På kvinnodagen 2021 protesterar vi mot samma patriarkala förtryck som på medeltiden. Men vissa saker har tack och lov blivit bättre.
MeToo fyller fyra år i höst. Vad har förändrats? Kanske något, för jag tror att kvinnor kan känna stolthet över att de vågat träda fram. Att vi är många med samma erfarenheter och att vi backade upp varandra. Frågan är inte död, men som demokrati måste vi hela tiden påminnas om att vi måste ”återerövra” våra landvinningar. Varje dag.
Jag skriver gärna om sådant jag snubblar över under året, som detta ständiga tjat om hur vi ser ut. En del får ”svindelkänslor av blotta tanken på att sluta färga bort sitt gråa hår”. För en annan var det ett hinder att ”dofta ur” i hennes dåvarande position. Dofta ur, ett intressant nyord. Säger allt. Själv lade jag av med smink i 25-årsåldern och färgning definitivt före 50. Det kändes som att jag blev en parodi på mig själv till slut av att henna håret och måla upp mig till vardags. Var det jag själv eller andra som satt där på axeln och kommenderade? I dag funkar det utmärkt utan färg, och slingor fixar naturen själv. Gråa!
Lite värre är det med myten om att vi alla är smala, vita och unga i all reklam. Det måste vara etter värre i dag för unga tjejer att växa upp och matas med sådant. Dessutom i väldigt stereotypa kvinnoroller när vi avbildas. Ni vet, kök, barn och glada är vi visst jämt. Pysslandes.
Och visst, det är ju vi som kommer ihåg födelsedagar, lägger oss i selen direkt när vi kommer innanför dörren, vi stöttar, peppar och fixar toapapper. Det osynliga, obetalda arbetet är verkligen vårt. Även om vi har heltidsjobb.
Också abortmotståndarna är på marsch i många länder. År 2021 är kvinnors vilja att bestämma över sina kroppar lika laddat som på medeltiden. Och oj vilka bilder unga tjejer kan få på sin mejl, eller andra ställen på nätet. Lovligt byte är bara förnamnet: icke lovlig – ännu mer spännande. Märkligt det här att män alltid tror att deras organ är världshistoriens mest intressanta. Eller att de själva är det.
Men så hittar jag något ännu värre: incels. Vad är nu det? Jo, män som anser att kvinnor är skyldiga att ge dem sex och att de har rätt till kvinnors kroppar. Försök ta in det… RÄTT till kvinnors kroppar. Det är män som radikaliseras av att ha kontakt med andra incels, så pass att de kan mörda kvinnor för att de känner sig orättvist behandlade. En av dessa män berättar om sin vilja att hämnas på alla blonda kvinnor. Han hade blivit avvisad av en, och körde därför in i en folkmassa! ”Jag kommer straffa alla tjejer för att ni inte attraheras av mig”, lär han ha sagt i en video. Låter det sjukt? Ja. För det är väldigt konstigt att en man anser att det är kvinnornas fel att han inte får till det. Jag menar, vi har rätt till vår egen kropp, vi vill bestämma själva när/om/och med vem vi vill ha sex.
Fast det är väl tur att något blivit bättre genom tiderna. Våldtäkt inom äktenskapet är numera inte tillåtet. Det var det till 1965! Otroligt eller hur? Och förr fick frun inte ens vägra sex när skapelsens krona krävde det. Lika otroligt det.
I dag kan jag konstatera att jag duger som gråhårig, omålad 73-åring och jag bryr mig inte ett skit om vad män eller andra har för åsikt om mig. För i min ålder går man under radarn. Äntligen. Alltså kan jag välja att inte synas. Eller så kan jag stå vid ett bord under en torgvecka, som för tre år sedan, när en glad äldre man kommer dit. Han ler brett, tittar uppskattande på mig och säger ”du var ett jädrans snyggt kex!” Och jag svarar: ”Tack för det, du ser inte så oäven ut du heller, vill du ha en kopp kaffe?” Och ler lika brett. Så fint kan det också vara.