Varför slår världens kristna dövörat till när systrar och bröder i Israel och Palestina drabbas av etnisk rensning? Det frågar sig Kairos Palestine, en rörelse formad av kristna palestinier och kyrkoledarna i Jerusalem. Och de har all anledning att känna sig svikna och besvikna när kyrkor runtom i världen inte vågar kritisera staten Israels apartheidregim och pågående etniska rensning av palestinier – kristna och muslimer. Skälet till denna feghet är troligen risken för att bli stämplade som antisemiter, anar Kairos Palestine, och så kan det vara. Det vill inte mycket till för att staten Israel ska klistra den etiketten på någon som står upp för FN, internationella lagar och humant beteende. Men vad är det för kvalitet på kristen övertygelse och kristet mod om man i en världsvid kyrka och ekumenisk rörelse inte öppet vågar försvara sina systrar och bröder?

Ett flertal judiska organisationer i Israel och på andra håll i världen vågar tala om Israels apartheidregim och ifrågasätter den, noterar Kairos Palestine. Därmed fram­står de kristna världsvida kyrkorna och samfunden än mer som fega och som svikare.

I ett nödrop till påve Franciskus, hela den världsomspännande ekumeniska rörelsen och Kyrkornas Världsråd uppmanar nu de kristna palestinierna till handling: gör motstånd mot den etniska rensningen i östra Jerusalem.

I det mest akuta skedet handlar det om vräkning av cirka 195 palestinier och den är planerad till den 2 maj, under den grekisk-ortodoxa påsken. Det handlar om familjer som i generationer bott i Jerusalem, många ända sedan Nakba 1948 då de fördrevs från sina hem. Nu ska de återigen fördrivas och lämna plats åt ännu en illegal bosättning. En israelisk domstol har valt sida och ställt sig på bosättarnas.

Den israeliska organisationen Peace Now är starkt kritisk och hävdar att beslutet tagits av politiska skäl:

”Domstolen är bara ett redskap som bosättare använder för att med hjälp av statliga myndigheter begå brottet att tvångsförflytta en hel grupp och ersätta den med en bosättning.”

Vräkningarna i östra Jerusalem är tyvärr endast ett exempel på vad palestinierna i Israel, på Västbanken och i Gaza tvingas utstå som en följd av apartheidlagar och folkrättsbrott. Kairos Palestine nämner en lång rad i sitt upprop till de kristna kyrkorna och uttrycker sin besvikelse, gränsande till förtvivlan, över att kyrkorna i världen genom åren inte hörsammat en rad angelägna vädjanden om konkret och praktiskt agerande för att få slut på Israels ockupation.

Det krävs ingen större inlevelseförmåga för att förstå deras känsla av att vara övergivna när kristna systrar och bröder nonchalerar dem. De uppmanar nu alla kristna världen över att påverka sina regeringar att agera för att stoppa den etniska rensningen.

Vad gör Katolska kyrkan i Sverige, Svenska kyrkan och övriga kristna samfund i vårt land? Firar påsk och låter palestinierna i det Heliga Landet, där Jesus föddes och dog, klara sig bäst de kan? Är detta beteende i så fall i sann kristen anda?