De gjorde plattor av allt från aktivism till ljudet av en regnskog. Samtidigt inspirerade deras folkmusikutgivning världsartister som Bob Dylan och Joan Baez. I år firar det mytomspunna skivbolaget Folkways 70-årsjubileum.
Det amerikanska skivbolaget Folkways Records mål har aldrig varit att ge ut hitsinglar, fostra världsartister, starta trender och göra stora profiter. I stället vill de sprida kunskap, skapa en ”världsomspännande mosaik av ljud”, ge en röst åt ”vanligt folk”, propagera för jämlikhet, främja multikulturalism och dokumentera historien.
Sedan 1948 har de därför gett ut skivor i alla tänkbara och otänkbara genrer. Allt från flasknosdelfinvokaliseringar och folkmusik à la Woody Guthrie till Angela Davis-intervjuer och världsmusik ryms i deras omfattande diskografi. Denna bredd ger dem en särställning i musikhistorien. Blotta tanken på att, säg, Warner Bros. Records skulle släppa album betitlade Watergate, Vol.2: The Testimony of Jeb Stuart MacGruder eller Palestine Lives!: Songs from the Struggle of the People of Palestine är skrattretande. Men Folkways gjorde just det år 1974.
Folkways katalog har med andra ord något både för hjärta och hjärna. Åtskilliga musiker har också vittnat om hur Folkways-plattor influerat deras tonkonst.
För någon som nyligen upptäckt Folkways kan dock deras omfångsrikedom verka aningen nedslående. Var ska man börja? Med folkmusiken eller flasknosdelfinerna? Lyckligtvis finns här hjälp att tillgå (åtminstone för engelskkunniga) i form av före detta Folkways-medarbetaren Richard Carlins historik/handbok Worlds of Sound (Smithsonian, 2008).
– Worlds of Sound är inte den första boken om Folkways, men det är den första boken som fokuserar på historien om och filosofin bakom Folkways, berättar Richard Carlin på telefon från hemmet i New York.
Folkways grundades av – och var länge synonymt med – den polsk-amerikanske inspelningsteknikern Moses ”Moe” Asch (f. 1905).
– Moe var en fantastisk person, men han kunde vara svår att ha att göra med, säger Carlin. Om han litade på dig gav han dig total frihet. Du kunde gå upp på Folkways-kontoret i New York och ge Asch ett magnetband och sex veckor senare hade han gett ut det på lp. Men om han inte höll med dig om något hände det att han slängde en afrikansk figurin på dig.
Mytbildningen ligger som en tjock dimma kring Moses Asch. En del vill ha honom till en nyckfull, självförbrännande skivbolagschef, andra anser honom ha varit en självisk pirat som inte tog minsta hänsyn till upphovsrättslagarna och som levde lyxliv på Folkways-artisternas bekostnad.
Vissa av dessa myter, som den om lyxlivet, går att avskriva direkt – Asch jobbade i princip dygnet runt och Folkways befann sig alltid på ruinens brant. Inte heller var Asch någon rumlare – till skillnad från andra mytomspunna skivbolagschefer som Alan McGee (Creation Records) har han aldrig skrivit kontrakt med band över ”en tredubbel Jack & Coke”. Däremot ledde Aschs övertygelse om att ”musik ska vara fri” bland annat till några oauktoriserade återutgivningar på Folkways.
Harry E. Smith, den etnograf som fick i uppgift att sätta ihop den tre lp-skivor tjocka samlingen Anthology of American Folk Music (1952), vilken skulle komma att högeligen inspirera folksångare som Joan Baez, Bob Dylan och Dave van Ronk, blev så pass osams med Asch om huruvida det vore en bra idé att pressa en fjärde Anthology of American Folk Music (Smith tyckte ja, Asch tyckte nej) att de inte pratade med varandra på över ett decennium.
– Moe hade en järnvilja, säger Carlin. Tack vare den lämnade han ett bestående arv efter sig.
När Asch dog av en hjärtattack den 19 oktober 1986 låg Folkways i långt gångna upphandlingsförhandlingar med det amerikanska museum-, utbildnings- och forskningskomplexet Smithsonian Institution. 1987 skrevs kontrakten under av Aschs änka – Smithsonian förvärvade Folkways diskografi och Folkways döptes om till Smithsonian Folkways Recordings.
Smithsonian har sedan dess digitaliserat hela Folkways-katalogen och lagt upp den på streamingtjänster som Spotify och Apple Music. De har byggt en sajt (folkways.si.edu) där man kan köpa alla Folkways plattor i både cd- och mp3-format. De har själva realiserat drygt 375 fina fullängdare. De är icke-vinstdrivande.
– Framtiden för Smithsonian Folkways ser rätt ljus ut, menar Carlin.
Tror du Moe någonsin kunde föreställa sig att Folkways skulle överleva i över 70 år?
– Ja, definitivt. Han såg Folkways som ett arkiv och han ville att det arkivet skulle innehålla vartenda ljud i världen.