När covid-19 utvecklades till en pandemi försatte det världen i ett slags undantagstillstånd. Det har på många håll lett till djupa, reflekterande debatter om samhällssystemet och dess framtid. Men en annan vanlig reaktion på den sortens omvälvande händelser är religiös fanatism. I dag är visserligen inte landsvägarna fulla av pilgrimer som piskar sig själva som under digerdöden, men viruset och den åtföljande krisen har likväl gett upphov till upphetsade religiösa undergångsstämningar.

”Djävulen, du lögnaktiga, du har fått världen att känna fruktan… men du har glömt att en familj i bön besegrar man inte så lätt. Du glömde att vi har en allsmäktig Gud på vår sida… I min familj och mitt land kommer du inte att ta kontroll.” Dessa ord, åtföljda av solstrålar och händer i bön, är ett av många meddelanden som cirkulerar i lokala Facebook-grupper och Whatsapp-­kedjor i Argentina.

Ett annat populärt tema i sådana virala meddelanden är bibelverser som: ”mitt folk, gå in i husen och stäng dörrarna om er, vänta till dess att koleran passerat… för Yahve stiger ut ur sin boning beredd att straffa alla jordens invånare”. Ofta kommer dessa textstycken från Uppenbarelseboken och dess skildringar av världens yttersta tid, tecken som förebådar antikrists ankomst och den sista striden mellan ont och gott.

Men andra meddelanden har en mer politisk ton: ”De ville legalisera döden och döden kom och besökte dem… viruset drabbar inte barn och de blev tvungna att skjuta upp lagen om lagligt och säkert mord… en tillfällighet?”, twittrade Amalia Granata, konservativ ledamot i ett argentinskt delstatsparlament, och syftade på lagförslaget om legalisering av abort som regeringen lagt på is tills coronakrisen är över. I Mexiko satte samtidigt den konservative katolske biskopen Ramón Castro Castro inte ens något frågetecken efter en liknande utgjutelse: coronaviruset, förklarade han, är ”ett straff för abort, dödshjälp, homo­sexualitet och könsbyten”.

”I en situation präglad av stor osäker­het […] har fundamentalister stigit fram för att driva sin agenda och till och med utsatt folkhälsan för fara”, skrev Ojo Publico, en latinamerikansk grupp för undersökande journalistik som publicerade en reportageserie i ämnet i juni.

Frikyrkorna har växt sig starka i Latin­amerika de senaste decennierna, inte minst i Brasilien där de bidrog till president Jair Bolsonaros val­seger. Fri­kyrkornas medlems­antal i Latin­amerika har ökat från 4 till 20 procent sedan 1970, medan andelen katoliker sjunkit från 92 till 69 procent 2014. Foto: Leo Correa/AP/TT.

I Brasilien är Iglesia Universal ett veritabelt religiöst imperium, med 10 000 kyrkor och en medieconcern, Grupo Record, med ett flertal tv- och radiokanaler och utgivning av kristen musik. En av dess pastorer är samtidigt ordförande för Republikanska partiet, där två av landets president Jair Bolsonaros söner är aktiva. Stödet från de största pingstkyrkorna var en avgörande faktor bakom Bolsonaros (som själv är katolik) valseger, och två av hans ministrar är frikyrkliga.

I en video uppmanar kyrkan de rätt­­troende att inte låta sig skrämmas av pandemin, eftersom det är ”djävulens taktik”. Iglesia Universal och andra megakyrkor ställde sig på Bolsonaros sida i striden mot de karantäner som flera delstatsguvernörer, inklusive många av hans tidigare allierade, försökte införa. ”Vill ni stänga min kyrka? Då får ni skicka polisen”, förklarade till exempel Silas Malafaia, en av landets mest populära tv-predikanter, med en och en halv miljon Twitterföljare. Malaifa försökte senare lansera välsignade bönor som ett skydd mot sjukdomen. En argentinsk tv-pastor, Anibal Gimenez, har i sin tur delat ut flaskor med heligt vatten mot donationer på ”minst 1 000 pesos” (då motsvarande omkring 100 kronor), något han snabbt hånades för på sociala medier.

