Under tisdagen höll USA:s nationelle säkerhetsrådgivare en presskonferens i Vita Huset. John Bolton, som säkerhetsrådgivaren heter, hade ett block under armen när han gick in på pressträffen. Under densamma svarade han på frågor om president Trumps analys av Venezuela och sade då att USA kan komma att agera militärt i Venezuela. ”Presidenten har varit tydlig med att ingenting är uteslutet”, menade John Bolton inför pressuppbådet.

Uppmärksamma journalister och fotografer kunde på Boltons block läsa ”5 000 troops to Colombia”. Efter detta var spekulationerna igång. Enligt Aftonbladet så har en anställd på försvarshögkvarteret Pentagon uppgett för AP att man inte sett någonting som tyder på att trupper till Colombia är på gång.

Men skulle någon egentligen vara förvånad om det var så att Trumps administration planerade att skicka ytterligare 5 000 trupper till Venezuelas grannland Colombia?

Den ekonomiska krisen i Venezuela har eskalerat till en situation som nu ligger bortom all rimlighet. Den legitima ilskan mot Maduros regering, hur landets ledare hanterar ekonomin och möjligheten för venezolaner att leva och verka är en del av det som nu händer. Men det är långt i från hela bilden.
Den höger som mobiliserar delar av oppositionen är inte någon ”Ulf Kristersson”-höger eller ens ”Carl Bildt”-höger. Som Vänsterpartiets Ali Esbati uttryckte det i förra veckans avsnitt av Gomorron, vänstern!: ”Den latinamerikanska högern är ju inte att leka med. Några av de personer som är ledande i oppositionen är inte folk som tycker att socialism är lite dåligt – det är såna som tycker att fattiga inte riktigt är människor”. I Brasilien har en av dessa högermän kommit till makten i Jair Bolosonaro. Detta gör inte hela oppositionen till terrorister och fascister – men det kan förklara för den oinvigde vad det är regeringen står emot.

Att liberaler – som ägnat ledarsidor upp och ner åt att utmåla Donald Trump som ett hot mot demokratin i USA – nu står helt tysta och undfallna i relation till USA:s uttalade hot mot Venezuela: det är bisarrt

Jag är kritisk till president Maduro (och indirekt också till den tidigare presidenten Hugo Chavez) för att senare regeringar inte har förvaltat de ekonomiska och sociala framsteg som skedde under 2000-talets början, för att man inte gjort sig oberoende av oljepengarna och för att man istället för att fortsätta bygga legitimitet för de sociala framsteg och reformer som format generationer av venezolaner har ändrat på reglerna när det folkliga stödet börjar tryta.

Men samtidigt så är det svårt att bara se på när USA ska agera världspolis och diktera vilken regering som är legitim. Att liberaler – som ägnat ledarsidor upp och ner åt att utmåla Donald Trump som ett hot mot demokratin i USA – nu står helt tysta och undfallna i relation till USA:s uttalade hot mot Venezuela: det är bisarrt.

Alltså: Man kan vara kritisk till Maduro och för demokrati i Venezuela utan att acceptera att Donald Trump får dubba presidenter och bestämma vilka regeringar som är legitima.