I år går Nobelpriset i kemi bland annat till en aktivist. Och han planerar att använda sig av uppmärksamheten för att tala om vad han kallar den illegitima Israeliska ockupationen av Palestina. Flamman har mött George Smith för en exklusiv intervju i Stockholm.
Plötsligt blev George Smith expert på allting. Han har förvisso varit expert på immunologi och kemi länge, men när han tilldelades Nobelpriset i kemi tillskrevs han rollen som expertkommentator på allt ifrån amerikansk fotboll till den israeliska ockupationen av Palestina.
Det senare är han åtminstone glad över.
Sedan många år tillbaka är årets Nobelpristagare i kemi också inblandad i rörelsen för det palestinska folkets rättigheter.
George Smiths engagemang började egentligen med Vietnamkriget, men har sedan dess vuxit till att innefatta även andra frågor där han anser att hemlandet USA, har en ”plump i sitt humanitära register”.
Flamman möter Nobelpristagaren i samband ett möte anordnat av den svenska Palestinarörelsen. Det hålls i en illa upplyst restaurang på Kungsholmen i Stockholm. Drygt trettio personer med kopplingar till rörelsen, och ett turkiskt tv-team är på plats.
Det är en otypisk programpunkt för Nobelpristagaren, som har ett fullspäckat schema under den korta visiten i Sverige. Han har körts till platsen i Nobelkommitténs bil, utan att ha hunnit sova av sig jetlaggen, och har en attaché med sig.
George Smith är trött, men amerikanskt trevlig och ödmjuk. Han ställer leende upp på selfies med andra aktivister. Någon ger honom en palestinasjal. När han försöker ge tillbaka den vägrar givaren.
– Jag har redan två, säger George Smith.
– Jag har tio, svarar aktivisten.
Sjalen stannar på.
– Det här är lite som kulturell appropriering. Det är att låtsas att vara någon man inte är; jag är inte palestinier. Men det är bra kulturell appropriering.
Sedan Nobelpriset tillkännagavs i början på oktober har situationen för aktivisten Smith förändrats. Som medlem i BDS-rörelsen som jobbar för bojkott, deinvseteringar och sanktioner, har han bland annat tagit ställning för akademisk och kulturell bojkott av Israel.
Att en framstående forskare bojkottar evenemang med tydlig koppling till den israeliska staten är en sak. Att en Nobelpristagare gör det är en annan.
–Till att börja med så vill jag säga att akademisk och kulturell bojkott av israel inte innebär att vi bojkottar enskilda personer. Vi bojkottar events som är sponsrade och som på något sätt representerar regimen i Israel. Det är inte en bojkott mot någon individ, någon annan akademiker eller kulturutövare, säger George Smith.
Förändrar Nobelpriset hur du kan tala och agera i politiska frågor?
– Det är klart att det gör. Aldrig på en miljon år skulle jag ha blivit inbjuden till ett sånt här möte annars. Det kommer att finnas fler möjligheter för mig att tala om den här frågan, som jag är väldigt entusiastisk inför.
George Smith har också fått känna på baksidan av uppmärksamheten. Hans ställningstagande för palestiniers rättigheter har bland annat gjort att han utmålats som antisemit, av till exempel pro-Israeliska Canary Mission, en sida som kartlägger studenter och lärare på amerikanska universitet som anses ha antisemitiska åsikter.
Canary Mission har kritiserats för att tolka all kritik av den isrealiska politiken eller staten som just antisemitism. I fallet George Smith är anklagelserna bland annat att han kritiserat sionismen och kallat Gaza för ”ett utomhusfängelse”.
Nobelpristagaren låter också kritiken rinna av sig. Som ingift i en judisk familj verkar hans stora oro vara dålig stämning på familjesammankomster. Och han vill inte skapa någon antagonistisk situation med judiska Israelvänner i USA.
– Det skulle hjälpa väldigt mycket om judar inom diasporan i USA och på andra platser skulle överge sitt blinda stöd för Israel. Det eroderar redan nu, men om de judiska samfunden kunde ställa sig upp och ta ställning mot åtminstone ockupationen och den apartheidartade regimen skulle det hjälpa otroligt mycket, säger George Smith, som menar att även om judar utgör bara en liten del av den amerikanska befolkningen så är deras röster särskilt starka i just frågan om Israel och Palestina.
Men George Smith säger också att man får akta sig, som Nobelpristagare, för att tala om för andra människor hur de ska göra saker.
– Jag nämnde tidigare att som Nobelpristagare blir man expert på allting. Det är en fara som man måste akta sig för, men det ger en i alla fall en möjlighet och…
George Smith tystnar en sekund, innan han fortsätter.
– Det skulle inte kännas rätt att inte utnyttja det inom rimlighetens gränser.
Men det finns en gräns?
– Det finns en gräns, ja. Det finns gränser för hur mycket man kan låtsas vara den gamle vise. På vissa sätt underminerar det budskapet, det skadar det istället för att stärka det. Men jag kommer inte att vara tyst för att min åsikt är irrelevant. Det är definitivt relevant för mig.
Som plötslig expert på Israel-Palestina-frågan förespråkar George Smith en så kallad enstatslösning, istället för en uppdelning av området i två separata stater. Delar av den rörelse som kämpar för palestinska rättigheter håller inte med honom, och George Smith är till exempel inte helt nöjd med att den svenska staten erkänt Palestina som ett eget land.
– Det är lite som att erkänna de palestinska myndigheterna. Ett erkännande av Mahmoud Abas, Fatah-partiet och PLO. Det är väldigt långt ifrån ett perfekt system, och att låsa fast det skulle vara lite som att erkänna en tvåstatslösning. Så jag kan inte vara entusiastisk över det. Men att ta det steget kräver ett visst mod för ett land, så det är beundransvärt på sätt och vis.
Tror du att vi kommer att få se slutet på ockupationen under vår livstid?
– Tja, jag är 77, så det är nog optimistiskt.
Men du är säker på att den kommer att få ett slut?
– Ja. Kanske inte på ett storslaget och triumfatoriskt vis, ungefär som det blev i Sydafrika, utan kanske mer som det blev i Spanien: långsamt och gradvis.
Fakta
Kemipriset tilldelas 2018 tre personer. Förutom George Smith får även hans kollega Gregory P. Winter priset för deras gemensamma arbete ”för fagdisplay av peptider och antikroppar”. Priset delar de båda med Frances Arnold ”för den riktade evolutionen av enzymer”.
