Grattis till priset! Vad betyder Ivar Lo Johansson för dig?
– Relationen har gått från inspiration till en sorts uppror för att sluta i försoning. Jag började skriva på allvar när jag var sjukskriven från mitt jobb på Scania i Södertälje efter en liten operation. På sjukhuset låg jag och läste Tröskeln, tredje delen i Ivar Los memoarsvit. Det var idealisk läsning för en ung arbetare med skrivardrömmar. I kapitel efter kapitel pumpade han mig med självförtroende. Det var inte bara så att den som hade erfarenheter som mina kunde bli författare – de gav också upphov till den mest betydande litteraturen.
– Några år senare skrev jag en uppkäftig recension av hans bok Till en författare,  där han hade samlat essäer om arbetarlitteraturen. Jag tyckte att han hade fel i många av sina kategoriska uttalanden, som när han jämförde den latinamerikanska romanen med ”indianböcker” och avfärdade humorn som ett konserverande av förtrycket för att den leder till försoning.
– Men ju mer jag läste av hans romaner, desto mer greps och imponerades jag. Jag läste om Till en författare och lade märke till andra sidor, som när han betonar det svårfångade i begreppet realism, att innebörden i det rör sig från en tid till en annan.

I Kommunalarbetaren sa du att priset ett erkännande för barn- och ungdomslitteraturen. Är barn- och ungdomslitteraturen underskattad i arbetarlitteraturens sammanhang?
– Den är underskattad och osynlig i alla vuxenlitterära sammanhang. Betydande författare kan få en rad internationella priser och massor av unga läsare, men när det talas om den svenska litteraturen räknas de inte. Barn- och ungdomsboksförfattare är till exempel nästan aldrig med i Babel i tv.

Finns det något i barn- och ungdomslitteraturen som gör den särskilt lämplig för att förmedla radikala idéer?
– Särskilt ungdomsboksförfattare ligger inte sällan före när det gäller att fånga det som rör sig i samhället, helt enkelt för att vi ofta har kontakt med ungdomar och tidigt upptäcker vad som är på gång.

Vilken barn- och ungdomsbok skulle du säga är radikal i dag?
– Det finns många. Barnfattigdom beskrivs till exempel i både romaner och bilderböcker – som Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg och Veckan före barnbidraget av Elin Johansson och Ellen Ekman. Men dagens böcker presenterar inga lösningar, är inte alls plakatpolitiska på samma sätt som en del av 70-talets barnlitteratur, utan gestaltar i stället problem och överlåter till läsaren att dra slutsatser. Ett lysande exempel är Nina Ivarssons Risulven Risulven, som skildrar den trasiga vänskapen mellan en flykting och en pojke med en missbrukande mamma.
– Hit hör förstås också mina böcker. Jag tänker inte ”budskap”, utan ”undersökning” – jag undersöker hedersvåld (som i Din syster måste dö, 2017 reds. anm) eller hur det kan vara för en ung muslim att bli klämd mellan rasister och islamister. Å andra sidan vilar böckerna naturligtvis på mina värderingar – att jag självklart är hård motståndare mot såväl hedersvåld som rasism och islamism. Men även när boken främst handlar om något annat vill jag göra klassperspektivet närvarande.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.