Inrikes 28 september, 2019

Finska oljejättens skärgårdssatsning – klimatneutrala ön finansieras med oljepengar

”Världens ondaste företag” försöker bygga en klimatneutral ö i Norrtälje skärgård. Men samtidigt som de investerar miljoner i Zero Island fortsätter företaget handla med rysk råolja – och står för lika stora klimatutsläpp som hela Malta.

När båten lägger till är det som på tv.

Mer specifikt: det är som i reklamfilmen på oljebolaget Nestes hemsida. En blandning av en trailer till någon av Göta Kanal-filmerna och Pripps Blås ölreklam. Pappa får vatten i ansiktet. Surgubben Olsson hejar på folk som använder dasset, förmodligen för att förbränningstoaletten därinne bidrar till en hållbar framtid. Solen ligger på, det går gäss på havet och i vita bokstäver står det textat att Sveriges framtid skapas på den här ön.

Lika delar nostalgisk skärgårdsromantik och teknikoptimism.

– De ville ha något i stil med Vi på Saltkråkan, säger Olle Tejle.

Han driver tillsammans med Hugo Olofsson värdshuset på den ö som det finska oljebolaget Neste i fjol valde ut för att illustrera den svenska framtid som de själva vill vara en del i att utforma.
Lidö i Norrtälje skärgård skulle med hjälp av oljebolagets pengar och Olle Tejle på värdshuset bli helt klimatneutral – på bara ett år.

Från fastlandet tar man sig hit med båten Romana, som går på fossilfri diesel. Den lägger till vid bryggan vid det som nu benämns som Zero Island. Ön består till största delen av ett naturreservat, men utöver ett sommarhus och en bondgård drivs den helt i Lidö Värdshus regi. Numera med hjälp av pengar från Neste, som förra året frågade Olle Tejle om de ville samarbeta fram Zero Island.

– Det gick väldigt fort. Vi sa ja och de kom och spelade in en reklamfilm och launchade den, berättar Olle Tejle i värdshusets matsal. Det surrar av konferensstämning och mjuk gitarr. När dealen med Neste var gjord drogs projektet igång. Små och stora åtgärder sattes in för att nå noll­utsläppsmålet. All belysning byttes till LED, en solcellspark byggdes och alla fordon började drivas med Nestes fossilfria diesel.

Olle Tejle visar runt. Nolla Cabin, ett litet trekantshus med solceller på taket, har gjort nyheter om sig som Sveriges första helt klimatneutrala semestermål. För en natt betalar man över 3 000 kronor. Stugan har varit fullbokad nästan hela sommaren.

Bakom den breder solcellsparken ut sig. Den står för en fjärdedel av Lidö Värdshus elförbrukning på dryga 20 000 kilowattimmar. Parken byggdes på uppdrag av Neste av en underleverantör till det finska bolaget Fortum, som äger stora delar av Oskarshamns kärnkraftsverk och vars elproduktion till 60 procent består av kärnkraft och naturgas. Neste betalade för solcellsparken som kostade drygt en och en halv miljon kronor.

– När den skulle installeras frågade de om vi ville ha den där borta i skogen, men det ville vi inte. Vi ville att den skulle synas, säger Olle Tejle.

Det är en solig men blåsig septemberdag, Olle Tejle guidar bland skyltarna som beskriver de 18 klimatåtgärderna som sattes in under året. Bland dem finns en ny kompostmaskin som gör allt komposterbart till jord. Värdshuset odlar med jorden eller låter gäster ta med sig den hem. Maskinen kostade 350 000 kronor och hade, liksom mycket annat på ön, aldrig kunnat genomföras utan pengar från Neste.

– I slutändan handlar ju allt om ekonomi. Ekologiskt och närproducerat kostar mer men man kan inte ta mer betalt, säger Olle Tejle.
Så varför kastar då ett finskt oljebolag pengar i Östersjön strax utanför Norrtälje? Enligt Olle Tejle av samma anledning som när de 2015 tog bort oljan från sitt bolagsnamn och gick från Neste Oil till bara Neste.

