Du skriver att det blåser en vänstervind i USA men påpekar också att så har det ju sett ut förr. Vad talar för att vinden kan materialiseras till konkret politik den här gången?
– Som jag ser det så har det skett en multipeleffekt. Först var det den ekonomiska krisen som slog väldigt hårt mot vanligt folk. Många som är unga idag känner inte till något annat tillstånd. Bernie Sanders och andra mer vänsterlutande kandidater har lyckats frammana ett enkelt budskap som många amerikaner kan ta till sig, om att miljardärer inte ska ha det tusen gånger bättre än en vanlig medelklassfamilj och så vidare. Det finns en patriotisk underton om att ”vi amerikaner ska inte ha det så här” och det tror jag skiljer sig mot hur det varit förut.

Men du menar i boken att den realistiska vägen framåt för vänsterkrafter är att gå via det demokratiska partiet?
– Ja, det är det. Vilket motstånd det finns för politiker från andra partier ser vi till exempel i Seattle där den socialistiska kandidaten i stadsfullmäktige, Kshama Sawant, försökte få igenom en blygsam skatt riktad mot storföretagen men misslyckades.

Ändå understryker du i boken att Demokraterna inte är något vänsterparti?
– Nej, men det är ju så det ser ut i USA. Det kommer visa sig under hösten vad det finns för klangbotten i de här nya kandidaterna som kommit fram, även om de kanske inte är radikala med våra mått mätt. Sedan finns det ju en annan vänster i form av småpartierna, men de har inget egentligt inflytande. Däremot har vänstermedia börjat spela en allt större roll nu.

Det finns ju en utomparlamentarisk vänster i USA, som fått viss uppmärksamhet genom antifascistiska mobiliseringar mot den så kallade alternativhögern till exempel. Hur kommer det sig att du inte går så mycket på den i boken?
– Uppriktigt sagt så hade jag tänkt det men upplevde att det hela lade sig lite efter Charlottesville. Men det stämmer att denna också finns och de nya demokratiska kandidaterna som kommit fram nu, kommer ju i flera fall från till exempel Occupy och Fight for $15 (kampanj för att höja minimilönen till 15 USD/timme, reds. anm.).
– Men om man frågar sig vad som talar för att vänstern i USA kan nå framgångar i dag, så skiljer den nya generationen unga ut sig från tidigare. De har en helt annan syn på facket och kollektiv samverkan. Ordet ”socialism” står för unga i dag för ”större ekonomisk rättvisa”. Man ska kanske inte dra alltför stora växlar på det men det syns trots allt i olika mätningar.
– Jag tror det har att göra med att så mycket har hänt. Sjukvården har till exempel dykt upp igen som en valfråga, där folk nog trodde att det skulle bli någon form av allmän sjukvård men där man nu efter republikanernas urholkningar är tillbaka på ruta ett. Det finns en insikt hos folk i de breda folklagren att det som sker är orättvist och att någonting måste ske.