Jag borde så klart ha varit tydligare med att min ledare ”Muf ligger steget före vänstern” i Flamman nr. 48/2018 handlade om den svenska debatten. Som Johan Lönnroth påpekar finns det en betydligt mer levande diskussion om penningpolitiken och det finansiella systemet utanför Sverige.

Lönnroth kunde också ha nämnt Labourledaren Jeremy Corbyns förslag om ”Kvantitativa lättnader för folket”, som går ut på att nya pengar som skapas av den brittiska centralbanken ska gå direkt till samhällsnyttiga investeringar i stället för pumpas ut på finansmarknaderna och bidra till att blåsa upp värdet på aktier, bostäder och andra tillgångar. Eftersom Storbritannien liksom Sverige inte är med i EMU skulle man kunna se Corbyns förslag som en mer fruktbar utgångspunkt för debatt om svenska förhållanden än euroobligationer.

Att den internationella vänsterrörelse som Johan Lönnroth lyfter fram tvingas ägna sådan möda åt att lösa problem skapade av den europeiska valutaunionen är ett sorgligt faktum, som kanske förklarar varför den debatten engagerar få i Sverige. Så länge utgångspunkten är att euron måste räddas till varje pris är det inte heller förvånande att man landar i förslag som går i riktning mot ökad överstatlighet – att exakt detta skulle bli en nödvändig följd av euron var ju något som kritiker lyfte fram redan innan den skapades.

Man kan så klart argumentera för att euron är nödvändig om man vill. Men att låtsas som att en utveckling mot europeisk federalism är den enda möjliga formen av internationellt samarbete för att begränsa finanskapitalets makt eller det enda alternativet till nationalism främjar knappast debatten.

Läs Johan Lönnroths insändare här.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.