Vi går nu in i november och Sverige har fortfarande ingen regering på plats. Orsaken är inte främst valresultatet. Det är bara en konsekvens av den riktiga sjukan. Den riktiga sjukan som Sverige har drabbats av är ett politiskt etablissemang som strider om makten i stället för om de politiska idéerna.

Detta blir tydligt i spelet om regeringsbildningen. Förhandlar de om politik? Nej. Snarare förhandlar S om att de som största parti måste ha statsministerposten. M går på om att de ska köra in i kaklet trots att de inte är störst, men vilken samhällsidé de tycker är värd att offra huvudet genom kaklet för – det är oklart. För på sin väg mot kaklet är de egentligen beredda att samarbeta med både SD, C, L, KD, Mp och faktiskt också S, bara de får statsministerposten. C vill inte ha Löfven. Varför? För att de inte vill att Löfven ska ha den största makten, men vill han ha lite mindre makt är han välkommen till C. Bakom kulissen tittar L fram, som egentligen kan tänka sig det mesta bara de får lite makt och de inväntar tålmodigt C.

Under flera år har vi sett hur de politiska linjerna skiftar i riktning efter hur rådande tillfälliga opinioner blåser både i Sverige och i världen. Bristen på långsiktiga, sammanhållna samhällslösningar är slående. Några genomgripande realpolitiska linjer mellan de många partierna i mitten är svåra att se. Här och där i en debatt, men allt är förhandlingsbart. I någon enstaka fråga cementerar de en åsikt för att urskilja sig från mängden, men på det stora hela betyder den skillnaden väldigt lite. Antingen har mittenpartierna ingen genomgripande samhällsbild och strategi för var de vill leda Sverige eller så tror de inte att de är oförmögna att övertyga svenskarna om att deras idéer är den rätta vägen. Båda alternativen är lika illa. Det som i stället återstår för detta politiska etablissemang är att slåss om makten för maktens skull.

Några genomgripande realpolitiska linjer mellan de många partierna i mitten är svåra att se. Här och där i en debatt, men allt är förhandlingsbart

Men, medan maktstriden utspelar sig växer annat fram. För människor vill mest av allt veta vad politiken vill göra för dem. Vad de kan lita på, för sig själva och sina närsamhällen. När de svaren uteblir växer rädslan fram. Vem lyckas adressera den? Det är bråttom med det.

Framsynta politiker måste sluta bidra till skapandet av människors förakt mot politiken genom detta maktspel och börja leverera intellektuella analyser och hållbara förslag om hur vårt land ska utvecklas så att det kommer alla till godo. Idéer som de står för över tid. De som på riktigt lyckas med det är garanterade regeringsmakten. Alla partiers långvariga regeringsinnehav i Sverige och andra demokratier har baserats på den formeln. Synd att ett så enkelt recept kan slarvas bort av dagsopinionsknarkande strateger.

Låt det bli nyval och låt det handla om något mer värdigt än vilken politiker som skall ha makten.
Klarar inte det politiska etablissemanget att leverera detta kommer deras platser inom snar framtid all fyllas av andra. Det borde de ha lärt sig av både historien och samtiden.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.