Ur avsky uppstod John Patrick Learys bok om ord som ”content”, ”wellness”, ”curator” och ”brand”. En studie som påminner oss om hur språket både kan spegla och omforma en kultur.
Keywords: The New Language of Capitalism
John Patrick Leary.
Haymarket Books, 2018.
För femton år sedan utkom Lars Melins fackbok Corporate Bullshit: Om språket mitt i city (Svenska förlaget) – en, för att citera dess förord, ”rundvandring i Norrmalmstorgskans många yttringar”. Mottagandet blev gott. I Dagens Nyheter ansåg man exempelvis att Corporate Bullshit var ”den givna företagsjulklappen” och sedan dess har den trycks om flera gånger.
På ytan kan John Patrick Learys nyligen utgivna ”fältguide”Keywords: The New Language of Capitalism (Haymarket Books) verka som ett slags amerikansk version av Corporate Bullshit – båda handlar ju om kapitalismens rotvälska. Men där Melin mest staplar modeord och utslitna uttryck på varandra går Leary etymologiskt till botten med exakt hur språk kan användas till att upprätthålla ojämställdhet och få nyliberalism att framstå som något normalt, något sant.
Eller, för att ytterligare tydliggöra skillnaderna mellan dem: där Melin håller sig neutral citerar Leary marxistiska filosofer.
Att läsa Keywords är sålunda en ögonöppnande sysselsättning – även för en svenskspråkig. Tendenserna den tar upp – som att nyliberalismen slukar eller approprierar vårt andliga och sociala liv, och att kapitalismen vill osynliggöra arbetskraften – är universella i dag. Några av orden som i boken beskrivs – ”brand”, ”content”, ”curator”, ”wellness” – har som bekant även urskillningslöst direktimporterats till Sverige. Har du förresten tänkt på hur ”content” förvandlar kreativitet – och i förlängningen kreatören – till en sak? Och visste du att ”personal brand” har sina rötter i en hårresande Fast Company-artikel signerad förvaltningskonsulten Tom Peters?
Språket har möjligheten att både passivt spegla och aktivt omforma vår omvärld. Hur vi använder språket är med andra ord viktigt.
Leary själv skriver att Keywords ”uppstod ur avsky”, och att han hoppas att han kan egga sina läsare till att argt förkasta senkapitalismens tomma löften och byta ut dem mot något bättre – ”people power” i stället för privat ”empowerment”, ”imagination” i stället för ”entrepreneurship”, ”free health care” i stället för ”wellness”…
Till sin kärna är Keywords alltså ett optimistiskt verk – trots att den från första till sista sidan uppehåller sig främst kring personer som ovan nämnda Tom Peters och företeelser som den planerade privata förskolan WeGrow (vars målsättning är att utveckla ”entreprenörsandan … som finns hos alla unga barn”).
Språket har möjligheten att både passivt spegla och aktivt omforma vår omvärld. Hur vi använder språket är med andra ord viktigt. Keywords påminner oss gång på gång om detta, samtidigt som den ger oss verktyg att identifiera och montera ner kapitalismens orerande. Essentiell litteratur, och knappast årets företagsjulklapp.
