Monica Antonsson, verksamhetschef på Frälsningsarméns Vinternattboenden för EU-migranter i Stockholm, står i kassan i mataffären när Flamman ringer upp. När hon får frågan om de varit tvungna att avvisa fler människor under pandemin stannar hon upp och funderar.

– Detta är inga exakta tal, men före pandemin avvisade vi nog ungefär 10 personer per kväll. Under det här året har det varit 20–25 per kväll.

Härbärgen har, precis som alla andra, varit tvungna att anpassa sin verksamhet för att minska risken för smittspridning. I Frälsningsarméns fall innebär det att man har byggt avskärmningar i sovsalar och gjort lokalerna mer rymliga genom att ha färre gäster. Men Monica Antonsson förtydligar att de snart öppnar en ny lokal för att kompensera för det minskade antalet platser.

Har ni upplevt ett ökat tryck nu när det blivit kallt?

– Inte än, men många är fortfarande hemma hos sina familjer efter jul- och nyårsfiranden.

Åsa Bäckström, enhetschef för Stockholms stadsmissions akutboende för kvinnor, säger att de varit förskonade från att göra fler avvisanden.

– Men i mansverksamheten har det ibland varit större tryck, och då har de fått köra en in, en ut.

Hon säger att de inte brukar märka en särskilt stor skillnad när kylan slår till, men funderar ändå på hur det kommer bli i år när flera offentliga inomhusområden är stängda.

– När det blir riktigt kallt brukar ju kyrkor, föreningar och andra öppna särskilda värmestugor, och det kanske de inte kan göra nu. Och andra platser där man kan hålla värmen – 7-eleven, centralstationen, bibliotek, offentliga toaletter – har stängt eller försöker ha så få besökare som möjligt. Det är rent allmänt väldigt tufft att vara hemlös under pandemin.