Under de senaste åren har konservativa grupper samlat sig till en mot­offensiv mot progressiva reformer, bland annat i uppropet ”Con mis hijos no te metas” (”Håll dig borta från mina barn”), som angriper modern sexualundervisning. Rörelsen startades i Peru och har därifrån spridit sig till en rad andra latinamerikanska länder. Under den nuvarande krisen har den fått ny energi, konstaterar Ojo Publico. Ett konkret mål i flera länder har varit att stoppa det faktum att lagliga aborter (de flesta latinamerikanska länder tillåter abort efter våldtäkt eller då kvinnans liv är i fara) ses som ”essentiell vård” som sjukhusen måste fortsätta med under karantänerna.

Katolska, judiska och evangeliska samfund samarbetar med privata företag för att dela ut mat till behövande i Argentina. Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT.

Men bilden är inte fullt så enkel. Under den ekonomiska krisen har frikyrkorna också kommit att spela en allt viktigare ekonomisk och social roll i medlemmarnas liv. I Buenos Aires-­förorten San Miguel har frikyrkan Guds hjords vanliga verksamhet ersatts av ett soppkök och klädutdelning. Det är verksamheter med en snabbt stigande efterfrågan när ekonomin paralyseras av karantänen, i synnerhet i Argentina som befann sig i kris redan innan covid-19 bröt ut.

Leo är murare och golvläggare och har själv drabbats hårt av krisen.

– I de rika villaförorterna är alla rädda för att bli smittade och ingen vill släppa in hantverkare i sitt hem. I stället går jag runt och säljer rengöringsmedel nu. Men på något sätt kommer Gud att sörja för mig, säger han till Flamman.

Ett halvdussin församlingsmedlemmar hjälper till i kyrkans verksamhet. Raul, som driver en möbelaffär tillsammans med sin fru Nancy som också är här. Han välsignar maten i 20-litersgrytan på det snabba, kraftfulla sätt att tala som är så karaktäristisk för frikyrkliga, med dess starka betoningar som nästan stiger till ett rop. De andra ackompanjerar honom med lägre, mässande röster. Många av besökarna kommer inte bara för att få ett matpaket utan lika mycket för någon form av psykologiskt stöd.

– Många har familjeproblem, många är oroliga för framtiden, en del funderar på självmord. Till och med unga människor med hela livet framför sig, säger Nancy.

Raul fyller i:

– Det är demoner, rösterna som viskar till dig att göra slut på allt. Du släpper in dem när du försvagas. För den som tar sitt eget liv kommer till helvetet. En gång var de nära att fånga mig också, men den helige ande ingrep i sista stund. Jag var på väg att sätta mig i en bil och köra över broräcket när han fäste mina ögon på en bildekal som sade ”vet du att Jesus älskar dig?”, säger han.

Kyrkan Guds hjords i Buenos Aires-förorten San Miguel erbjuder fysiskt och psykologiskt stöd till människor som drabbats av pandemin. Foto: Jon Weman

En av besökarna vars familj befinner sig i kris behöver ”arbetas starkt på”, enligt en församlingsmedlem. De fyra lägger sina händer på henne och ber:

– Allsmäktige Gud, håll din hand över denna kvinna och skydda henne. Från sjukdomens demoner, herre. Från fattigdomens demoner, herre…

Under de senaste årtiondena har sådana här frikyrkor vuxit upp lite varstans i Buenos Aires förorter. Det är ett tydligt tecken på hur det religiösa landskapet i Latinamerika har ritats om: 1970 var 92 procent av världsdelens invånare katoliker, 2014 hade siffran fallit till 69 procent. De pingströrelseliknande frikyrkorna, eller ”evangelisterna” som de kallas, hade samtidigt ökat från 4 till 20 procent. De siffrorna underskattar dock förmodligen starkt andelen aktivt utövande.