– Om man lägger massa pengar så vill man ha payback. Det är väl inte konstigt, så är det oavsett vilken business man håller på med. Det klart att de ser det som en marknadsföringskampanj, säger han.

Varenda efterfrågan leder till ökad lönsamhet inom industrin och gör att det exploateras nya områden i marginalerna

Sverige är i internationella mått mätt ett offensivt land vad gäller klimatarbete. Neste är offensiva i samma frågor, menar Olle Tejle. De vill in på den svenska marknaden, och vad värmer de svenska hjärtana mer än en skärgårdsidyll?

– Men de gör ändå någonting bra här. Istället för att bara köpa en annons i en tidning har man faktiskt gjort någonting.

Ja, Neste har verkligen gjort någonting. Bolaget, som till hälften är ägt av finska staten, har de senaste åren framförallt gjort sig kända för sin egen så kallade HVO, ett fossilfritt diesel gjort på vegetabilisk olja i stället för fossil.

I början av 10-talet tillverkades denna vegetabiliska diesel av palmolja, och Neste mötte skarp kritik från flera stora miljöorganisationer för vad som ansågs vara hyckleri: palmolja är knappast en klimatsmart råvara.

2011 utsågs de till världens ondaste företag i tävlingen ”Public Eye Peoples award” anordnat av Greenpeace i Schweiz och Berne Declaration. Av 50 000 röster kammade Neste Oil, som bolaget ju hette då, hem 17 000.

Sedan dess har företaget bytt ut den råa palmoljan mot restprodukter från industrin och arbetat flitigt för att nå en ledande position för hållbarhetsarbete bland företag, i takt med att palmoljan i allt mindre utsträckning setts med blida ögon på. Och kanske får man se det i sin kontext. Bland oljebolagen tycks Neste vara guds gåva till klimatet. De rankades av tidningen Corporate Knights som nummer två av mest hållbara företag i världen.

Men ändå har kritiken inte tystnat helt. För restprodukterna som de använder i framställningen utgörs till stor del av PFAD, palm fatty acid distillate, en avfallsprodukt från just palmoljeraffinaderier.

– PFAD har en aning lägre attraktivitet än palmoljan, men det finns en enorm efterfrågan från drivmedelsindustrin och kemi­industrin. Sverige har varit en stor användare eftersom det klassats som en restprodukt, som skräp, säger Jens Forsmark, sakkunnig för hållbara transporter på Naturskyddsföreningen. Från föreningens sida uppmanar de alla företag och konsumenter att inte använda några palmoljeprodukter som drivmedel.

Neste menar dock att deras PFAD är hållbarhetscertifierad och helt spårbar och att deras ökade produktion inte ökar efterfrågan på palmolja, och att de därför inte medverkar till en påskyndad skövling av skogar i framförallt Indonesien och Malaysia.

Men från Jens Forsmark på Naturskyddsföreningen är tonläget ett annat. Enligt honom driver all efterfrågan på palmoljeprodukter upp efterfrågan, vilket i sin tur ökar priserna och också förekomsten av avverkning.

– Efterfrågan på palmoljan växer enormt när transportsektorn försöker lämna fossila bränslen. Det har gjort att mer än hälften av palmoljan som importeras till EU går till bränslen. Varenda efterfrågan leder till ökad lönsamhet inom industrin och gör att det exploateras nya områden i marginalerna, säger han.

Naturskyddsföreningen påpekar att biodiesel med palmolja, PFAD inräknat, har upp till tre gånger så stor miljöpåverkan som vanlig diesel just på grund av skogsskövling. Och den hållbarhetscertifiering, RSPO, som Neste framhåller för sina produkter har i en rapport från Amnesty visat sig vara godtycklig. Även inom ramen för RSPO förekommer fusk, barnarbete och kränkningar av mänskliga rättigheter, påpekar rapporten.

Organisationen Eyes on the Forest har också kunnat påvisa att flera av Nestes åtminstone tidigare leverantörer kan kopplas till skövling av en nationalpark i Indonesien. I och med att PFAD har klassificerats som restprodukt har den inte behövt spåras längre än till fabriken där den producerats.

