Stranden, skogen och en redan förlorad arbetsrätt. Det är inom de områdena som Annie Lööf meddelade att Centerpartiet har krav för att släppa fram Stefan Löfven som stats­minister vid onsdagens omröstning. En sådan överenskommelse är enligt C redan på plats. Miljöpartiet kontrade snabbt med att så inte var fallet och att de inte skulle gå med på att sitta i en regering där strandskyddet försvagas och ägandet av skogen stärks. Till saken hör dock att Miljöpartiet i och med januariöverenskommelsen redan gått med på dessa punkter, men nu anser Per Bolund att kraven C lägger fram är mer långtgående.

– Det är lite lurigt att tolka, det är skilda bud. Lööf säger att de var överens och Miljöpartiet säger att de inte var det. Det är Social­demokraterna som har ansvaret för att alla som ska sluta överenskommelsen ska vara överens om vad som gäller och vad man kommit överens om, säger Ulf Bjereld, socialdemokrat och professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, till Flamman.

Kan man se det här som nya ”gröna linjer” för Miljöpartiet?

– Nja, det kommer Löfven inte att tillåta. Han har redan satt ned foten. Men i ett längre perspektiv kan man till hälften retoriskt och till hälften substantiellt fråga sig om det är så självklart att Miljöpartiet vill gå till val på att vara ett regeringsparti. Kanske skulle de vinna mer på att gå till val som ett oberoende miljöparti i opposition. Det kostar på att vara regeringsparti, särskilt för små partier.

Varför väljer Centerpartiet dessa tre områden?

– Det är frågor som är ideologiskt viktiga för C och en signal till väljarna. Man gör eftergifter och släpper fram Löfven, då är det viktigt att visa att man inte gör ideologiska eftergifter. Stranden och skogen är symbolfrågor, som man mejslat fram för att hålla samman partiet.