För Vänsterpartiet blir det centralt att inte ägna sig åt arbetarrörelsekanibalism på S kadaver men ändå vinna arbetarklassen. Då krävs ett mer välkomnande arbetssätt och tilltal.
Vi har tolv år på oss att rädda klimatet enligt FN:s klimatpanel, det vill säga hålla den globala uppvärmningen i schack på maximalt 1,5 graders höjning och därmed undvika en fullständig klimatkatastrof.
För att snabbt driva igenom en kraftfull omställningspolitik behöver arbetarklassen mobiliseras från grunden för en hållbar klimatpolitik. De 10 rikaste procenten i världen står nämligen för 50 procent av koldioxidutsläppen och deras egenintresse blockerar nödvändig förändring. De 100 värsta företagen står för 70 procent av världens växthusgaser. Ett fåtal tjänar alltså mycket pengar på nuvarande system och förstör jordens klimat.
När Socialdemokraterna bildar koalition med Mp, C och L, vilar nu ansvaret tungt på Vänsterpartiet. För att rädda klimatet behöver vi vinna arbetarklassen. I höstas röstade 9 procent av alla arbetare på Vänsterpartiet enligt Valu, samma siffra som 2014. Det kan jämföras med S som backar till 34 procent och Sd som ökar till 24 procent.
Så länge SD ökar i arbetarklassen kan vi glömma både klimatambitionerna och en framtida rödgrön regering. Såväl Gula västarna i Frankrike som forskningsrapporter visar att det är otänkbart att de fattiga ska betala klimatnotan. När S, MP, C och L-politiken börjar förverkligas kommer troligtvis socialdemokraterna att fortsätta tappa arbetarväljare. Då vilar ansvaret tungt på oss i Vänsterpartiet att fånga upp dem och erbjuda ett trovärdigt alternativ. Men för att lyckas behöver vi justera vårt fokus en aning. Det bör göras redan i EU-valet.
Såväl Gula västarna i Frankrike som forskningsrapporter visar att det är otänkbart att de fattiga ska betala klimatnotan
För EU har i allra högsta grad med främlingsfientligheten att göra. Som anställd på fackförbundet Byggnads vet jag mycket väl hur EU:s utstationeringsdirektiv banat väg för svartarbete och lönedumpning inom bygg och transport. Här gror missnöjet. För SD:s del fungerar dessa branscher som murbräckor in i hela arbetarklassen.
Vi behöver fokusera på ett socialt Europa med schyssta villkor och skälig lön. Om nationella sociala rättigheter går längre än EU så ska dessa stå över EU-rätten. Vi behöver dessutom bättre samverkan mellan olika myndigheter för att komma åt fusket.
Att vinna arbetarklassen är givetvis också en strategisk fråga för ett socialistiskt parti. Det är något helt annat än ”smarta” försök till röstmaximering genom att plocka ”de lägst hängande frukterna”, det vill säga att sikta in oss på S-väljarna. Det är givetvis bra om dessa väljare går till V men röd arbetarrörelsekannibalism på S kadaver är inte lösningen. Om S vid valet 2022 tappar till 25 procent av rösterna och Mp landar på 5 procent så krävs det minst 20 procent för V för att få en rödgrön majoritet. Det är också troligt att S kommer att tappa bland arbetarväljare. Fångar vi inte upp dem är vi illa ute.
Det är därför uppenbart att vi behöver ett seriöst och strategiskt fokus på arbetarklassen. Givetvis är arbetarklassen heterogen, det är något alla är medvetna om. Men vi måste vända oss direkt även till arbetare inom till transport och bygg. Förståelsen i partiet måste bli större runt dessa frågor, våra förslag bättre och vårt tilltal mer direkt både språkligt och i bild. Ska V vara det arbetarpartiet vi vill så måste vi också bli mer välkomnande. Det fackliga nätverket är ett utmärkt initiativ som bör tilldelas mer resurser och uppvärderas ytterligare.
Gula västarna i Frankrike visar hur det kan gå när miljönotan vältras över på arbetarklassens skuldror. I stället ska vi liera oss med dem, stärka vår egen arbetarklassbas, öka medvetenheten om klimatfrågans brådska, föreslå utbildning och omställningsjobb, satsa stort på gröna investeringar som skapar massor med nya jobb, utveckla grönt och klimatsmart byggande och boende. Men framför allt måste arbetarrörelsen vara den kraft som mobiliseras för att tvinga de rika att ställa om.
I maj är det dags för EU-valet. Låt frågorna om ett socialt Europa och om hur vi räddar klimatet bli vänsterpartiets huvudfrågor. Det är dags att knyta dem samman. Det är dags att erbjuda arbetarklassen ett stridbart alternativ. Det är dags att bli ett socialistiskt och feministiskt arbetarparti på ekologisk grund.