Men den 1 juli i år ändrades reglerna för PFAD i Sverige. Råvaran klassas inte längre som en restprodukt och den skattesubvention som produkten tidigare haft togs bort. Krav på att ursprunget ska kunna spåras hela vägen infördes och den nya klassificeringen innebär att priserna kommer att höjas. Sverige är i dag den i särklass största konsumenten av PFAD i Europa och beslutet väntas ha stor effekt på den globala efterfrågan. Neste står dock fast vid sin användning, och vid sin egen definition av PFAD som restprodukt.

– De förnybara råvarorna som används i Nestes produkter uppfyller alltid, nu och i framtiden, Nestes egna och de lagstadgade hållbarhetskriterier för varje marknad, även i Sverige, säger Nestes Communications Manager för Renewable Road Transport, Mattias Hellström.

Men enligt Jens Forsmark på Naturskyddsföreningen är det en fråga om perspektiv. Neste, anser han, har goda ambitioner. På de flesta av deras odlingar uppfyller man kraven för hållbarhetsarbete. Men det räcker inte att bara se på enskilda områden.

– De tar på sig rollen som good guy och zoomar in på sina odlingar och tycker att de gör det jättebra. Men zoomar vi ut på systemnivå är RSPO genomkorrupt. Det är så mycket fusk och kan slinka in all möjlig palmolja inom den stämpeln. Det är områden och länder där folk som protesterar försvinner spårlöst. Det är en brutal värld där varje efterfrågan gör att någon aktör avverkar mer skog, och Neste bidrar till att höja priset. Därför måste vi så länge det inte är någon ordning i den övergripande produktionen hålla oss borta från palmoljan, säger han.

Men det är inte heller bara turerna kring palmoljan som kan ifrågasättas vad gäller Nestes miljöarbete. Sitt namnbyte till trots är de fortfarande ett oljebolag. 2018 hade bolaget intäkter på 14,9 miljarder euro. Av sin försäljning var bara 14 procent förnybara produkter. De köpte nämligen in 15,3 ton råolja från Ryssland och de totala utsläppen landade på 2,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket är lika mycket som hela nationen Malta.

– Klimatfördelarna med de förnybara produkter som vi producerar varje år är mer än dubbelt så mycket som de kombinerade årliga utsläppen från Nestes fossila och förnybara produktraffinaderier och företagets logistik, säger Mattias Hellström som svar på frågan om hur de ser på nämnda siffror.

Nestes resonemang är alltså att deras utsläpp vägs upp av att deras kunder, som använder sig av fossilfri diesel, i sin tur släpper ut mindre än de skulle gjort om de hade kört på vanlig diesel.
Det kan sägas sätta fingret på själva kärnan i den kapitalistiska logikens klimatarbete. Nestes försäljning av förnybart bränsle går strålande, och när efterfrågan på förnybart fortsätter att öka ligger Neste i täten, medan siffror som rör koldioxidutsläpp och råolja ligger väl dolda i hållbarhetsrapporternas statistik.

Med den soliga reklamfilmen från Norrtälje skärgård och det slagkraftiga konceptet ”Zero Island” gör Neste i flera nyhets­artiklar om ön sig ett namn för sin förnybara diesel. Försäljningen för Neste MY fortsätter också att peka uppåt, även om ön aldrig blev riktigt klimatneutral den heller.

Ett år efter projektets start summerades resultaten för Lidö: en minskning på 78 procent i utsläpp, från 180 ton koldioxid till 40 ton.

– Det är fantastiskt, men det är inte hundra procent. För det behöver man mycket, mycket mer pengar och det måste funka runtomkring också. Alla glassar i glassboxen ligger i plast. Folk vill fortfarande ha glass, så vi måste ha glass. Det är ett moment 22, säger Olle Tejle.

Han berättar att han och kollegan Hugo Olofsson ganska kort efter att projektet lanserats insåg att målet om 100 procent klimatneutralt på ett år var en omöjlighet.

