För en dryg månad sen stod Centerpartiet inför möjligheten att rösta fram Ulf Kristersson som statsminister efter att partiet hjälpt SD att fälla Stefan Löfven. Om de bara röstade fram Kristersson som statsminister så skulle de få igenom sina hjärtefrågor som höjda hyror, otrygghet på arbetsmarknaden och sänkt skatt för överklassen. Men Centerpartiet visste att om de röstade fram Kristersson utan vidare så skulle det kosta dem många röster eftersom de då skulle bryta sitt löfte till sina väljare och ge stort inflytande åt ett rasistiskt parti. Därför var Centerpartiet tvungna att ta en omväg till den slutdestinationen och först skapa en trovärdig berättelse som gör att de kan låtsas som att de inte hade något annat val än att ge SD inflytande.

Hela dramat kring regeringsbildningen har handlat om skapandet av en berättelse, en ursäkt. När Annie Lööf kommer till Stefan Löfven med en kravlista som inte ens Reinfeldt hade vågat driva så handlar det inte om ett försök till samarbete. Efter att Lööf presenterade sin kravlista sa hon: ”Jag ser ju att Stefan Löfven egentligen har två val här. Antingen så är det viktigt för honom att behålla statsministerposten och då får han driva liberal borgerlig politik. Eller så är han mån om att bevara viss del av socialdemokratisk politik och då får han släppa fram en annan statsminister.” Att kräva att Löfven inte ska driva någon socialdemokratisk politik låter inte som ett krav från någon som gör ett seriöst försök till samarbete. Löfven erbjöd Lööf mer liberal politik än vad som är klokt och rimligt med höjda försvarsanslag, borttagen värnskatt, marknadshyror i nya bostäder, att acceptera vinster i välfärden och en massa mer. Centerpartiet å andra sidan har vägrat att kompromissa på sina mest extremistiska nyliberala krav som att till exempel ge arbetsgivare rätt att ignorera turordningsregler och därmed kunna sparka fackligt engagerade.

Lööf vet att om hon kräver att ett parti som grundades av LO att dem ska beröva facken på en stor del av deras makt (och därmed undergräva svenska modellen) så kommer det leda till ett nej-svar

När Annie Lööf sen går ut i en presskonferens och säger ”Jag är besviken över att Socialdemokraterna inte tog denna historiska chans till samarbete över blockgränsen”, så är det uppenbarligen ett försök att skapa en berättelse där hon öppnade famnen för socialdemokraterna men blev nekad. Men är det en öppen famn när man inte är villig att komma med rimliga krav och endast kräver eftergifter i förhandlingarna. Lööf vet att om hon kräver att ett parti som grundades av LO att de ska beröva facken på en stor del av deras makt (och därmed undergräva svenska modellen) så kommer det leda till ett nej-svar.

Den ”öppna famnen” är endast ett spel för gallerierna. Annie Lööfs uttalande på presskonferensen och hennes skenheliga vädjan om att alla bör vara lika konstruktiva som hon är därför typexempel på den sentida trumpifieringen av svensk politik, där berättelsen kommer först och folkets bästa kommer sist. De rödgröna förlorade inte valet efter att Lööf lämnade sitt besked. Valet förlorades på valdagen när det blåbruna blocket fick 60 procent av rösterna.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.