Demokraterna skördade som väntat stora framgångar i USA:s mellanårsval i tisdags. Förutom att man bevarade kontrollen i de flesta distrikt som röstade för Hillary Clinton i presidentvalet 2016 lyckades partiet även vinna flera distrikt som kontrollerats av Republikanerna. Totalt innebär det att partiet tar tillbaka kontrollen över Representanthuset. Det gör att den demokratiska majoriteten kan blockera delar av Donald Trumps politiska agenda. Ännu viktigare är dock den stärkta möjligheten att genomföra utredningar av presidenten. Valresultatet kommer att göra det svårare för Trump att blockera den särskilde åklagaren Robert Muellers pågående utredning av misstänkta kopplingar mellan Trumps kampanj och ryska intressen, trots att Republikanerna stärkte sin kontroll över Senaten, där 35 av 100 säten stod på spel. Totalt fick Demokraterna 12 miljoner fler röster än Republikanerna i Senatsvalen, men på grund av valsystemet där mindre delstater har lika många senatorer (två) som stora och folktäta kunde Republikanerna behålla sin majoritet.

Mellanårsvalet var även en historisk framgång för både kvinnliga och minoritetskandidater. På onsdagen hade 92 kvinnor valts till Representanthuset där det tidigare rekordet var 84, och minst tio nya kandidater i Senaten innebär att 23 av institutionens hundra säten hålls av kvinnor. I Massachusetts valdes Ayanna Pressley till statens första svarta kvinna i kongressen, socialisterna Rachida Tlaib och Ilhan Omar blev de första muslimska kvinnorna i kongressen samtidigt som två kvinnor från USA:s ursprungsbefolkning valdes in för första gången. I Colorado valdes även en demokratisk kandidat till USA:s första öppet homosexuella guvernör.

Större relativ framgång för vänstern än Demokraterna

På det hela var framgången dock mindre än Demokraterna hade hoppats på. I flera viktiga delstater som Texas, Florida och Georgia misslyckades man med att avsätta republikanska ämbetsinnehavare. Men för den radikala delen av partiet var resultatet otvivelaktigt en seger. Vinsten i Representanthuset har fått den progressiva fraktionen Congressional Progressive Caucus (CPC) som grundades av Bernie Sanders att växa ytterligare. Förutom Omar och Tlaib valdes Alexandra Ocasio-Cortez från New York in tillsammans med flera andra. På lokal nivå valdes medlemmar i Democratic Socialists of America (DSA) och andra uttalade socialister in i en rad delstatsförsamlingar, bland annat Pennsylvania där tre kvinnliga medlemmar i DSA valdes in i delstatens representanthus. Därmed kommer trycket inifrån att öka på Demokraterna att röra sig vänsterut inför nästa presidentval. Alexandra Ocasio-Cortez har även talat om behovet av en demokratisk motsvarighet till Tea Party-rörelsen, det vill säga en så kallad ”sub-caucus” som kan radikalisera partiet i en progressiv riktning.

Mellanårsvalet var även en historisk framgång för både kvinnliga och minoritetskandidater

En annan framgång var det totala valdeltagandet som ökade med 30 miljoner från 37 procent 2014 till 49 procent. I vissa delstater som Georgia gjorde oegentligheter vid rösträkningen att vissa röstlängder fick räknas om. I Florida tvingades samtliga röster räknas om. Republikanerna anklagades i flera delstater för att på administrativa vägar hindra människor att rösta, i synnerhet minoritetsgrupper som i högre utsträckning stödjer Demokraterna.

Sjukvårdsfrågan splittrar Trumpväljare
För många förklaras framgången med motståndet mot Donald Trump som stadigt har växt sedan han valdes till president för två år sedan. Bernie Sanders sade till The Guardian att resultatet var ”ett mycket tydligt meddelande från det amerikanska folket mot Trumps politik, hans beteende och hans bigotteri”.
Men det faktum att demokratiska kandidater lyckades vinna i flera delstater som ansågs ha förlorats till Trumps republikaner, såsom Wisconsin, Michigan och Pennsylvania där Demokraterna vann guvernörsvalen, visar att det politiska program som de flesta demokrater numera omfamnar utövar en stark lockelse på en stor del av trumps väljarbas. Den enskilt viktigaste komponenten i det programmet är kravet på gratis allmän sjukvård. Frågan som från början enbart drevs av Bernie Sanders och en grupp kandidater knutna till honom har på senare tid kommit att accepteras av allt fler demokratiska politiker. Samtidigt visar opinionsundersökningar att många Trumpväljare är nöjda med den sjukvårdsreform som drevs igenom av Barack Obama och snarare vill expandera den. Det innebär att en demokratisk presidentkandidat som sätter frågan om ”Medicare for All” högt på agendan inför valet 2020 sannolikt har en stor chans att vinna mot Donald Trump. Frågan är dock om så kommer att bli fallet.

Hillary 4.0?
Framgången för progressiva demokrater har gjort att spekulationerna om vem som ska bli partiets presidentkandidat har svällt till att innefatta allt fler namn. Till de vanliga namnen Sanders, Elizabeth Warren, Kamala Harris, Joe Biden och Cory Booker har en drös nya fogats. Bland annat senatskandidaten Beto O’Rourke som var en hårsmån från att besegra ärkerepublikanen Ted Cruz i ärkerepublikanska Texas, och Andrew Gillum som var lika nära att bli guvernör i Florida. Ett mindre nytt namn som dock också har dykt upp i spekulationerna de senaste dagarna är Hillary Clinton.

Det var i söndags som Clintons tidigare rådgivare Mark Penn och lokalpolitikern Andrew Stein skrev i en opinionsartikel i Wall Street Journal att den tidigare utrikesministern och presidentkandidaten sannolikt kommer att ställa upp igen, trots att hon för två år sedan slog fast att gratis sjukvård aldrig kommer att bli verklighet i USA. Med hänvisning till Bill Clinton och Barack Obama hävdade de att man inte kan utesluta att Hillary Clinton ger sig in i loppet, även om hon först hävdat att hon inte tänker göra det:
”Hon kanske till och med hoppar över (det första primärvalet i) Iowa och ger sig in i loppet senare, men ni kan vara säkra på att Hillary 4.0 på ett eller annat sätt är på väg.”

Med tanke på förra veckans resultat skulle ett sådant scenario utgöra något slags rekord i politisk tondövhet. För som Keeanga-Yamahtta Taylor skrev i The Jacobin efter valet:
”Vi har nu bevis på att man inte kan besegra vit sydstatsnationalism med mjäkiga moderata uppmaningar till hövlighet och gott styre.” ”Det enda sättet som vi kan begrava mardrömmen Trump på är en radikal politisk agenda som erbjuder ett verkligt alternativ till status quo.”
Om något namn är förknippat med det senare så är det Hillary Clinton, oavsett vilken uppdaterad version man väljer att förpacka henne i.

Texten är en uppdaterad version av artikeln som publicerades den 7 november.