– Vi kan aldrig kontrollera kunden som kommer hit och vad den gör. Och allt som produceras, bord och stolar till exempel, hur långt ska man dra det med sånt? Så är det med alltihop, hur bra är elbilar egentligen? Och hur mycket går åt till att producera batterier?

Frågorna kring grön teknik, PFAD, förnybara och hållbara alternativ leder allt som oftast till samma slutsats. Det tycks inte finnas några goda alternativ så länge tillväxten evigt måste fortsätta att öka. Så länge Neste och andra företag och bolag strävar efter ökad försäljning lär nya problem uppstå och resultaten blir ofta godtyckliga. Zero Island – en nästan koldioxidneutral ö, delfinansierad av rysk råolja.

Men det håller inte Neste med om.

– Vi anser att det är möjligt att göra ön till nollutsläppsö, det är utmanande, men inte en för stor utmaning, säger Mattias Hellström från Neste.

Arbetet kommer att fortsätta. De 40 ton koldioxid som ön släppte ut under sitt första år klimatkompenserades.

I taxibåten på väg tillbaka till fastlandet skrattar taxichauffören och himlar med ögonen.

– Det är bara reklam. Det där bränslet passar i alla fall inte min motor, säger han.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Inrikes/Nyheter 27 april, 2024

Stockholm samlas mot rasismen

Ett tusental stockholmare samlades på Gubbängens torg under lördagen för att protestera mot rasismen. Foto: Oscar Olsson/TT.

I dag samlades ett tusental människor i Gubbängen för att protestera mot rasismen, med tal från tre rödgröna partiledare. Manifestationen var tänkt att inkludera talare även från den utomparlamentariska vänstern, en inbjudan som snart drogs tillbaka. En missad chans att kroka arm, säger Victoria Rixer från Linje 17.

”Inga rasister på våra gator.”

Slagorden ekade över Gubbängens torg under lördagen, där ett tusental människor samlats för att protestera mot rasismen. Detta med anledning av attacken mot ett antifascistiskt samtal på teater Moment i onsdags, när en handfull maskerade högerextremister kastade en rökbomb, stormade in och utdelade ett tiotal slag mot journalisten Mathias Wåg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 26 april, 2024

”Lili och jag förde samtal i mina drömmar”

Lili Brik i Moskva 1973. Ännu levnadsglad och chic. Foto: Bengt Jangfeldt.

Lili Brik var Majakovskijs älskarinna, judinna och en sexuellt utlevande borgarflicka som behövde städas undan i ett allt mer auktoritärt Sovjet. I sin debutroman ”Framtidens hjärta” gör Malin Hasselblad henne levande igen.

Det finns en berömd bild av den ryska avantgardepoeten Vladimir Majakovskij (1893–1930) där han står lutad mot ett träd. Det ser ut som att han tar stöd från trädstammen för att inte ramla. Samma bild finns i en tidigare version, som förklarar den märkliga kroppsställningen. Den utsträckta armen sträcker sig runt en kvinna som bär hatt och tittar rakt in i kameran. Det är Lili Brik som under några omvälvande år runt Ryska revolutionen var Majakovskijs älskarinna, välgörare och marknadsförare. 

Som vi vet går historien extra hårt fram mot vissa. Särskilt om de är kvinnor, tar för sig av livet och framför allt om de stör bilden av en nationalikon. Men inte ens Sovjetunionens propagandaapparat har lyckats radera Lili Brik. För hur skulle det kunna vara möjligt, då Majakovskij levde och dog för kvinnan som fick omöjliga böcker att ges ut, en svältmåltid att framstå som en fest och människor runt omkring henne att utföra stordåd? Framför allt lever hon vidare i rader som ”kunde du inte komma på nåt / som gör att vi utan att plågas / kunde kyssas och kyssas och kyssas?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]
Ledare 25 april, 2024

Nu kan väl ingen blunda för fascismen

Räddningstjänst, ambulans och polis är på plats i Gubbängen efter attacken. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

De senaste åren har många till höger tonat ned det fascistiska våldet, för att ursäkta alliansen med Sverigedemokraterna. Attacken i Gubbängen visar än en gång att hotet inte får ignoreras.