Kyrkan Guds hjord i San Miguel uppmanar sina medlemmar att följa hälsorekommendationerna, och i Argentina har de flesta kyrkor inte tagit strid med regeringen. Nancy gillar mycket av vad den nuvarande vänster­presidenten Alberto Fernández gör, säger hon, men inte att han vill legalisera abort. Hon tycker inte att evangelister ska engagera sig aktivt i politiken och förstår inte hur pastorer kan stödja ledare som Donald Trump och Jair Bolsonaro.

– Alla politiker säger att de är kristna för att få röster, men deras verkliga natur visar sig i deras verk, inte i deras ord. Bibeln varnar oss också för de falska profeterna, som är ett av tecknen på att den yttersta dagen närmas.
Leo fyller i med en annan tanke:

– Det är ingen mening med att ge sig in i politiken för att försöka stoppa lagen om abort eller lagen om legalisering av cannabis. Allt det kommer hända, det är förutbestämt.
Så hur ser de på pandemin?

– Inget händer utan att Gud tillåter det… det är som när en av dem som hjälpte till att grunda kyrkan blev mördad. Han var på väg tillbaka in i kriminalitet och droger och då var det kanske bättre att han lämnade oss innan han hann lämna den rätta vägen. Allting har en mening, säger han.

– Kanske har vi drabbats av den här pandemin för att vi blivit arroganta och tror att vi kan göra allt. Kanske är det för att vi ska lära oss ödmjukhet. Det är inte alltid lätt att förstå, säger Nancy.

Raul välsignar grytan som ska föda kyrkans medlemmar. Foto: Jon Weman.

De religiösa gruppernas reaktioner på krisen i Latinamerika varierar. Bolivia har numera en fanatiskt bibeltroende president, men landet har också infört en strikt karantän. I Mexiko har den socialdemokratiska regeringen ingått en allians med ett nätverk av evangeliska frikyrkor, eventuellt till priset av att president ”Amlo” måste tona ned sin progressiva profil i sociala frågor.

Enligt socialantropologen Pablo Seman är en grundbult i den nya evangelismen tanken att mirakel och ”den helige andes närvaro” inte bara hör till bibelhistorier från ett avlägset för­flutet, utan något som kan ske och sker i de troendes liv här och nu. Mirakulösa tillfrisknanden, profetiska drömmar och andra gudomliga ingripanden kan äga rum i de troendes liv.

Den andra sidan av myntet är att evanglisterna också tror på ”andligt krig” – djävulen och hans demoner är en konkret och aktiv kraft i världen som kan ligga bakom exempelvis sjukdomar, och som måste bekämpas. Evangelismen står på detta sätt för en ”återförtrollning” av verkligheten.

Enligt Pablo Seman har vänstern knappt märkt att denna ideologi slagit rot bland vanligt folk i många områden. Och om den noterar evangelisterna förstår den sig inte på dem och försöker inte prata med dem, skriver han. Vänstern har felaktigt utgått från att rörelsen mot sekularisering är oåterkallelig och blir förvirrad av det faktum att en stark tendens har uppstått i motsatt riktning. För Pablo Seman måste vänstern förstå den frikyrkliga rörelsens komplexitet och utnyttja den för att hitta ett sätt att tala till dessa grupper ifall rörelsens reaktionära politik ska kunna hejdas:

– Ett religiöst prisma färgar hur miljoner människor tolkar pandemin, men det är samtidigt flexibelt. Det finns en moralisk tolkning om mänsklighetens högmod, det finns en apokalyptisk tolkning, men det är inte alla som samtidigt förkastar den vetenskapliga tolkningen och dess rekommendationer. Det beror bland annat på hur övriga samhället väljer att samtala med dem.