VÄNSTERPARTISTER MENAR ATT det räcker med att ha med ett feministiskt perspektiv för att driva en feministisk politik, och tar som exempel partiets valplattform
och dess fjärde punkt, som lyder: ”Vänstern försvarar kvinnors rättigheter” (Flamman den 24 januari).
Vänsterpartiet arbetar bra med vissa frågor i Europaparlamentet, men jag håller inte med om deras sätt att göra politik. Särskilt inte när det gäller feminism och antirasism. V gör samma misstag som alla andra traditionella partier: de glömmer att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.
Vi i Feministiskt initiativ ser inte jämlikhet och feminism som separata – vi väljer i stället att låta den antirasistiska feminismen utgöra utgångspunkten för all vår politik. Det är därför vi valde att inte sitta i jämställdhetsutskottet i Europaparlamentet.
I stället tog vi plats i inrikesutskottet och utskottet för mänskliga rättigheter utanför EU. Vi ville påverka de medborgerliga fri och rättigheterna för alla, inom och utom EU. Vi ville, och har, satt mänskliga rättigheter högst på dagordningen. Vänstern faller ofta för frestelsen att göra symbolpolitik, och deras strikta ideologiska hållning försvårar samarbete. När jag började mitt mandat i Europaparlamentet lärde jag mig snabbt att för att lyckas måste du vara en bra förhandlare – ensam är inte stark. Vi ska självklart hålla fast vid våra värderingar, men måste även kunna kompromissa med andra politiska synsätt. Annars skulle
ledamöterna i Europaparlamentet aldrig kunna få igenom några rapporter eller lagförslag. Det var genom samarbete jag fick igenom resolutionen om det ökande nyfascistiska våldet i Europa under hösten 2018. Tillsammans med den gröna och med vänstergruppen kunde jag driva igenom en resolution som uppmanar EU:s medlemsländer att förbjuda nyfascistiska och nynazistiska grupper. Det är en stor bedrift i ett Europaparlament där en majoritet faktiskt är konservativa och höger.
Vi i Feministiskt initiativ valde att sitta i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet för att det var där vi fick bäst möjligheter att driva våra
hjärtefrågor. Att sitta i den näst största gruppen i Europaparlamentet har gett oss stora möjligheter att påverka . Vi har kunnat driva feministisk politik, och inte bara varit i opposition.
Jag kan inte gå med på det allt eller inget tänkande som vänstergruppen i Europaparlamentet oftast följer, för i verkligheten finns det gråskalor. Ibland kan vi faktiskt förbättra aspekter av en dålig situation. I sådana fall har jag ofta tvekat, ska jag rösta för en liten förbättring eller fö1rkasta hela förslaget? Ska jag följa en strikt ideologisk linje eller bidra till nödvändiga förändringar i komplexa system? Jag håller med Ida Legnemark från Vänsterpartiet. Det är jätteviktigt att driva den feministiska kampen i Europaparlamentet. Särskilt när högerextremismen och nationalismen växer i Europa. Jag hoppas också att vi feminister kan påbörja en dialog om samarbete. För vi kämpar faktiskt alla för samma mål. Vi behöver varandra för att stärka det feministiska och antirasistiska
arbetet i Europa.