I går kväll arrangerade Vänsterpartiet ett panelsamtal om antifascismen på teatern Moment i Gubbängen. Efter en föreläsning av Klara Ljungberg från Expo skulle ett panelsamtal hållas med miljöpartisten Mariana Moreira Duarte, Vänsterpartiets gruppledare Samuel Gonzalez Westling och frilansjournalisten Mathias Wåg.

I stället stormade en handfull svartklädda, maskerade personer in och utdelade ett tiotal slag mot Mathias Wåg, samt kastade en rökbomb. Enligt Expo rör det sig om nazister, som även ska ha filmat evenemanget för att lägga ut i sina kanaler. Mötet kunde dock fullföljas och även om några fick åka till sjukhus skadades ingen allvarligt.

Det är tack och lov lagligt att kalla nazister för nazister i Sverige

Bara några dagar tidigare hade maskerade nazister patrullerat Göteborgs gator. Och i Järfälla gick maskerade nazister från NMR till attack mot ett migrantläger, efter en uppmaning till ”vårstädning” av högerextremisten Christian Peterson, komplett med koordinater till platsen.

De senaste åren har vi dessutom tvingat vänja oss vid högerextrema provokatörer som dyker upp med kamera för att skapa ”innehåll” till sina kanaler. När Flamman arrangerade Socialistiskt forum för 1,5 år sedan dök en högerextremist upp för att filma och bete sig hotfullt, även då riktat mot just Mathias Wåg.

Man har också försökt sig på strategiska stämningar (”slaps”) som ett sätt att attackera pressfriheten (Flamman, 29/5 2023). Under namnet ”Förtalsombudsmannen” har Christian Peterson stämt komikern Bianca Meyer för att ha kallat högerextremisten Nick Alinia för ”nazistpyssling”, samt drivit ett liknande fall mot Mathias Wåg, för att dyka upp med kamera och provocera på rättegången.

Läs mer

Men Förtalsombudsmannen förlorade alla dessa fall. Det är tack och lov lagligt att kalla nazister för nazister i Sverige, oavsett hur kränkta de blir. Kanske är det därför vi ser en stegrad våldsamhet. Inte konstigt då att Säkerhetspolisen skriver att terrorhotet i dag framför allt kommer från två våldsbejakande rörelser – islamismen och högerextremismen.

Under 2017 placerade nazister bomber på flera flyktingboenden i Göteborg samt en syndikalistlokal, under hösten 2021 ägde två skolattacker rum med högerextrema motiv, och i mars avslöjade Expo hur en nazistisk chattgrupp planerade våldsdåd mot minoriteter som judar och homosexuella. Knivmordet på psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren på Almedalsveckan i Visby 2022 utfördes av en man med bakgrund i NMR, efter flera år av hotfulla aktioner. Den gången var det Johan Hakelius som skämtade bort våldshotet.

Blundar högern nu har den bekänt färg en gång för alla.

Men från höger är impulsen att tona ned hotet. I DN fördömer Erik Helmerson dådet, men kan inte låta bli att lyfta in Palestinaaktionen mot Ebba Busch och klimatungdomarna som protesterade framför riksdagen – som om det att jämställa med maskerad misshandel.

Ulf Kristersson relativiserade nyligen det våldsamma högerextrema hotet själv när han skrev: ”Nynazisterna och den autonoma vänstern har länge hotat judar.” (SvD, 8/11 2023) Några autonoma våldsdåd mot judar kunde han dock inte nämna.

Syftet med sådana relativiseringar är förstås att tona ned sin allians med ett parti som springer ur den nynazistiska rörelsen, och som den fortfarande har banden kvar till. Sverigedemokraternas framgångar bygger på just denna dubbelhet – att framställa sig som städad konservatism, samtidigt som man hela tiden blinkar mot rörelsens mest radikala delar. Flera sverigedemokrater har exempelvis öppet backat Petersons kampanj mot Tobias Hübinette på Karlstads universitet.

