En gång skrev jag en krönika om min tid som redaktionsassistent på bokförlag. Mitt jobb var att skriva refuser och fåfängt hoppas på ett ytterst sällsynt guldkorn i det ständigt växande berget av spontaninskickade manus. Efter krönikan, som handlade om återkommande klichéer bland bokmanus (som den personligt skrivna skilsmässouppgörelsen och de så kallade mormorsmanusen om tre små kottar i skogen) översvämmades jag av mejl från aspirerande författare som undrade vad de skulle göra för att bli sedda, lästa och utvalda. Var tredje svensk drömmer om att bli författare.
Myten om att skriva den där boken, skicka den till ett bokförlag och bli antagen för utgivning skimrar fortfarande för många aspirerande författare. Samtidigt är det nog färre som förstår hur traditionell förlagsverksamhet håller på att förändras och hur de kan bli utnyttjade på kuppen.
Vad är förläggandets essens? Jag skulle säga att det handlar om rätten att publicera och sälja en författares verk. Förläggaren tar en ekonomisk risk och gör ett redaktionellt arbete, i utbyte delas eventuell ekonomisk vinst mellan förlag och författare. I dag finns stora möjligheter för författare att förlägga sina egna böcker genom egenutgivning och själva ta den ekonomiska risken, något som existerande förlag har börjat betrakta som ett underlag för sin egen verksamhet. Exempelvis Bonnierägda självpubliceringstjänsten Type & Tell som rider på Bonniers varumärke för att erbjuda betaltjänster som redigering, formgivning och marknadsföring.
Mellan traditionell förlagsverksamhet och egenutgivning finns de så kallade ”hybridförlagen”, det vill säga de företag som ”ger ut” författares verk, utan att ta den ekonomiska risken, men däremot del av den eventuella vinsten. Som antagen författare uppmanas du till exempel att själv investera minst 100 000 kronor för att bli utgiven på hybridförlaget Hoi. Men alla har förstås inte 100 000 bara sådär. Därför går Hoi nu ut med att de har startat ett samarbete med låneföretaget Toborrow som ett sätt att ”göra kapital mer tillgängligt för förlagets författare”. Den cyniska idén är att författarens släkt och vänner ska pytsa in.
Herregud! Lyssna på en luttrad kulturarbetare och låna för guds skull inte pengar på basis av någon romantiserad bild av att hålla din egen bok i handen. Lite kalla fakta: i Sverige finns ännu ingen författare som slagit igenom vare sig via egenutgivning eller hybridförlag. Denna litteratur som saknar infrastruktur har extremt svårt att nå ut till köpare, den recenseras mycket sällan och köps inte in av bibliotek. Det är generellt extremt svårt att tjäna pengar på sitt författarskap. Hundra tusen kronor får inte du eller dina nära och kära igen. Våga tänk tanken: om du blev nekad av alla riktiga förlag så var det tyvärr förmodligen av en anledning. Och om det är någon tröst så har en välbesökt blogg eller instagramkonto fler besökare än en genomsnittlig bok någonsin får läsare.
