på pengar”. Kan du berätta lite om bakgrund och tillkomstprocess?
– Den låten tog mig över två år att skriva konstigt nog, jag har nog aldrig hållit på så länge med någon låt förut. Jag bodde två månader på Kuba, ett fattigt land där tillgången på saker jag annars tar för givet helt plötsligt inte fanns – internet, mat, prylar. På gatan i Havanna kunde man köpa nedladdade Youtube-klipp på USB-minne, som smugglats in från USA med de senaste fotbollsmatcherna, skivorna och så vidare. Det kallas för ”el paquete” och är en viktig länk till världen därute som annars inte når till Kuba. Jag började skriva en låt om det som jag sen slängde i papperskorgen. Men någonstans hade perspektivet fastnat i bakhuvudet på mig, och när jag läste Inger Alfvéns roman ”När jag tänker på pengar” lite senare hade jag en titel och en färdig låt.
Var har inspirationen till EP:n som släpps oktober kommit ifrån?
– EP:n heter Ideal och livet, så ja det är nog livet som pågår som är den stora inspirationen. En låt är till exempel skriven till en nära vän till mig som jag tappat kontakt med sedan han började rösta på SD. Musikaliskt är nog låtarna starkt influerade från allt mellan Billy Bragg och Gorillaz till Drake. Jag har med en r’n’b-låt också.
Du är ju en artist som inte bara skriver politiska låtar utan även ofta uppträder i röda sammanhang – hur har det blivit så?
– Jag har helt enkelt fått frågan. Och jag har ju alltid varit engagerad politiskt, genom min musik men också genom mina bilder. Flera av mina närmaste vänner jobbar partipolitiskt, så allt går väl hand i hand. Jag tycker mycket om att spela i sådana sammanhang, och är enormt hedrad över att få möjligheten. Jag får ofta betalt som vilket gig som helst, men många gånger spelar jag också ideellt, om det är något som känns viktigt att stödja.
Många tror att det första en SD-stödd Alliansregering skulle sälja ut är kulturpolitiken. Vad tror du att det skulle kunna få för konsekvenser i praktiken för er som skapar politisk konst och musik?
– Ja om inte kulturen får stöd politiskt, till exempel genom att man öppnar upp våra statliga muséer för en bred allmänhet, satsar på press-stöd, stöttar tvärkulturella samarbeten med stipendier, bygger upp kulturskolan och så vidare – då får vi en mer kommersiellt anpassad kultur tillbaka. Det ger ett mycket fattigare utbud av kultur för oss att konsumera – ungefär som att allt plockgodis kommer från Karamellkungen. Men å andra sidan skulle kanske moteffekten bli att kulturen radikaliserades och blev mer politisk, ungefär som i Tyskland på 30-talet.
Ditt bästa tips för att bota politisk depression?
– Läs Rebecca Solnits tio år gamla men återutgivna bok Hopp. Den ger mig stark inspiration att vara en politisk aktivist, och om att stora sociala förändringar går att genomföra. Den ingjuter hopp och framtidstro.