I den bästa av världar skulle högern ha förstått allvaret för länge sedan, men efter Gubbängen är det fascistiska hotet hotet omöjligt att förneka. Blundar högern nu har den bekänt färg en gång för alla.

Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Nyheter/Utrikes 25 april, 2024

Facklig organiseringsvåg i amerikanska södern

Shawn Fain, ordförande för UAW. Foto: Alex Brandon / TT

Det amerikanska fackförbundet United Auto Workers (UAW) har medvind. Volkswagen-arbetare i Tennessee anslöt sig till facket den 19 april, och nästa månad ska även arbetare på Mercedes Benz fabrik i Alabama rösta om att gå med.

Efter förra årets framgångsrika strejker i USA:s nordliga stater, där UAW tog sig an storbolagen Ford Motor Company, General Motors och Stellantis, tändes en gnista i den amerikanska södern.

– Vi röstar för en säkrare arbetsplats, säger Moesha Chandler, arbetare på Mercedes i ett uttalande som delas på UAW:s hemsida, och fortsätter:

– När människor i 20 års ålder känner hur jobben förstör deras kroppar, då är något fel. Genom att gå med i fackföreningen tar vi oss makten att ändra arbetsplatsen till något säkrare och hållbarare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Inrikes/Nyheter 24 april, 2024

Nazister attackerade antifascistiskt möte: ”Stärker behovet av antifascism”

Moment Teater i Gubbängen efter attacken. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Flera personer har förts till sjukhus efter att maskerade personer attackerade ett möte i södra Stockholm. Nu kallar Vänsterpartiet till manifestation mot attacken.

På onsdagskvällen attackerades ett möte på Moment Teater i Gubbängen av 3-5 svartklädda och maskerade personer. Enligt tidningen Expo ska det röra sig om nazister, som misshandlade flera personer, vandaliserade teaterlokalen och lämnade platsen innan polisen hann fram till platsen.

Evenemanget gick under titeln Antifascistiskt möte, och var tänkt att bestå av en föreläsning med Klara Ljungberg från Expo och ett efterföljande panelsamtal med miljöpartisten Mariana Moreira Duarte, Vänsterpartiets gruppledare Samuel Gonzalez Westling och frilansjournalisten Mathias Wåg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Rörelsen 24 april, 2024

Bosättarkolonialism är inte ett perfekt begrepp – men förklarar Israels politik

Israeler firar Jerusalemdagen, en nationell högtidsdag till minne av landets ockupation av östra Jerusalem 1967. Foto: Ohad Zwigenberg/AP.

Under vintern har begreppet bosättarkolonialism debatterats i svensk vänstermedia i relation till Israel och Palestina. I Brand beskrevs Israel av pseudonymen Rolf Skoglund som en ”europeisk-amerikansk bosättarsättarstat”, medan Mirjam Katzin i ett svar kallade det magstarkt att referera till förintelseöverlevare och deras ättlingar för europeiska kolonisatörer.

I en parallell debatt i ETC uppmanade medieforskaren Helena Hägglund vänsterns ledarsidor att använda bosättarkolonialism som teoretiskt ramverk för konflikten, medan Leonidas Aretakis i ett svar beskrev begreppet som ett ”amerikanskt modeord”. Nyligen har termen försvarats av både Kalle Hedström Gustafsson i ETC och Per Sicking i Flamman. Liknande diskussioner har utspelat sig även utomlands, bland annat i tidskriften Jacobin.

Läs mer

Som forskare som använt just det här begreppet i Israel och Palestina känner jag inte igen mig i debatten. Både själva begreppet och poängen med dess användning är ofta ospecifikt beskrivet. Men för att förstå hur och varför det israeliska systemet systematiskt omfördelar resurser från palestinska medborgare i Israel till judiska dito är begreppet användbart.

Nästan all mark i Israel ägs av staten och hyrs ut på kontrakt om 49 eller 99 år genom Israeliska landmyndigheten. Vidden av hur riggat systemet är för de palestinska medborgarna kan vara svår att ta in för den som inte själv hört tjänstemän oförblommerat tala om det.

