Inrikes 17 januari, 2019

Eftergifter och krav – vänsterröster om V och regeringsförhandlingarna

Efter fyra månader vid sidlinjen av regeringsbildningen hamnade Vänsterpartiet i centrum för den politiska debatten. I morgon fredag stundar omröstningen av Stefan Löfven som statsminister för en regering i blocköverskridande samarbete med Centerpartiet och Liberalerna. Men priset på en sådan överenskommelse stavas enligt många vänsterdebattörer: vänsterpolitik.

Fri hyressättning för nybyggnationer, språktest för nyanlända, skattesänkningar och definitivt inget stopp för vinster i välfärden. Men kanske framför allt en klausul som ska hindra Vänsterpartiet från politiskt inflytande under kommande mandatperiod. Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och Miljöpartiet går stick i stäv med Vänsterpartiets politik, och det som kallats ”förnedringsklausulen” har väckt stora protester inom vänstern. Det skulle innebära att Vänsterpartiet inte skulle få något politiskt inflytande i varken budgeten eller inom de 73 punkter som finns i överenskommelsen. Under måndagen meddelade Jonas Sjöstedt att de inte kommer att släppa fram Löfven i en statsministeromröstning under rådande omständigheter, men kraven från Sjöstedt har kritiserats för att vara alltför diffusa.
– Det Sjöstedt sa var väldigt milda krav, för förutom de här 73 punkterna så vet jag inte vad man kan få. Flyttas ett komma så blir det ju Ulf Kristersson. Därför tolkar jag Sjöstedt som att han nu protesterar, och så kommer han och Löfven ha en diskussion, kanske blir det mer ursäkter från Löfven och garantier. Lite piruetter för att ge Vänsterpartiet upprättelse, men som parlamentet ser ut nu kan ju inte Vänsterpartiet påverka politiken, säger Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys.

Vänsterpartiet borde verkligen vara mycket mer kaxiga i det här läget och gå ut mycket mer oppositionellt

De krav han syftar till är att Jonas Sjöstedt lyft fram att han ville behålla de reformer som Vänsterpartiet drivit igenom, bland annat glasögonbidrag för barn och höjt studiebidrag, men i övrigt var eftergifterna Sjöstedt ville se inte formulerade. Något som bland andra Mathias Wåg, debattör och journalist i Researchgruppen, uttrycker en stark oro för.
– Vänsterpartiet borde verkligen vara mycket mer kaxiga i det här läget och gå ut mycket mer oppositionellt. Om man gör det kan Vänsterpartiet vara en fri kraft inför nästa val. Men jag tycker att den här överenskommelsen är katastrof, ett nyliberalt reformpaket som socialdemokrater ska vara med att genomdriva, säger han.

Arbets- och strejkrätten begränsas i bakgrunden
Mathias Wåg menar att konsekvenserna av att släppa igenom överenskommelsen i dagsläget är alltför stora, eftersom Vänsterpartiet är uteslutet från alla ekonomiska områden. Han tycker att symboliska, mindre frågor som inte kostar så mycket hamnar i fokus, medan arbets- och strejkrätten begränsas i bakgrunden.
– Konsekvenserna skulle bli för stora för Vänsterpartiet i det långa loppet. Det lilla man har att vinna nu förlorar man på i längden. Det skulle vara om man hittar områden att freda, om man lägger ned utredningen och förändringsförslagen i strejkrätten. Det skulle vara oerhört viktigt, men det är just de områden man vill ha bort vänstern ifrån, säger han.

Tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet, Rossana Dinamarca, är även hon upprörd över överenskommelsen, och menar att situationen är orimlig, men svaret ganska enkelt.
– Om det krävs fem partier för att få en majoritet och Löfven som statsminister, då går det inte att göra en överenskommelse med fyra av dem där det femte inte har nåt inflytande alls. Vänsterpartiet måste vara en del av förhandlingarna på samma villkor som Liberalerna, Miljöpartiet och Centerpartiet, det räcker inte att man har kvar gamla fina reformer. Något annat är inte acceptabelt, säger hon.

V är i en gynnsam förhandlingsposition
Rossana Dinamarca menar att om man släpper fram Stefan Löfven med krav på bara mindre frågor, som busskort till barn eller gratis simskola, så är Vänsterpartiets inflytande helt dött. Att det är nu, och inte sen, som Vänsterpartiet är i en gynnsam förhandlingsposition. Hon tycker inte att man då kan lägga ansvaret för regeringsbildningen på Vänsterpartiet.
– Överenskommelsen presenterades för Vänsterpartiet i media, då går det inte att peka ut dem som ansvariga. Skulle det bli en moderatledd regering med SD då är det ju för att C och L släppt fram det. Chansen är här och nu. Det är nu Vänsterpartiet har möjlighet att påverka, därför måste de ta den chansen, säger hon.

Men att det reella, politiska inflytandet för Vänsterpartiet i dagens parlamentariska situation oavsett klausul är begränsat är också svårt att göra någonting åt, lyfter hon fram. Något som Vänsterpartiets ordförande i Malmö, Mirjam Katzin också håller med om.
– Det är ju inte en rödgrön majoritet, så några eftergifter måste göras. Det jag tycker att man ska sikta in sig på är de systemskiftande förändringarna som man måste ha en röd gräns mot. Det blir nästan som att vi får uppdraget att rädda Socialdemokraterna från sig själva för att de inte ska flytta för långt högerut. Men en del förslag i överenskommelsen är ju i rätt riktning vad gäller bland annat klimat, säger hon.

Att det blir upp till Vänsterpartiet att föra vänsterpolitik å Socialdemokraternas vägnar anser både Mirjam Katzin och Daniel Suhonen. Den senare förklarar det som att en mittenregering skulle skapa en rejäl förskjutning i det politiska landskapet, där Socialdemokraterna går åt höger i regeringsställning, och Vänsterpartiet blir de enda som för vänsterpolitik.
– När Socialdemokraterna driver en poltik som leder till högre hyror och kräver att facken går med på stora urholkningar, i praktiken ger upp kärnan av välfärdsmodellen och ger upp att driva vinstfrågan, ger upp att försvara anställningstryggheten, ja då öppnar det för vänstern att ta den positionen, säger Daniel Suhonen.

_____________________________________