För att förstå den israeliska nationella skapelseberättelsen med dess vurm för pionjärer är perspektivet också bra, och likaså för att förstå förhållandet mellan de extrema bosättarna och samhället i stort. Begreppet vänder spegeln mot bosättarna: deras självbild, relationen med det nya landet och till de ursprungliga invånarna.

Men man behöver vara specifik. Vad är det till exempel som säger att bosättarkolonialism nödvändigar ett europeiskt förled? Och vilken period pratar vi om när vi säger kolonisatörer? Sionistisk strategi och idé har vidare ändrats över tid och plats. Från sent 1800-tal till 1948 pågick judisk invandring till regionen Palestina under sionistisk flagg. Efter 1948 fortsatte invandringen, bland annat med förintelseöverlevare, men i en helt annan politisk kontext. Inkluderar vi politiken som förs i relation till palestinierna på Västbanken och Gaza eller avgränsar vi oss till Israels erkända gränser? De två systemen är sammanlänkade men olika.

Läs mer

Till saken hör att det inte finns någon sammanhållen förklaringsmodell som heter bosättarkolonial teori. Det finns däremot något som kallas bosättarkoloniala studier. Detta fält arbetar ofta jämförande och rör sig till övervägande del mellan samtidens Australien, Sydafrika, USA, Kanada och Israel och Palestina. Fältet tog form under 1990-talet i Australien som en reaktion mot brister i det postkoloniala perspektivet. Kolonialismen, menade man, är en pågående och allestädes närvarande process. Att det är ett amerikanskt modeord är därför inte en helt rättvis beskrivning.

Begreppet vänder spegeln mot bosättarna: deras självbild, relationen med det nya landet och till de ursprungliga invånarna.

Det bosättarkoloniala perspektivet har många brister: det innebär ofta en klumpig och odynamisk tudelning mellan kolonialism inriktad mot resurser inklusive människor och kolonialism inriktad mot land (bosättarkolonialism är det senare). Där tenderar man att glömma andra grupper utanför binären bosättare-ursprunglig, till exempel andra invandrargrupper.

Kritiker av perspektivet har även lyft fram att den mycket strukturella synen på världen leder till en konceptualisering där bosättningen alltid ”slutförs”. De menar att även de som använder det för att belysa den israeliska statens övergrepp indirekt skriver en historia där palestinierna (snart) är ett minne blott. Från det perspektivet är det alltså inte antisemitiskt utan anti-palestinskt, om palestinskt här betyder en levande palestinsk framtid i regionen.

I slutändan är det dock framför allt ett akademiskt begrepp. Det kan anpassas till praktik och aktivism, men är i grund och botten en förenkling, som kan hjälpa oss att se vissa toner i en situation – som inte förklarar alla processer, men några.

Med det sagt kan det vara till stor hjälp för att föreställa sig en väg framåt. Det innebär ett nödvändigt erkännande och möjliggör en nödvändig uppgörelse. Vem kan förespråka något annat?

Läs mer
Brända bilar i Huwara den 27 februari 2023, efter en våldsam bosättarräd som svarade på att två bosättare sköts ihjäl av en palestinier. Foto: Majdi Mohammed/AP.
Utrikes 12 januari, 2024

Dagen efter Gaza

Johanna Adolfsson
Kulturgeograf och forskare.
Nyheter/Utrikes 24 april, 2024

Gigbolag försökte påverka europeisk arbetspolitik

En taxi från gigföretaget Bolt kör i centrala Stockholm. Foto: Fredrik Sandberg / TT.

Taxibolaget Bolt skrev utkast till brev i den estniska regeringens namn, visar en ny granskning.

Tyskland, Frankrike, Grekland och Estland. Under de senaste åren har de fyra länderna varit starka krafter inom EU för att motarbeta det förslag på ny lagstiftning som unionen tagit fram i syfte att förbättra gigarbetares rättigheter.

Nu meddelar Euractiv att organisationen Corporate Europe Observatory (CEO), som bevakar lobbyism i EU, fått tag i mejl som visar hur det estniska apptaxi- och budföretaget Bolt använt sig av intensiv lobbyism för att påverka landets inställning.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Kultur 24 april, 2024

Maskerad samhällskritik legitimerar ojämlikhet

Jennifer Coolidge som Tanya i ”White lotus” personifierar rik skörhet. Foto: HBO.

Rötäggen skymmer verklig maktkritik när de superrika skildras i media, enligt medievetaren Axel Vikströms nya avhandling.

Svensk nyhetsmedias skildringar av den ekonomiska eliten vältrar sig i rikedomsporr, och lämnar oss med föreställningen om att det bästa vi kan hoppas på är lite ”bättre” miljardärer – sådana som verkligen har förtjänat sin förmögenhet och förvaltar den med nationens bästa för ögonen. Det menar Axel Vikström i en ny avhandling i media- och kommunikationsvetenskap, med titeln The mediated representation of the super-rich.

Rikedomsporren känns igen från de senaste årens våg av tv- och filmdraman om superrika – Succession, White Lotus, Exit, Triangle of Sadness – listan kan göra lång. När superrika skildras i dessa dramer är det oftast i form av psykologiska undersökningar av förmögenhetens korrumperade krafter, lätt maskerat som samhällskritik.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 23 april, 2024

Nya bankregler försvårar för föreningar

Det har blivit allt svårare för ideella föreningar att öppna bankkonton, inklusive för politiska förbund. Foto: Marcus Ericsson/TT.

Det blir allt svårare att starta bankkonton för ideella föreningar, bland annat på grund av en ny anslutningsavgift från bankerna. Nu hoppas föreningslivet på förändring.

I januari 2022 infördes nya direktiv för Sveriges banker. Byråkratin komplicerades, avgiften till bankerna höjdes och att öppna ett bankkonto kostar nu 5 000 kronor eller mer.

Reglerna blev ett hinder för många ideella föreningar, som behöver en ekonomi för att kunna driva verksamhet. En av de drabbade föreningarna är SGC, som samlar runt 375 spelintresserade ungdomar. Trots större ambitioner är de i dagsläget begränsade till digitala möten via plattformen Discord och en gemensam Minecraftvärld. I sommar skulle de vilja anordna ett läger för sina medlemmar med mat, boende och aktiviteter. Men utan bankkonto är det krångligt att få till.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Krönika/Kultur 23 april, 2024

Yael Bartanas ”Farewell” (2024) är som en ondskefull ”Aniara”.

De politiska spänningarna är påfallande närvarande på Venedigbiennalen. Ändå är det handens lust som får känneteckna världens största konstutställning.

När 60:e biennalen i Venedig öppnar en kylslagen dag i april 2024 är stämningen inte den vanliga, euforiska. Världens mest anrika konsthändelse, som inträffar vartannat år sedan snart 130 år, kan med sina nationella paviljonger, ihopträngda i en inhägnad park, Giardini, liknas med en frusen bild av Förenta Nationerna, en spegling av världen av idag. Följaktligen är Ryska paviljongen stängd i år – också. Efter ett beslut av Israels utvalda konstnär själv stod landets modernistiska glas-betong-byggnad  också stängd och nedsläckt. 

I presskön in till området på öppningsdagens morgon hör jag bakom mig två tjejer tala lågmält på hebreiska. Vi börjar prata och är överens om att Ruth Patir tog rätt beslut när hon stängde sin utställning i sista stund utan att stämma av med Israels  kulturminister Miki Zohar. Nu står där utanför i stället tre biffiga ”carabinieri” och blänger på förbipasserande, som inte tycks ta någon större notis. Alltför mycket drar uppmärksamheten till sig och utbudet är överväldigande, deadlines väntar och alla kritiker håller sina sinnen vidöppna för att kunna leverera en färsk spaning. Konsten sägs ju ha de mest finkalibrerade tentaklerna för vart världen är på väg. I tider som dessa är det förstås hårdvaluta och Venedigbiennalen, med sin prestige och koncentration, är den rätta platsen. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]